Med all respekt för dem som tror på buddhismen!
Men för att man har haft en eller flera kosmiska glimtar, som Buddha fick i sina meditationer, behöver det inte innebära att man är fullkomlig på långa vägar, enligt de kosmiska lagarna. Och speciellt inte om glimtarnan är framkallade på konstlad väg. Buddha blev enligt buddhisterna inte "ett med Gud". Det finns inte någon Gud i deras tro. Buddha fick alltså inte kosmiskt medvetande vilket innebär att man är ett med Guds medvetande.
Buddha hade alltså inte balans mellan sin maskulina och feminina pol. 
Hur kan man nu veta det? Ja, det är bara att blicka tillbaka i historien och även betrakta kvinnors situation i de buddhistiskt inspirerade länderna av idag, så kan man förstå det. 
Det är viktigt att se att det som hände på Buddhas tid inte längre är relevant i vår tid, utan hans lära var en vägledning för den tidens människor. Vilket var nog så viktigt för dessa människor just då. 

Det är fortfarande många idag som omhuldar den gamla "religionen" och tror på den buddhistiska meditationsvägen, även "nyfrälsta" västerlänningar, och det är - enligt min mening - viktigt att se att det fortfarande finns en nedsättande kvinnosyn bland Tibetanska munkar. Även Dalai Lama är medveten om "problemet", och han menar att "man jobbar på det". 
Men det vet väl alla som har läst kosmologi att det inte går att sitta i ett kloster och humma och meditera och tro att man på det viset kan påskynda polförvandlingen. Det är ju en organisk process, och med den motsatta polen kommer kärleksförmågan mot sin nästa, vilket ju även inkluderar dem som har en kvinnokropp.
Kvinnans status har inte avancerat nämnvärt i dessa österländska mytomspunna länder, som anses ha ledsagats av de heligaste och visaste bland män. Dessa "upplysta" religionsgrundare har själv angett tonen för sina manliga efterföljare och Buddha lär ha svarat på sin lärjunge Anandas fråga, om varför man inte i det offentliga livet tillerkände kvinnorna samma rang och rättigheter som männen, så här:

"Snara till vrede, Ananda, äro kvinnorna; svartsjuka, Ananda, äro kvinnorna; avundsamma, Ananda, äro kvinnorna; dumma, Ananda, äro kvinnorna."

Och han lär ha också ha sagt:

"Gråta är vad barn kunna, vredgas är vad kvinnor kunna." 

Båda citaten från Albert Schweitzers "Indisk livssyn".

Kvinnor ansågs under Buddhas tid vara boskap utan några rättigheter. Han tillät efter långt motstånd till slut kvinnor att bli nunnor, men först efter enträgna böner från sin älsklingslärjunge Ananda. 
Men nunnorna har i århundraden varit utestängda från lärdom och status. Tibetanska nunnor diskrimineras fortfarande och även de allra högsta nunnorna får sitta bakom de lägsta munkarna för att hennes kropp anses vara underlägsen en mans. Kvinnor anses inte heller kunna nå "upplysning" eftersom de anses vara befläckade och orena. Kvinnor anses också vara "farliga" och de lockar bort män från helighet och frälsning genom sin förföriskhet och otyglade sexualitet. Var finns nästakärleken?
Jag har läst den nu levande västerländska buddhistnunnans Tenzin Palmos reaktion på detta:

"Det är ju faktiskt inte kvinnan som skapar problemet, det är mannens orena tankar. Om mannen inte känner åtrå och passion så finns det inget som en kvinna kan göra som kan ge honom några problem".

Från Vicki Mackentzies "Grottan i snön - En västerländsk kvinnas väg mot upplysning".

Hon ställde också frågan till en mycket hög lama om vad det var som gjorde det så nödvändigt att ha penis för att nå "upplysning" och han hade svarat att en kvinna kan gå hela vägen fram till den absolut sista biten, men där måste hon byta kropp till en mans för att nå "buddhaskap". Hon undrade om det fanns någon som helst fördel med att leva i kvinnoform och efter en dags funderande kom han tillbaka och sa att "nej" det fanns det inte.

I artikeln ”Den vänliga feodalismen - Myten om Tibet” av Michael Parenti kan man läsa mer om kvinnans ställning och utsatthet i det buddhistiska Tibet:

”Inte alla tibetaner i exil är förtjusta i den gamla Shangri-La-teokratin. Kim Lewis, som studerade healing för en buddistmunk i Berkley, Kalifornien, fick tillfälle till långa samtal med mer än ett dussin tibetanska kvinnor som bodde i munkens hus. När hon frågade vad de skulle tycka om att åka tillbaka till sitt hemland var de entydigt negativa. Först trodde Lewis att det var den kinesiska ockupationen som var förklaringen, men de gav henne snabbt annat besked. De sa att de var oerhört tacksamma att "slippa gifta sig med 4-5 män och att ständigt vara gravida" eller att utsättas för könssjukdomar från en lösaktig man. De yngre kvinnorna "var glada för att få utbildning och ville absolut inte ha något att göra med någon religion och kunde inte begripa hur amerikaner kunde vara så naiva (vad gäller Tibet)”.
Kvinnorna som Lewis intervjuade berättade historier om sina far- och mormödrars lidanden med munkar som använde dem som "vishetshustrur". Genom att ligga med munkarna hade man sagt dem att de fick "medlen till upplysning" – för, när allt kommer omkring, hade Buddha själv varit tvungen att vara med en kvinna för att nå upplysning.

Kvinnorna berättade också om det "otyglade" sex som de förment andliga och avhållsamma munkarna ägnade sig åt med varandra i Gelugpa-sekten. Kvinnorna som var mödrar talade bittert om hur klostret tagit ifrån dem deras unga pojkar i Tibet. De påstod att när en pojke grät efter sin mor, blev de tillsagda "varför gråter du för henne, hon övergav dig – hon är bara en kvinna".

I Bhagavad-Gita kan man läsa att kvinnor är:

"...i allmänhet inte särskilt intelligenta och därför opålitliga. Deras kyskhet och hängivenhet bör därför utvecklas, genom att de engageras i traditionella religiösa sysslor. Sålunda kommer de att ge födsel åt en god befolkning...."

Dessa skrivna eller oskrivna lagar är ett påfund av religiösa män vars bilder eller statyer många västerländska - och än fler österländska - män och kvinnor hängivet bugar inför och lyder. 
När jag var i Indien stannade en svensk, starkt hindureligionsinspirerad, kvinna i vår resgrupp utanför templet och ville inte vara med i kvällsaratin (sånggudstjänst). När jag frågade varför, sa hon att hon hade mens och enligt indisk tradition får inte kvinnor beträda templet då! Men det är väl ingen som kan veta det, menade jag, men hon ville "respektera deras sedvänjor". Och dessa urtida oskrivna "lagar", dikterade av s.k. "heliga" män, ställer kvinnorna upp på. Även västerländska, annars så frigjorda och modernt tänkande, kvinnor. 
I Sverige ansågs kvinnor vara "orena" efter att ha fött barn och blev "kyrktagna" först fyrtio dagar efter barnsbörden - åttio om hon var ogift - av prästen vid kyrkdörren där det även var brukligt att bestraffa brottslingar. Denna sed kvarlevde till långt in på 1900-talet.

Nog måste vi se realistiskt på det som har varit, och se även de negativa aspekterna från dessa religioner, som fortfarande påverkar livet för många människor, och främst då kvinnor. Man behöver inte vara någon feminist för att se orättvisorna som fortsätter p.g.a. "de heliga" männens makt.
Var finns nästakärleken bland Buddhas efterföljare?

Läs också "Om islamistisk kvinnosyn"

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved