Forts. på två tidigare "Vegetarianism och pionjärskap – skall man finna sig i allt? NR 1-2

Men om vi hela tiden "finner oss i allt", tyst och stilla, hur skall vi kunna förvänta oss att världen förändras? Hur skall vi kunna förvänta oss att t.ex., som i detta fall, flygbolagen förbättrar sin service till vegetarianer och veganer? För vi betalar ju för något som de menar sig kunna servera och som vi trots det inte får?
Hur skall vi kunna vänta oss att bli respekterade som en ny "matgeneration" när vi finner oss i att man slänger till oss en torr bulle eller en macka när vi beställt en varmrätt? För att deras rutiner och kunskap om vegetarisk/vegansk mat brast? Eller ignorerar vår beställning med att tänka "äsch, det är inte så noga med dem, de kan ju äta som vanligt folk". De vet ju inte att någon som varit vegetarian länge blir sjuk av att äta animalisk föda.
Är det inte vår skyldighet att lämna berättigad kritik så att åtminstone de som kommer efter oss skall få det som de har beställt? Är inte det nästakärlek? Inte kan vi väl anta att de kan förbättra något om vi inte ger någon slags respons på att det blev fel? Inte kan man väl förmoda att de skall gissa sig till att de måste förbättra sin service?

Nej, ju fler som frågar efter vegetarisk mat på restauranger, flyg och andra matställen, desto fortare gör man omvärlden uppmärksammad på våra önskningar och behov och att vi finns. Och blir fler och fler.
Inte menar Martinus att vi skall "finna oss i allt" på det sättet. När det inte "går vår väg" kan man ju förlåta ändå utan att därför sopa saker under mattan. Martinus har själv svarat på en fråga att om man bjuder hem folk på middag så skall man absolut bjuda på vegetarisk mat om man själv är vegetarian! För som han sa, hur skall de annars kunna respektera er och era matvanor och annorlunda livsstil.

Det är ju en del av pionjärens svårigheter att vara ett föredöme och då kan man inte få en förändring till stånd om man inte står fast vid sin livsstil rakryggat, även utåt. Det är inget man skall smyga med eller be om ursäkt för att man vill ha vegetarisk mat.
Och de vänner som inte respekterar att man är vegetarian utan bjuder en på sin vanliga animaliska kost, de är inga vänner att ha. Det är ju en moralisk attityd som ligger bakom att man är vegetarian/vegan; att man inte vill döda, eller ens medverka till det, för att äta sig mätt. I alla fall för de flesta.
Nej, om man smyger med sin vegetarianism och "nöjer sig med att ta det man får" förändras inte vår framtid, ej heller vårt öde. Och sådant stöder inte kosmologin.
Eller som Martinus har uttryckt det:

"Eftersom vägen till utveckling av all intellektualitet och kultur går genom friheten att tänka, friheten att kritisera, vilket vill säga påpeka brister eller fel, friheten att lägga fram idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk, samt den absoluta friheten att med sin rösträtt fritt och öppet vara för eller emot varje framlagt förslag i statsledningen eller samhällsordningen, så kommer ingen diktatur någonsin att kunna bli en verklig kulturstat, eftersom den ju blott existerar genom att fängsla eller inskränka friheten för den intellektualitet som är den absolut oundgängliga livsnerven, impulsen eller det orubbliga fundamentet för varje verkligt civiliserad kultur." Vägen till invigning kap. 6

Men alla gör ju naturligtvis som de vill!

En del menar att man inte skall "strida" med att påpeka fel och brister utan bara finna sig i det som händer. 
Men jag anser att det är viktigt att informera om felaktigheter, utan att man behöver känna sig som en "stridstupp" eller vara arg. Man kan ju göra det lugnt och sakligt, och då tar det ingen energi från en.

Jag har också, för det mesta, bara mött kärleksfull respekt från mina gamla och nya vänner när det gäller min kost. 
Det "värsta"  är bara att många ofta vill provsmaka på de vegetariska rätterna på fester osv., och risken är att vegetarianerna blir då helt utan mat. Så nyfikenheten är stor för "vår mat" bland köttätarna. Men vi har löst det med att förklara att om vi får ta först av "vår mat" så kan de få provsmaka efteråt, för vi kan inte äta deras mat för att bli mätta eftersom vi då kan bli sjuka. Och det respekterar de utan problem. 

För att återgå till Madeira-resan så blev jag inte arg. 
Varför skulle jag bli arg på kabinpersonalen, som inte hade ett dyft med "felleveransen" att göra? De gjorde så gott de kunde.
Att jag kände mig uppgiven och ledsen med knorrande mage kanske de kan förstå som varit hungriga någon gång och inte sett möjligheten för mättnad förrän efter 6-7 timmar.

Men bara för att man fann sig i en given situation för att det hände som hände behöver ju inte innebära att man inte bör försöka förebygga att det händer igen. Åtminstone inte någon annan resenär - till att börja med.

Så när jag kom hem skrev jag ett vänligt mail till flygbolaget där jag berättade vad som hänt. Och hur tråkigt det var att börja en semester på det viset. Naturligtvis ville jag ha pengarna tillbaka, 140 kr, för de uteblivna middagarna. 
Jag fick ett lika vänligt och beklagande mail tillbaka. Hon kunde se av mina bifogade mailkopior att vi hade gjort allt som tänkas kan för att försäkra oss om att vi skulle få mat på flyget. Och att det var flygbolaget som brustit i informationen om att man inte kan få laktosfri veganmat! Däremot laktosfri kött- eller fiskmat!
Men hon ville kompensera mig för denna trista upplevelse och skickade mig 640 kr!!!

Var det min karma? Först "svält och plåga" och sedan frikostig ersättning av gudomen? Nej knappast! 
Men flygbolaget fick p.g.a. sitt vänliga bemötande och schyssta policy behålla en nöjd kund. Jag flyger naturligtvis gärna med en sådan researrangör igen. 
Samtidigt påpekade jag för henne att vi veganer blir fler och fler och tipsade om att de kanske skulle se över sina menyer med cateringfirman de anlitar. Man kan ju hoppas att andra som kommer efter får den mat de beställer.

Men den som verkligen fick snabbkarma i det här sammanhanget var min käre sambo! 
Han kunde inte riktigt njuta av sin mat på flyget p.g.a. av att jag inte fick någon mat. Och som den kärleksfulla människa han är försökte han frigöra lite couscous och broccolibitar från ostsåsen i sin portion, för att ge mig. Utan att lyckas. 
Som tack för denna kärleksfulla gest bjöd jag honom på stans finaste restaurang och vi avnjöt en kulinarisk vegetarisk måltid med en härlig efterrätt . Tack för det Solresor!

Karma är inte en djungel av outrannsakliga företeelser som slungas ut mot oss av en förvirrad Gud! 
Det går alldeles utmärkt att börja analysera i sitt eget liv om varför det och det händer, speciellt nu när vi har fått Livets Bog till hjälp.

Fortsättning följer...

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved