Igår när vi, sambon och jag, lyssnade på Sara Danius som sommarpratade i P1 om dessa herrar som suttit på maktpositioner i och runt Svenska Akademin och närmast betraktats, åtminstone av dem själva, som riktiga genier kom jag även att tänka på August Strindberg. Hur ofta är det inte så att de som själva i sin stora pompösa storhet skapat sig en falsk aura av genialitet ofta sedan blivit avslöjade som riktiga kvinnohatare och manschauvinister. Jag har läst Ebba Witt-Brattströms bok "Århundradets kärlekskrig". Hon, som de flesta säkert vet, har varit gift med den tidigare ständige sekreteraren Horace Engdahl och har kunnat uppleva ett och annat både utom och inom Akademins väggar. Citat från boken:

Hon sa:

I morse kastade du tekoppen på mig
lyfte fruktskålen och måttade låste mina handlovar
tryckte upp mig mot väggen förföljde mig i raseri runt sängen
kastade ner mig vräkte dig på mig tog struptag.

Vem skriker så konstigt hann jag tänka
innan hjälpen kom.

Hon sa:

Du måste verkligen ta itu med dina plötsliga vredesutbrott
medicinera åtminstone.

Våldet trappas upp hur ska detta sluta.

Det har även ifrågasatts och förnekats av många Strindberg-tolkare att han skulle ha varit kvinnohatare. Nej, han har genom tiderna upphöjts till en av de största svenska manliga författargenierna.
Men faktum är att han har själv skrivit och bekänt att han var kvinnohatare! Varför ignorera ett sådant tillkännagivande? Han hade starka sexuella begär till kvinnor som han försökte bekämpa. Efter några månader av försök till celibatliv, när en av hans fruar lämnat honom, attackerar han kvinnan i ett brev till en manlig teosof:

"Vad Teosofin angår, förhåller jag mig avvaktande. Den lär derivera (härstamma) från Buddha, och jag är uppfostrad av tre Buddhister: Schopenhauer, v. Hartmann och sist Nietzsche. (...) Som Buddhist är jag, lik Buddha och hans tre stora lärjungar, kvinnohatare. (...) Kvinnan är för mig jorden med all dess härligheter, bandet som binder; och allt ont av det ondaste jag sett, är kvinnokön. (...) Men skall jag aldrig lära mig döda mitt kött?" Ur Skaparkriser : Strindbergs inferno och Dagermans av Johan Cullberg

Så precis som buddhisterna, och miljoner andra män, lägger han skulden för sina erotiska begär på kvinnan. De kan inte bli herrar över sina sexuella begär och behärska sina lustar. Kvinnan får bära skulden och blir hatad för det. Den feminina principen har inte någonsin stått högt i kurs och gör det fortfarande inte idag! Att det är den inneboende feminina principen som kommer att föra fram mannen till invigningens port är det inte många män som förstått innebörden av, inte ens bland dem som menat sig ha läst Martinus Livets Bog.

För den intresserade finns en fortsättning om Buddhas kvinnosyn här:
Buddhistisk kvinnosyn

Mer om Strindbergs liv och leverne: Om Strindberg, förnedring, absint, droger, yoga m.m.

Och annat inom ämnet:

Om skandalerna kring Svenska Akademin

Metoo - sett utifrån den andligtvetenskapliga tolkningen

Om islamistisk kvinnosyn