Forts. på tre tidigare "Vegetarianism och pionjärskap – skall man finna sig i allt? NR 1-3


Jag tycker att många händelser klarnat, tack vare Martinus analyser att det som jag gör har en stor betydelse med vilken avsikt, dvs. syfte, uppsåt, plan, vilja, eller tanke jag läger in i mina handlingar. Och att en återvändande karmabåge blir följden av den avsikten. Det är inte så svårt att navigera då.

Martinus skriver någonstans att man skall börja iakttaga sig själv och sina handlingar. Man skall försöka bli till ett slags "objektivt vittne" och studera sig själv. Och även be om vägledning för att kunna vara till glädje och välsignelse för helheten. Så småningom blir de goda handlingarna till C-funktion och då går det att vara god av bara farten .
Men vad som är goda handlingar det är en annan femma. De upplevs inte alltid som sådana av ens omgivning. För kärlek är inte alltid att smeka medhårs...

Karmalagen har ju en uppfostrande och lärande uppgift. Om man då låter den flyta ut i ospecificerade och otydliga verkningar så kan man ju aldrig lära sig något av händelsen. 
Att man inte får mat, när man har beställt det på flyget t.ex., skulle hamna på ett så obestämt område som att man inte har visat "förståelse för andra människor på något område" som någon föreslog som skäl, finner jag ganska långsökt." Och ett sådant diffust skäl skulle ju göra letandet efter orsaken till ett försök att hitta "en nål i en höstack". 
"Oförståelse" för vår omgivning kan väl inte leda till att man blir utan mat, för då skulle alla på flygplanet och hela mänskligheten få gå utan mat. Om vår oförståelse skulle vara orsak till alla möjliga och omöjliga karmavågor skulle det bli som att leka blindbock när man letade efter orsakerna. Nog är karmalagen mer precis än så. 
Enligt Martinus är avsikten med misstagen att lära oss att inte göra om misstagen.
Jag har förstått det som att man får sin återvändande karma i relation till AVSIKTEN och tanken bakom den tidigare gjorda handlingen.

"Vare sig en handling görs i "ond" avsikt, på grund av okunnighet, på grund av medlidande eller i annat välment syfte så kommer verkan av handlingen i varje enskilt fall att återvända till sin upphovsman som öde i förhållande till den avsikt som ligger bakom tanken i handlingen." (Art. Besatthet, min fetstil)

Hur kan man annars lära sig att sluta med t.ex. en viss sorts handling mot sin nästa? Det är ju en undervisning som pågår och orsak och verkan måste väl preciseras så tydligt och exakt som möjligt av Gudomen för förståelsen av vad som var det felaktiga i handlingen! Vi skall ju inte behöva spekulera och gissa hejvilt vad som är orsaken till en lidandeserfarenhet från ett brett spektrum utan någon som helst logik.

Och visst, "den andras" upplevelse har också betydelse. Men den upplevelsen kan också bara vara ensidig dvs. bara gälla den upplevande personen själv. För jag kan ju säga något till en person helt utan onda avsikter eller negativa tankar, helt enkelt en generell allmän åsikt, men personen känner sig ändå kränkt utan orsak; "målar in egna saker som inte fanns i min tavla". Men det ger ju inte mig karma eftersom avsikten inte var negativ utan en neutral kommentar utan riktning mot den personen. Det finns ju gott om människor som reagerar med personliga "känslor", och hör och tolkar allt efter egna värderingar och tillkortakommanden. Man måste lära sig vad som är "mitt" och vad som är "ditt" i sådana situationer.
Och vi är inte ansvariga för andras reaktioner och känslor, enligt Martinus, utan för vad vi själva gör. 
Vad jag sänder ut får jag skörda och det är alltså avsikten bakom handlingen som är den primära orsaken till vad som kommer tillbaka i lärdom. Det har ju inte med den andres reaktion på handlingen att göra. 
Skulle alla människor som skändade och kränkte Jesus och Martinus inte få karmaundervisning bara för att dessa två inte tog illa vid sig? Låter ju fullständigt horribelt i mina öron. Inte ens våra tankar är ju "tullfria", säger Martinus. Gud hör och ser allt.

Här kommer två citat av Martinus som anger avsikten som betydelsefull i vårt ödesskapande. Tanken kommer ju naturligtvis först och med den önskan och avsikten (= enl. synonymlexikonet syftet, uppsåtet, ändamålet, intentionen, föresatsen, andemeningen, viljan, planen) för att uppnå en speciell reaktion hos omvärlden.

Livets Bog IV 1262:

"All utlösning av energi, rörelse eller manifestation kan ju i sin djupaste analys endast existera som "orsak och verkan". Inför denna "orsak- och verkanlag" står det levande väsendet. Med sin självbevarelsedrift, sin viljeföring, sina önskningars och begärs tillfredsställande griper väsendet in i denna lags domäner. Det sätter vissa arter av energivågor eller svängningar i rörelse. Och vissa bestämda energivågor måste enligt denna lag åstadkomma vissa bestämda "verkningar". Varje "orsak" kan bara ha sin egen bestämda "verkan". "Salt" måste alltid verka som "salt". Det kan inte ibland verka som "socker", lika litet som "socker" ibland kan verka som "salt" eller något annat ämne. En viss bestämd utlöst handling kan heller inte i ett fall skapa något helt annat än i ett annat fall. Den måste alltid utlösa samma verkan. Ifall den inte utlöser samma verkan, så betyder detta bara att det vid det nya tillfället har kommit till nya moment, som har förändrat verkan. Går man på stegen uppför en trappa, så måste verkan härav ovillkorligen bli att man ständigt stiger "uppåt". Verkan kan aldrig i något fall bli den att man då stiger "nedåt" på samma trappa. Man kan inte gå "nedför" en trappa genom att följa dess trappsteg "uppåt". Varje "verkan" har sålunda sin bestämda "orsak", utan vilken den omöjligt kan utlösas. Varje gång man vill uppnå en bestämd "verkan" måste man absolut utlösa den speciella "orsak", av vilken ifrågavarande "verkan" är ett resultat. Och här i dessa exempel ser vi alltså själva vedergällnings- eller karmalagens orubbliga struktur." (min fetstil)

LB I:

239. "Då alla fysiska rörelser vid denna gräns blir lika med "intet", eftersom de här inte mer kan upplevas med de fysiska sinnena, så kan rörelsen inte längre upplevas som rörelse utan i stället som "idé", vilket vill säga som "avsikt". Men då en "avsikt" endast kan existera i anknytning till och på basis av ett levande väsen, kommer de levande väsendena sålunda att utgöra de "fasta punkterna" för mätning av alla rörelser, och dessa väsens "avsikter" blir de absoluta faciten i varje form av rörelse." 

Naturligtvis måste vi möta de människor, Guds sinnesorgan eller förnimmelseredskap, som speglar våra tidigare felaktiga manifestationer. Och för att någonsin kunna förstå Guds undervisning, måste ju karmabågen komma tillbaka i den skepnad i vilken avsikt vi sände ut handlingen. Vare sig handlingen sker i okunskap eller medvetet. Ödet kan ju inte komma tillbaka som "ont" om vår avsikt har varit "god", eller tvärtom. Om jag skonar livet på djur genom att jag blivit vegan skall ju inte verkan vara att jag blir utan mat! Alltså "Man kan inte gå 'nedför' en trappa genom att följa dess trappsteg 'uppåt'. Och uppåt går man om man inte längre vill döda, inte ens indirekt. Det måste ju finnas en logisk "bedömningsbarometer" även i karmalagen, den slår ju inte tillbaka helt i blindo. Det är ju, som vi vid det här laget har konstaterat flera gånger, ingen strafflag utan en lärdomslag. Såsom jag sår får jag skörda. Sår jag rädisor kan jag ju inte skörda sallad. Och vill jag inte längre delta i djurdödandet för att kunna äta mig mätt kan inte resultatet bli att jag blir utan mat. Så ologisk är inte karmalagen.

Så man skall inte finna sig i att det finns okunskap om vegetarianism och att vi finns och blir fler och fler. Sambon är i färd med att mail-växla med alla tågbane-restauranger som finns under vår resa till Budapest. Som han sa; "de skall veta att vi finns och har önskemål om vegetarisk mat". Och vi har fått svar att det går att få "köttfri" mat på tåget. Vad det nu kan innebära får vi väl reda på …potatis och sås kanhända?
Men om man inte tål mjölk, får man ta med sig egen färdkost. 
Sånt är livet just nu, när man heter Marja!

Återkommer efter resan.... Re: Vegetarianism och pionjärskap – skall man finna sig i allt? NR 5

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved