Fortsättning på "Vi har alla vårt Getsemane".

Vi tror att den personliga vägen till frigörelse och fred går genom att befria sig från yttre band och vi klagar på de yttre förhållandena som vi tror binder oss, dvs. familjen och andra människor m.m. Vi tror på alla våra "måsten" och tror inte att vi är fria till att gå vart vi vill, dit vårt öde pekar hän mot våra hjärtans önskningar. Men våra yttre bindningar är bara en illusion, skapade av våra egna inre bindningar. Lär man känna sig själv och genomskådar sina inre - ofta osunda - bindningar så blir man fri från mångt och mycket! 

Martinus skriver:

"Människor har i allmänhet den uppfattningen att det är yttre band som hindrar deras frigörelse, och de är mycket ofta fulla av kritik mot de yttre förhållanden, mot andra människor, mot omgivningen över huvud taget. De vet inte att så snart en människa utövar kritik, är hon bunden. För att bli fria måste människorna nå fram till att höja sig över alla begär och all kritik. Människorna är i en viss form av onatur så länge de begär. Härifrån måste naturligtvis göras undantag för urbegäret, dvs. begäret efter livet. Begäret efter friheten och freden är naturliga nyanser av själva livs- eller urbegäret, men då människorna inte känner livet och dess lagar, försöker de uppnå frihet och fred på vägar som gång på gång för dem till nya band och bojor, till krig och ofred i många variationer. Därigenom gör de erfarenheter, och på erfarenhetens väg kommer de också att uppnå frihet och fred, därför att de kommer att frigöras från alla – mänskligt och kosmiskt sett – onaturliga begär.
De nuvarande mörka tillstånden i världen är resultat av sådana onaturliga begär, dvs. begär som är naturliga i djurriket men inte i människoriket. Det är begär efter att äga och begär efter att utöva makt."
Från artikeln "Frihet – frigjordhet och fred" K 6/06, 3/93, 5/79, 9-10/68

"Slaveri finns väl inte längre i världen? Efter vad man säger skulle det fortfarande förekomma i sin gamla form på vissa håll i Afrika, men annars anser man det vara ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling. Det var dock inte länge sedan det förekom och det finns fortfarande på vissa håll som koncentrationsläger, där så kallade politiska förbrytare hålls inspärrade och måste utföra slavarbete, om de nu inte blir utsatta för än värre behandling. Allt detta är så grovt och primitivt, att det förhållandevis snabbt kommer att upphöra i en civiliserad mänsklighet. Men har begreppet slaveri därför upphört på jorden? Det har det inte, och det kommer också att ta sin tid innan det helt upphör. Det kommer nämligen att ta tid innan de enskilda människorna upphör med att trälbinda varandra och i synnerhet innan den enskilda människan upphör med att vara slav under sitt eget ofärdiga medvetande, som binder och fjättrar henne vid ett olyckligt öde, som hon längtar att bli fri ifrån och ofta menar att andra bär skulden för. Alla människor kommer en gång i framtiden att få uppleva det jag kallar den stora födelsen, och detta kommer samtidigt att bli den stora frigörelse de så länge har längtat efter. De kommer då att få uppleva att alla de yttre band de under så lång tid känt sig bundna av i själva verket har varit verkningar av bojor som band deras eget medvetande. Det är en inre frigörelse som också så småningom skall leda till en yttre frigörelse för den enskilde och för hela mänskligheten." (min fetstil)
[…]
"Jordmänniskan "gör sig jorden underdånig", men trots alla former av till synes större frihet blott för att upptäcka att "jorden är förbannad" och att slit och släp för det dagliga brödet, enerverande jäkt för att följa med i det allt högre tempot, allt hårdare konkurrens på alla områden, hot om alltmer omfattande krig, risk för att allt fler människor drabbas av såväl fysiska som psykiska sjukdomar och mycket annat har stäckt hennes frihet, så att hon måste känna sig som den mest bundna varelsen på denna jord, bunden av verkningarna av att ha önskat frihet på andras bekostnad, frihet utan jämlikhet och broderskap, dvs anarki och allas kamp mot alla. Det är detta den jordiska mänskligheten för närvarande håller på att uppleva." Från Martinus-artikeln "Den stora frigörelsen" K 11-92

Många hävdar säkert nu att det är bara de andra som är beroende av dem på något sätt. Men om man granskar sina egna inre behov med lupp, så visar det sig ofta att man själv är lika beroende av de andra. Man kan t.ex. ha begär eller behov av andras uppskattning för de "offer" eller "tjänster" man gör för dem, när man egentligen innerst inte vill och tycker de är fel. Man tycker innerst inne om att känna sig betydelsefull och få ros för saker man gör. Eller så trivs man med att ha makt över någon annans/andras liv. Eller så är man rädd för att bli ensam om man inte hela tiden försöker tillfredsställa sin omgivning.

Vi har många egna livlinor, gummiband och säkerhetsnålar till vår omgivning att befria oss ifrån, innan vi blir fria individer. För kärleken släpper fri.

När jag kom på mig själv att bli irriterad på mig själv med att försöka göra något som inte kändes bra började jag öva mig att göra annorledes. 
Jag kunde t.ex. säga till en väninna som ville ha med mig på något att: "Det är snällt att du frågar och det har absolut inget med dig göra, men jag känner inte för att göra det idag." Det funkade bra, ingen kände sig sårad, för jag sa de magiska orden "det har absolut inget med dig göra". Sedan får man räkna med att kanske inte bli tillfrågad igen, vilket man kan tycka känns bra. Eller om man vill det kan man tillägga: "men gärna en annan gång".

En bekant till mig ville alltid ha hjälp av mig till att skriva alla hennes överklaganden till olika myndigheter från scratch. Vilket jag gjorde. Men så kom jag på att det nog inte var så sunt att fortsätta, för det var ju inte till gagn för henne att vara så beroende av andra. Så jag sa att "jag kan korrekturläsa det om du skriver mallen först själv". Hon blev upprörd och arg, vilket jag kan förstå och hade räknat med. Och då gav jag henne ett andra förslag "men om du inte vill det så kan du fråga om NN kan skriva det, för hon är mer juridiskt kunnig än jag". Vilket vi båda visste var alldeles sant. Jag gav henne två möjligheter på detta sätt. Hur hon gjorde vet jag inte, men hon frågade inte mig fler gånger. Man får räkna med att bli av med s.k. "vänner" också på vägen. 
Det är inte kärleksfullt att uppmuntra beroenden och osjälvständighet, anser jag. Det gäller även i barnuppfostran. Det finns många bittra barn i världen idag, som anser sig inte ha fått allt det de ville ha av sina föräldrar. Fortfarande är de få som känner till innebörden av orden reinkarnation och karma, dvs. så som du har sått i tidigare liv så får du också skörda i detta.

Att låta sig manipuleras till dumsnällhet borde kanske räknas in som "den åttonde dödssynden".

Tänker
Marja

Läs gärna också "Du ska tacka".

© 2011 Marja Silverfall All Rights Reserved