Fråga till Martinus:

Vad menade Jesus, då han sa till folkmassan: "Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren". (Matt 15:11)

Martinus svarar:

"Ja, vad svarade Kristus själv, då aposteln Petrus bad honom förklara liknelsen? Sa han inte just: "Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal".

Om denna liknelse skall förklaras ytterligare, kan det väl endast göras genom att säga, att Kristus pekade på att livsprincipen var detta att inta näring, vilket man som regel gör genom munnen, och att uppta hos sig det av denna näring, som är användbart för livsupprätthållandet, och att det av det intagna som är giftigt och inte kan tillföras kroppen till gagn för denna, normalt går ut som avföring. När Kristus hänvisar till detta, var det för att visa att det förhåller sig precis på samma sätt med vår mentala näring. Denna har också ett slags "mun", genom vilken den skall passera. Denna "mun" utgöres i stor utsträckning av öronen eller hörseln. Den mentala näringen är nämligen i en mycket stor utsträckning ord, vilket vill säga formulerade tankar eller medvarelsernas meddelanden.

Alla dessa meddelanden är alltså avsedda att vara näring eller föda för själen. Denna föda skall också gå ner i ett slags "mage" och bli "smält", så att de eventuella giftämnena i den nämnda födan kan sorteras ifrån eller oskadliggöras, och som avföring skiljas ifrån medvetandet den naturliga vägen, vilket vill säga en väg som går helt utanför ens medmänniskor, så att den outhärdliga stanken, som alltid är en avförings kännemärke, inte blir irriterande för dessa människor. Och här förekommer i stor utsträckning den egendomligheten hos jordens människor, att medan de har nått mycket långt fram i fysisk hygien, så att avlägsnandet av avföring är en intimitet eller något som man inte gärna gör i andras åsyn, så är den mentala hygiener så långt efter eller så begränsad, att den till och med inte alls existerar hos vissa människor. Ja, dessa människor tycker rent av att det är en förlustelse att grisa ner allting med sin mentala avföring. 
Ur dessa människors mun framträder en fasaväckande, förråande stank av giftiga tankar och andra mentala orenheter, iklädda språk och tal, med vilket man till och med avsiktligt grisar ner andra människors annars så goda och kärleksfulla tankar om den eller den särskilda nästan, så att de helt förvirrat och olyckliga förlorar den normala synen på denna människa. Samma människa har kanske varit en kär vän eller en människa som man på annat sätt är mycket nära knuten till, har haft mycket andligt utbyte av att vara tillsammans med, men som man nu endast kan se genom en med mental latrin besudlad tankesfär. Det är denna tankesfär som i dagligt tal kallas "förtal" eller "skvaller". Skvaller är alltså detsamma som andlig avföring som på naturligt sätt och helt oblygt förekommer överallt, inte bara i hemmen, utan också i spårvagnar, i tåg och bussar, sammankomster, på öppen gata och på allfarvägen. Tänk om folk var lika skamlösa när det gällde deras fysiska avföring, och på det sättet förpestade atmosfären överallt för sina medmänniskor. Och ännu värre blir det när den förstnämnda akten så att säga alltid utförs som en ren och skär hämndeakt. Det är denna orenhet som felaktigt går ut genom munnen, som Kristus påpekar.

Det hör alltså inte till mental hälsa att låta en sådan orenhet passera munnen i andras närhet och därmed infiltrera dessa individer i sin egen mentala avföring och dess stank. När något sådant kan ske är det därför att den mentala matsmältningsförmågan, som är detsamma som nästakärleksförmågan, är alltför svag eller kanske till och med defekt. Där kärleksförmågan är tillräckligt framträdande blir allt som går in i människans mentalitet eller medvetande nedbrutet eller smält. Det som är ont och skadligt blir bortsorterat, blir neutraliserat genom individens stora förståelse, förlåtelse och förbigående, blir avlägsnat från språket, från språk och tal och därmed dolt i tystnad och glömska. Det kan därför ur en sådan individs mun endast komma välklingande, vackra ord för vackra tankar. Det är människor av detta slag som är jordens salt och är orsak till att mänskligheten inte helt går under i en andlig latrin eller allsköns mental orenhet."
"Martinus svar på läsarnas frågor" Ur Kosmos nr 10, 1985

Mer i samma ämne: "Lusten att förtala är en ren mental cancerart"

© 2009 Marja Silverfall All Rights Reserved