För någon månad sedan gick jag med i FB.

Och efter många års frånvaro från olika Martinus-forum sökte jag in på två slutna svenska och en dansk Martinus-grupp.
Inspirerad kastade jag mig in i debatterna som pågick. Jag tänkte att nog borde väl något ha hänt bland de kosmologi-intresserade herrarna och någon enstaka kvinna. Att man inte skulle bli "halshuggen" igen, vilket hände i de tidigare svenska forumen om man kom med åsikter som kanske avvek från herrarnas. Men det tog inte lång tid förrän otrevligheterna och personangreppen började hagla. I de svenska men inte den danska. Martinus menade att hans lära aldrig kan få bli en sluten förening, krets eller sekt! Men det är faktiskt min upplevelse att många av de s.k. gruppbildningarna har sektliknande tendenser. Människor kan själva bilda små pakter, "öar" och "samhällen" med hierarkier och maktpyramider. Så nu har jag skrivit ner MINA UPPLEVELSER av dessa forum:

I dagens kosmologidebatter verkar emotionella argument vara de allra viktigaste. Hur saker och ting FAKTISKT förhåller sig tycks däremot vara sekundärt. Det gäller att få med sig gruppen och då funkar det bra att spela på gruppdeltagarnas känslor. Eller partiskhet. Man håller på samma idé eller åsikt vare sig det är förenligt med LB eller inte.

Många ger efter för grupptryck och det visar på hur vi människor fortfarande lätt styrs av majoriteten. Många vågar/vill inte gå emot gruppen, även om man själv vet att de har fel, för man vill inte hamna utanför kompisgänget.
Så den som för fram en ny åsikt eller analys står ofta ensam mot den hop som argumenterar för motsatsen. Och det är väl ok om det kunde stanna vid det att vi har olika åsikter. Men vad som oftast händer på alla Martinus-forum som jag har skrivit på genom åren är att herrarna börjar med att nedgöra denna/dessa debattörer med otrevligheter, obehagliga tillmälen och personangrepp. Och ingen av de s.k. site-ansvariga moderatorerna reagerar eller stämmer i bäcken för allas trevnads skull.  Nej, man får veta att man skriver under parollen ”här gäller högt till tak och alla har rätt att säga sin mening”. Påtalar man då personangreppen får man veta att man får skylla sig själv för att man är ”fanatisk”, ”för hård” eller ”aggressiv” i sina egna inlägg (händer aldrig män!) bara för att man lägger fram en bestämd och dessutom avvikande syn gentemot flocken. Det betyder alltså att moderatorn håller med majoriteten och tycker det är ok för honom att ”blaim it on the victim”. Man gör den som vågar påpeka personangreppen till ett ynkligt offer som känner sig kränkt utan anledning. Det får det till stånd att motståndarna får vatten på sin kvarn och börjar smäda ännu mer. Och man förnedras till en gnällande kverulant – ett favoritord bland kosmologdebattörer - som egentligen borde visa mer ÖDMJUKHET mot den självutnämnda ”sakkunnige” gruppen som inte behöver ha visat på några som helst sakliga andligtvetenskapliga analyser för att bevisa sin s.k. ”sakkunnighet” utan det räcker med att skriva: ”du har fel” och sedan tillägga en nedsättande spottloska efter istället för punkt. Det är enligt min erfarenhet kutym inom alla svenska Martinus-fora. Och Martinus ifrågasätter man efter sitt eget förstånd och inte tvärtom.
Nog borde man på ett ställe som påstår sig vara en sida för Martinus kosmologi UTGÅ från vad som står i LB som diskussionsunderlag. Och inte som det istället ofta görs tvärtom genom att ifrågasätta analyserna för att de inte passar ens nuvarande begär och önskningar. Man gör åter de kosmiska analyserna, lagarna och Gud till sin egen avbild och försöker att pressa ned det man är partisk för i sin gamla världsbild samtidigt som man förkastar det man inte vill ta till sig för det stör ens egna förehavanden just nu. Alltså ”ut med Martinus in med old-age” för det är det som faller en på läppen bäst ännu.

De flesta tycks inte vilja diskutera faktiska sakfrågor ur livet som pågår, utan man ägnar sig gärna åt abstraktioner som man inte kan få svar på innan man själv haft ett otal kosmiska glimtar eller permanent kosmiskt medvetande. Och man intar gärna en grabbig gruppattityd där man formligen ÄLSKAR att kritisera samma ”felaktigheter” och ”skönhetsfläckar” i Martinus skrifter om och om igen, år ut och år in. För det är samma grabbar som fortfarande dominerar i alla forum. Hoppar man över till ett annat forum, så nog är alla samma grabbar där.

Rädslan att hamna utanför flocken förklarar varför människor är så rädda för att sticka ut och tycka annorlunda, även om ens avvikande uppfattning visar sig vara rätt. Det ligger helt enkelt i den jordmänskliga naturen att härma andra människor. Att tycka som alla andra. Det har ju evolutionärt funnits ett stort överlevnadsvärde i att anpassa sig till majoriteten.
Men det är en farlig väg att fortsätta på. Man kan förklara många diktaturers fortlevnad med denna kollektiva grupprädsla för att påtala det uppenbart felaktiga och förtryckande. Något som också tycks gälla en hel del av det politiska skeendet i världen och Sverige på senare tid.

När en självutnämnd åsiktskorrekt samling högljudda och intoleranta människor sätter agendan över vad DE anser vara rätt att tycka, är det lätt att andra människor med annan åsikt helt enkelt håller tyst. Eller ännu värre, spelar med. Tills allt krackelerar och kejsaren visar sig vara naken. Varför tror ni mina herrar att det alltid är ett sådant STORT underskott av kvinnor på alla Martinus-forum? Enligt min erfarenhet är det för att alla debatter går ut på ”krig” och om att vinna debatten och få sista ordet. Och de är ju då naturligt att de som är i majoritet avgår med segern utan att de behöver ha rätt i sak.

Därför handlar debatterna inte om fakta utan om känslor. För vem vågar vara nyanserad och eftertänksam när det gäller viktiga frågor som t.ex. konstlade andliga old-age-metoder, polförvandlingens födslovåndor, våldtäkt på kvinnor, kosmisk kemi eller karma etc.? Den som försöker komma med avvikande andligtvetenskapliga tolkningar från majoriteten blir ju lätt utpekad av forumsmobbarna som en idiot. Men ett vitalt forum är beroende av att vi faktiskt vågar analysera och inte bara följa känslomobben. Ingen borde skrämmas till tystnad. Det är bara i diktaturer som alla måste tycka likadant.

År 2007 skrev jag om det som hänt tidigare:

Inte tiga i några församlingar!

Inte tiga i några församlingar - del 2

Och senare:
Om näthat

Forts. Om näthat