Vi skall åka till Budapest med vår kör och bl.a. ge två konserter.

Sambon och jag, är de enda vegetarianerna. Alla andra har fått reda på vad de kan välja på för mat vid välkomst- och avslutningsmiddagen. Vi har inte ens fått det bekräftat att vår beställning på vegetarisk mat har mottagits, fast vi har betalat för den i förskott. Trots mycket tjat. Vilket känns minst sagt tröttsamt. Igen.

När vi sjöng i Tromsö, nord-Norge, hade vi också tjatat om att få bekräftelse på att vi skulle få vegetariskt vid festkvällen, vilket vi så småningom fick. När vi köat oss fram en halvtimma till utskänkningen fanns det ingen vegetarisk mat till oss. De hade inte fått någon beställning, sa de, men väl pengarna, som vi dock fick tillbaka! Sån tur fanns den obligatoriska, men ack så trista vegetariska pastavarianten på vårt hotell…när vi inte blev mätta på grönsalladen som man erbjöd oss som kompensation. Man lever osäkert på matfronten som vegetarian, för att inte tala om som vegan. Det vet de flesta inte vad det är.
Nu har vi i alla fall försäkrat oss om en 5-stjärnig vegetarisk restaurang i Budapest, så det lär bli ilfart dit om "olyckan" är framme igen. Vilket naturligtvis leder till att vi får lämna det övriga gänget, om vi inte nöjer oss med en grönsallad vilket man blir erbjuden vid sådana fadäser. De flesta tycks tro att vegetarianer är kaniner som överlever på sallad. Som en annan gång när vi var på sångarkurs i Strömstad; alla andra fick festa på skaldjur i mängd medan vi fick en grönsallad. Trist, trist, trist och inte blev vi mätta heller. Förbeställt brukar nästan aldrig fungera för oss vegetarianer.

När jag flög till Grekland för ett tiotal år sedan med en väninna hade vi redan i förväg beställt vegetarisk mat, tur och retur. På nerresan fick vi ingen mat! Men personalen som kände sig skamsen lovade att det inte skulle ske på återresa, vilket inte heller hände. Vi blev t.o.m. serverade först av alla på planet .

Och på vår nyligen genomförda Madeira-resa. Eftersom vi inte kunde ta med oss matsäck (som man ju allt som oftast släpar med sig överallt när man är "gräsätare") med på planet till Madeira hade vi beställt en vanlig vegetarisk rätt och en laktosfri vegetarisk rätt=veganrätt. 
Vis av den tidigare skadan checkade vi tre gånger med flygbolaget per mail att de hade noterat vår beställning, vilket de bekräftade. Och att det var extra noga med laktosfritt vegetariskt, eftersom vi av erfarenhet vet att inte ens kockar oftast vet vad veganmat är. 
Två dagar innan resan ringer en kvinna från flygbolaget och undrar om vi inte skall ha mat på planet, för de kan inte hitta någon matbeställning på oss!!!
Jag förklarar klart och tydligt våra önskemål återigen, speciellt att det måste vara laktosfri vegetarisk mat och att vi redan har beställt maten minst en månad i förväg. Hon är helt på det klara med allt och ber även om ursäkt när vi avslutar samtalet.

Jag får mat först av alla på planet  och det står tydligt på matlådan att det är laktosfritt. Och det var det nog, men med 5 skivor kyckling! Som jag lämnade tillbaka. Och fick i gengäld en fralla utan smör. 
Sambon fick en torr couscous med ostsås och 3 små brockolibitar. Och en fruktsallad gjord på 7 små bitar apelsin, äpple och nåt annat odefinierbart. För dessa två måltider hade vi betalat 140 kr = 280 kr tur/retur.
Ja, det var ju bara att "finna sig i allt", trots att hungern skrek i magen. Och ingen mat i sikte på åtminstone 6 timmar. 
Och exakt samma sak hände på hemvägen – kyckling i lådan! Och enligt flygvärdinnan skulle sambon vara glad att han åtminstone fick en vegetarisk rätt, för det är väldigt sällan de har det på planet! 
Kan man kalla dessa händelser för "karma"? Och kan man då säga att sambon har bättre karma, som tål animaliska fetter dvs. laktos, som vi egentligen skall sluta inta också? Och alla köttätare på planet? De hade ju alla i så fall bäst karma, för ingen blev utan mat.

Många menar att man enligt Martinus skall "lära sig att finna sig i allt" dvs. bli sådana att vi skall "ta skeden i vacker hand och bocka och niga" när vi inte får mat fast vi beställt och betalat för den i förväg.
Eller att det är ens karma att man inte får mat, trots att man försöker att leva enligt det femte budet; att inte döda för att äta sig mätt.
Åsikter som att man låtit någon svälta har också framförts. 
I detta liv har jag aldrig låtit någon gå hungrig. Jag har t.o.m. lånat pengar när jag fått gäster för att kunna traktera dem gott, om än icke "öfverdådigt". Och att karman skulle utlösas först nu när jag blivit vegetarian har jag svårt att förstå logiken med. Detta öde har nämligen också drabbat de flesta andra vegetarianer, som jag känner.

Enligt Martinus skall man ju upptäcka att det lönar sig att göra gott!
Och ingenstans skriver Martinus om någon "jojo"-karma! För på resan till Grekland "fick jag inte mat, fick mat" Och på resan till Madeira "fick jag inte mat" Och härtill kan jag tillägga en flygresa, mellan dessa två, till Egypten där jag tur/retur "fick mat". Karma är ju inte en slags jojo-lek av Gud där han efter eget gottfinnande leker med min och andras hunger. Och till vilken nytta? 
En del har menat att man får räkna med att inte begripa varför man får "mörk" karma när man försöker göra gott, dvs. inte döda för sin mättnads skull, utan istället för ljus karma få skörda "ont"? Var kan man läsa om det i Livets Bog, Tredje Testamentet att ljusa handlingar belönas med mörka karmabågar? Ingenstans, mig veterligt.
Och skulle det inte verka helt ologiskt att man inte skulle kunna räkna ut hur man skall kunna bli fri från mörk karma? Hur har man tänkt sig ta sig fram till målet "klarsynthet", för det är ju förutsättningen att vi övar oss i att gå "rätt väg" för att nå dit? Dvs. ha befria oss från återvändande mörka karmabågar.
Karma har en utbildande, lärande funktion, enligt Livets Bog. Man skall lära sig något grundläggande av karmaåtervändande händelser i sitt liv. Något som man har sått tidigare återvänder för lärdom, vare sig det är gott eller ont. Karmahändelsen skall förändra ens tankar och handlingar till "det bättre".
Och om jag vet något redan i förväg som skall kunna hända mig, som att det finns risk för att jag inte får veganmat på flyget, för det har hänt förut p.g.a. ickevegetarianers okunskap om vad veganmat är, så är det inte karma. Vad skall jag lära mig av att det händer igen, som jag redan har förutsett skall kunna hända? Var finns logiken hos en sådan gudom som man tror gillar att kasta tärning? Han kan ju inte heller vilja försöka lära mig ngt om "mental lättja", för jag försökte förebygga att så skulle ske med att checka 3 gånger att flygbolaget hade förstått vad jag ville ha.
Och att det - som på Madeira - inte finns nästan några restauranger, med storstaden inkluderad, som har vegetariskt på menyn så är det inte min karma att så är fallet när jag kommer dit. Det förutsatte jag ju redan! Och hyrde en lägenhet med pentry för att få mat i magen.
Och om jag hoppade i poolen så visste jag redan av erfarenhet att jag skulle bli blöt, så det är inte heller karma. För vad har jag för nytta av att återuppleva och lära mig något som jag redan vet och förstått?
Nej, karma är något helt annat.
Om man är pionjär, som man är som vegetarian/vegan, så är man väl medveten om att man kommer med något nytt, som är "idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk". Och då får man räkna med att allt inte blir som man hoppas i början, men det kan inte vara karma. Enligt Martinus skall människan komma upptäcka att "det lönar sig att vara god", och då vore det väl ologiskt att Gud skulle sitta och dänga till en massa vegetarianer med att säga att; "nu när du har slutat döda för att äta, så skall jag straffa dig med att du inte får mat"? Tror man det är man kvar i det gammalreligiösa tänkandet att Gud kör med outrannsakliga vedergällningar utan rim och reson!
Så "allt är inte karma", som händer en i livet. Karma är undervisning och fullkomligt onödigt när man redan förstått och tagit lärdom av händelsen. Då är man fri från den karmabågen, enligt Martinus. Karmahändelser kommer inte från en sadistisk Gudom som gillar leka med en utan logisk förklaring. Tror man det har man återigen gjort Gud till sin egen avbild.
Summa summarum; allt är inte karma som sker!

Eller som Martinus skriver i "Syndernas förlåtelse":

"Sådd och skörd eller karmalagen

Sett i ett kosmiskt perspektiv är det man kallar en "synd" en handling som begåtts i okunnighet på grund av bristande kännedom om de kosmiska lagarna. I den stora världsplanen finns den som en kontrast till ljuset, och ljus och mörker framträder som ett "konstverk", där "synden" är att likna vid de mörka färger som behövs för att skapa kontrast till de ljusa färgerna. För att kretsloppet skall kunna bli fullkomligt, måste det emellertid finnas en punkt där individen inte längre behöver undervisas genom tillbakavändande mörka ödesvågor. Denna punkt kommer när väsendet har tillräcklig kunskap om mörkret och dess verkningar. Då har mörkret blivit en bakgrund för utvecklandet av ljuset. Ty det är inte fråga om som en del människor tror att karma är ett straff, den är en lärdom." 

Enligt Martinus behöver inte allt vara "karma", som man möter i livet.

I "Den nya kulturen", säger Martinus klart och tydligt:

"Det lidande som Kristus påfördes var inte karma. Han behövde inte det lidandet, eftersom han för länge sedan var kosmiskt vuxen eller fullkomlig. Han tog frivilligt på sig detta lidande……"

Nu vill inte jag jämföra mig med de fullkomliga, men om det inte fanns ett "karmafritt" tillstånd, skulle han inte kunna skriva så!
Och om sin egen mission:

"Att vårt andliga arbete har kunnat uppvisa en sådan framgång beror naturligtvis endast på den hundraprocentiga andliga medvind från Försynens sida, som min sak har varit välsignad med ända från sin allra första början. Från fysisk sida har saken i verkligheten inte mött annat motstånd än några enstaka hundskall i fjärran. 
Men sådant kan aldrig bli karma för den utvecklade människa, som vaken dagsmedveten lever i de eviga fakta, ansikte mot ansikte med den evige Fadern. Denna Försynens gudomliga välsignelse för min sak befordras av alla de älskliga väsen, den har satt omkring mig som min saks trofasta vänner och medarbetare."
"1921—1946 Tankar på tjugofemårsdagen av mitt andliga arbetes födelse"; Martinus.(min fetstil)

Och detta är inte BARA förbehållet de kosmiskt medvetna "att vara fria från mörk karma" för det är en utvecklingsprocess att man befriar sig från de mörka handlingarnas karma när man inte längre kan göra det "onda" som man har gjort förut. Mörka karmabågar är ju ett avtagande skeende under undervisningens gång och inte något som kommer helt plötsligt, som ett "Guds nåd" från ovan, samtidigt som man blir kosmiskt invigd. Nej, man flyttas upp klass efter klass, precis som i skolan. Okunskapens "kvarnstenar" faller av på vägen en efter en och då är man "fri från karma".

Visserligen ser man fortfarande "mörkret" men det har då blivit till endast en BAKGRUND "för utvecklandet av ljuset", skriver Martinus, vilket jag tolkar som att man fortsätter sin väg som "pionjär" och kan vara föredöme för andra varelser, så att dessa också kan bli fria från mörk karma.
Och om vi nu tar exemplet "vegetarianer som reser" - som nu blir fler och fler - så går vi inte emot eller lever i "okunnighet på grund av bristande kännedom om de kosmiska lagarna". Vi har ju gjort oss fria från köttätarens "kvarnsten". Läxan är lärd och kan inte längre generera karma.

När vi har lärt oss läxan så får vi "syndernas förlåtelse". Martinus skriver:

"Syndernas förlåtelse" är en kosmisk vändpunkt
Finns det då något som heter "syndernas förlåtelse". Det finns det i hög grad och det utgör en princip utan vilken kretsloppet inte skulle kunna fortsätta. Det måste finnas en punkt i en kosmisk utvecklingsspiral eller ett spiralkretslopp där väsendet går från mörkret till ljuset, och det är just denna punkt som utgörs av "syndernas förlåtelse". Om syndernas förlåtelse inte fanns, skulle kretsloppet avstanna. Ett kosmiskt spiralkretslopp består av två stora kontraster, mörkret och ljuset, vilka kommer till kulmination i var sin spiralhalva, men det måste naturligtvis finnas en övergång från mörkret till ljuset, en period då det levande väsendet kan befrias från mörkrets karma."
(Min fetstil)

Utifrån detta kan man ju förstå att vi kan bli befriade från "mörk karma". Det finns "en period" för detta, som Martinus skriver, och en befrielse från mörk karma är då inte, som många tror, något som sker helt plötsligt av "Guds nåd" eller andra mystiska företeelser, utan blir självförtjänt genom att leva i linje med de kosmiska lagarna. Vilket betyder att vara till gagn och glädje för allt LEVANDE.
Det kan alltså inte vara vegetarpionjärers "karma", alltså inte en "verkan" eller "läxa", som de fortfarande behöver, eftersom de inte längre kan TÄNKA sig att göra handlingar som "orsakar" sådan karma, alltså döda, eller medverka till dödande, för att leva.
Om man eliminerar "orsaker" kan de ju inte ge mer och mer "verkan". Det finns nämligen ingen sådan klausul i karmalagen. Ej heller att om man gör "gott" skall man lönas med "ont".
Martinus:

"Det är inte lidandet för dess egen skull som är det primära i livets mening. Det är det höga resultatet som lidandet åstadkommer i väsendet som är målet. Då detta mål är skapandet av förmågan till humanitet och nästakärlek och då denna förmåga endast kan uppstå genom att väsendena får uppleva verkningarna av sina egna felaktiga handlingar, är upplevelsen av lidande helt nödvändig. Där människan har upptäckt misstaget, inte bara teoretiskt, utan också med hjärtat och därigenom har blivit human, tjänar det ju inte till något alls, ja, det skulle rent av vara till skada, om väsendet här skulle få verkningarna av en mängd onda handlingar som det begått i tidigare liv". (min fetstil)

Och det kan man väl kalla för "karmafritt" tillstånd!

Om man tittar på symbol 20 i DEV II kan man se att, citat:

"Symbol nr 20 representerar den humana förmågans utveckling och den befrielse från återvändande mörk karma eller mörkt öde som blir följden härav. Det är denna befrielse från mörkt öde som utgör den verkliga eller absoluta syndernas förlåtelse".

"Syndernas förlåtelse" innebär, enligt Livets Bog, att verkningarna av tidigare begångna felmanifestationer neutraliseras eller upplöses när individens mörka öde fullgjort sin uppgift på ett visst område och utvecklat sådan humanitet att vederbörande inte längre förmår göra om samma felmanifestationer. Karmalagen har alltså en utvecklande, pedagogisk funktion, inte straffande.
Den kosmiska vändpunkten kommer när man absolut inte längre kan TÄNKA sig att döda, varken direkt eller indirekt, för att äta. Då får man "syndernas förlåtelse" och blir fri från karma.

Fortsättning följer...

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved