Fortsättning på Vegetarianism och pionjärskap – skall man finna sig i allt? NR 1

Hur vet man då att man är en sann vegetarian? Och kan man svära sig fri från att man inte skulle äta kött i ett nödläge?
För om man är vegetarian så gäller det att man är befriad från karma omedelbart från det man blev det. Det är våra handlingar som räknas.
Martinus svarar i Varnhem (Bandföredrag):

"Människorna har ådragit sig en oerhörd karma för att de är köttätare, men det inser de lyckligtvis inte, och de kommer inte att uppleva den till fullo, ty då skulle det ju se förskräckligt ut för dem, så många liv som de har på sitt samvete; det skulle ju gå många, många liv, innan de blev färdiga med den karman. Ty även om de inte själva har mördat djuren utan låter slaktarna eller slakterierna göra det, så befrias de inte från den karman, ty de är med om att underhålla den, och därför är det bäst att komma bort ifrån att äta kött. Man måste också se till att komma bort från den animaliska födan, ty förr kan man inte sluta upp med att bygga sjukhus. 
Köttätandet är ett mycket stort problem, men det är ju inte på det sättet att människorna omgående kan få denna karma över sig. Även om de kanske har ätit kött idag är det inte så att de blir slaktade i morgon. Det går till på ett helt annat sätt, det kommer med i den kollektiva karman. Den karma, man får genom att döda djur, är inte ledsagad av hatfyllda tankar. När en människa mördar en annan människa sker detta ofta därför att hon hatar denna människa, och den karman får hon avtjäna på samma sätt, d. v. s. att hon också blir dräpt med onda tankar. Men den karma, människorna får därför att de dödar djuren är inte beledsagad av hatfulla eller mordiska tankar, ty de dräper ju inte djuren för att de hatar dem utan därför att de tror att det är naturligt att äta kött. 
Denna karma får de genom olycksfall. En köttätare har t. ex. mycket lätt för att råka ut för en bilolycka eller andra olycksfall, och denna karma är inte ledsagad av hatfulla tankar. Även om ni har denna överhängande karma inför er nu, så är det så att om ni blir vegetarianer på grund av att ni inte kan nännas att döda djur och därför slutar upp med att äta kött och att döda djur på det hela taget, så får ni inte den karman, och det är ju underbart, ty om ni skulle betala för alla de hundratals djur, vilkas död ni varit medskyldiga till, så skulle det vara mycket svårt, men det finns hopp om att det kan gå fort."
"… när vi når fram till att inte kunna göra en överträdelse av lagen mera - som när vi absolut inte kan döda mera, så att vi inte dödar djur, vi gör inte något negativt och så vidare, utan vi lever fullkomligt - så blir vi ju fria från den karma som vi annars skulle ha haft. Vi fortsätter ju att få karma av dödande natur så länge vi dödar. När man slutar döda så slutar karman med detsamma…" (min fetstil)

Och sedan den andra frågan vad man skall göra om man som vegetarian hamnar i en extrem situation.
Fråga till Martinus i Varnhem:

"Om man t.ex. har nödlandat i ett arktiskt område där tillgången till vegetabilisk näring är utesluten och där det därför bara finns tillgång till animalisk föda, bärgad genom jakt och fiske, skall man då avstå från denna föda och därmed överlämna sig själv till svältdöden?"

Martinus svar:

"Att överlämna sig själv till svältdöden är att begå självmord, att begå självmord är att dräpa, att dräpa är en överträdelse av det femte budet. Att gå på jakt och fiske är likaledes att dräpa och därmed också ett överträdande av det femte budet. Men i en situation där ett buds efterlevnad och icke-efterlevnad i samma mån är ett överträdande av själva dess ordalydelse eller föreskrift, upphäver eller utplånar detta bud sig självt. Det femte budet existerar alltså inte i den här nämnda situationen och kan således inte överträdas. Här är det däremot en annan av de kosmiska lagarna som gör sig gällande, nämligen den där man säger att "av två onda ting väljer man det minst onda". Frågan blir då om det är "det minst onda" att överlämna sig själv till svältdöden eller det är "det minst onda" att upprätthålla livet med hjälp av den animaliska födan till dess att man kämpat sig ur den nämnda situationen.

Att fortsätta livet kan alltså här ske endast på grundval av andra levande väsens lekamliga undergång. Men en utvecklad människa, som i sitt normala liv undgår den dräpande principen både med hänsyn till kosten och i sitt förhållande till medväsendena och som ytterligare med vilja och förstånd arbetar på denna princips fjärmande från den mänskliga livsföringen, är ett mer beskyddande och livgivande väsen för andra väsen än de djur som hon i den föreliggande olyckliga situationen måste döda, om hon själv vill leva och komma igenom krisen. Om ett sådant väsen väljer hungerdöden så sker det att "det mest betydande väsendet" offras till förmån för "det mindre betydande", det största onda blir praktiserat i stället för det mindre onda, vilket återigen är detsamma som en överträdelse av kärlekslagen. Den motsatta lösningen av frågan blir därför "det minst onda" och måste föredras i den här beskrivna situationen."

Logiskt för mig! (Men det har blivit en del "ramaskrin" om Martinus ord om det "mest betydande" och "mindre betydande", men det är ju bara människor som lägger in sin egen känslovärdering i detta uttalande. Det gör inte de opartiska kosmiska lagarna.)

Jamen, vad med "restkarman" från tidigare spiral har flera frågat?

Martinus svarade även på detta i Varnhem:

"Så kan man kanske undra över vad för karma djuren gjort, att de inte gjort någon karma, men det har de i allra högsta grad gjort. För saken är den om vi ser tillbaka till den tidigare spiralen, i varje spiral så blir där ett överskott av karma som väsendena inte betalar, därför att de får den s k syndernas förlåtelse. När vi når ett tillstånd då vi inte gör samma fel mer så får vi förlåtelse, vi blir kvitt, men karman existerar fortfarande. Så i den nya spiralen, så att varelserna kan komma igång, så att t ex växterna kan råka ut för allt det de råkar ut för, så måste de ha en karma, en karma de har med sig från föregående spiral. Det är inte en så stor lidandes-karma, men tillräckligt för att de ska kunna komma igång i den nya spiralen. Annars skulle inte medvetandet kunna skapas." (min fetstil)

Den mörka restkarman hänger alltså inte med i eviga tider!

Nå, är det då vår karma, en verkan av något vi tidigare har gjort mot andra, att vi veggisar drabbas av dessa problem på våra resor? Och vad skulle lärdomen i detta i så fall vara, förutom att lära sig tålamod för det är man ju tvungen att förkovras i? 
Skall man helt enkelt se detta som ett vanligt förekommande problem, p.g.a. okunskap, oförståelse och ovilja hos "köttkostare" att komma oss till mötes? Återfå oss tillbaka till den "normala" ordningen, för att vi är besvärliga? Kan man kanske betrakta det som födslovåndor i den nya tiden, eftersom så många råkar ut för det? Ja så gott som alla vegetarianer! Kan man se det som tillfälliga pionjärsproblem?

Martinus skriver:

"Om man vill vara pionjär, måste man frigöra sig och skilja sig från den stora massan
Vad kan den enskilda människan själv göra för att frigöra sig från den mentala inspärrning som livet i dag är för den stora massan? ’Man måste ju vara som de andra’, säger de flesta, ’annars blir livet outhärdligt’. Blir det verkligen det? Bara för att man talar med en mördare eller en tjuv, behöver man väl inte själv vara mördare eller tjuv. Tvärtom kommer man just att ha större inflytande i rätt riktning, om man inte är en sådan människas jämlike. Är det inte just genom sin demonstration av en annan inställning än den stora massans, som man blir pionjär för dess utveckling? Om ingen törs göra annat än massans vilja och leva under dess övertro, kan massan ju aldrig bli förlöst eller frigjord. Om ingen törs gå först ut ur den djungel av fysiska föreställningar, fantasier och ren övertro som massan lever på, kommer den ju aldrig ut därifrån. Livet visar också att många törs. Överallt ser vi människor som representerar en helt annan värld än den stora massans, människor som genom sin egen utveckling och därav följande insikt och förståelse har fått mod att bryta med massans vanor och föreställningar och tillägna sig nya och humanare uppfattningar." I övertrons skugga; K 5/87

Ja, det krävs stort tålamod att vara pionjär även inom kostens område!
Och då får man finna sig i mycket på vägen. Jag vet att det finns de som ger upp emellanåt, och faller tillbaka till animalisk mat, för livet blir så besvärligt.

Fortsättning följer…

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved