Den här dikten av Karin Boye säger allt om den individ som vågar gå på den, ofta ensamma, "smala vägen" mot sanningen och ljuset. Ödmjukt. Orden tar tag i min djupaste urgrund. Så är det!

Du ska tacka

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

Karin Boye 1900 - 1941

Läs gärna även Dag Hammarskjölds och Walt Whitmans tankar om "vägen" i mitt inlägg "Vi har alla vårt Getsemane" och "Den inre frigörelsen".

Marja