R.M. Bucke 1837-1902

"Det var tidigt på våren i början av hans trettiosjätte år. Han hade tillsammans med två vänner tillbringat aftonen med att läsa Wordsworth, Shelley, Keats, Browning och särskilt Whitman. De skildes åt vid midnatt, och han hade sedan en lång resa i droska att göra. Hans sinne, som var under starkt inflytande av de idéer, tankar och känslor som hade väckts genom läsningen och samtalen under kvällen, var lugnt och fridfullt. Han var i ett tillstånd av lugn, nästan passiv glädje. Plötsligt och utan någon förvarning fann han sig liksom insvept i ett brandfärgat moln. Ett ögonblick tänkte han på eldsvåda, någon plötslig brand i den stora staden, men i nästa stund visste han att ljuset var inom honom själv. Genast kom det över honom en känsla av jubel och fröjd, av oerhörd glädje tillsammans med eller omedelbart följd av en intellektuell illumination, helt omöjligt att beskriva. In i hans hjärna for i ett ögonblick en blixt av brahmisk härlighet, vilken sedan dess alltid har lyst upp hans liv. Ned i hans hjärta föll en droppe brahmisk sällhet som för alltid lämnade efter sig en smak av himmel. Och han såg och visste att kosmos inte är död materia utan en levande verklighet, att människans själ är odödlig, att universum är byggt och ordnat så att allting samverkar för allas och envars bästa, att grundprincipen för världen är vad vi kallar kärlek och att allas lycka i det långa loppet är absolut säker. Han säger att han lärde mer under de få sekunder som illuminationen varade än under tidigare månader och år av studier och att han fick veta mycket som inga studier kunde ha lärt honom.

Illuminationen varade bara några få sekunder, men dess verkningar visade sig outplånliga. Det var omöjligt för honom att någonsin glömma vad han fått se och veta; inte heller kunde han någonsin tvivla på sanningen i vad som då föreställdes för hans sinne. Upplevelsen återkom aldrig varken den natten eller någon annan gång."

Richard Maurice Bucke (1837-1902) var en framstående kanadensisk läkare. 1882 blev han professor i mentala och nervösa sjukdomar, och 1890 blev han president för American Medico-Psychological Association. 1901 - året före sin död - utgav han boken Cosmic Consciousness (kosmiskt medvetande) en studie i det mänskliga medvetandets utveckling som under åren kommit ut i ett stort antal upplagor och nu räknas som en klassiker.