Det är ingen lätt väg att vara verklighetsforskare, och livet blir ju inte precis enklare när man börjar följa "den kosmologiska vägen".
För att kunna gå emot "flocken" krävs själsstyrka, mod och kunskap, menar Martinus, och tillägger att vi ofta går fel väg med flocken istället för rätt väg ensamma. 
Vi har alla vårt Getsemane att gå igenom med ensamhet och utanförskap.

Dag Hammarskjöld visste det, och skriver i sin bok "Vägmärken":

"Trons natt, så mörk att vi där icke ens få söka tro. Det är i Getsemanenatten, där de sista vännerna sover, alla andra söker din undergång och Gud tiger, som föreningen fullbordas."

Och:

"Att vara fri, att kunna stå upp och lämna allt - utan att se sig tillbaka. Att säga ja."

Jag kan förstå hans känsla av "utanförskap", för enligt min mening hade han frigjort sig från det som Martinus kallar för flockmedvetandet. Han förstod sitt "kall" och han förstod sin väg. Och han förstod svårigheten med den "smala vägen"; att den är ensam och att det krävs mod att gå på den.

Att våga följa SANNINGEN innebär att man börjar sin resa på en smal, ensam väg och det krävs - som sagt - mod att våga följa den. 
Det kommer en tid i varje människas liv, förr eller senare, när man anser att SANNINGEN är viktigare än t.o.m. familj, släkt och vänner. Och man är tvungen att gå sin egen väg och "bränna alla broar" bakom sig och aldrig "vända sig om", för då kan man bli till en "saltstod". Som det hände med Lots hustru.

För som Hammarskjöld skrev:

"Gud vill vårt oberoende – i vilket vi ’falla’ tillbaka i Gud när vi upphör att själva söka det."

Walt Whitman uttryckte det som så:

"Från denna stund skriver jag mig fri, från hämningar och inbillade gränser.
Jag färdas dit jag vill, min egen herre komplett och absolut...
Varsamt, men med oförneklig vilja, frigör jag mig från de band som kunde hålla mig kvar."

Så sant som det är sagt!
Vägen mot SANNINGEN är vägen mot LJUSET!

Anser även
Marja

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved