Man kan förtala eller göra en människa till åtlöje rätt ut, öppet utan någon som helst kamouflage om vem det gäller. Det framgår då tydligt vem man har antipatier mot, man döljer ingenting. Syftet med baktaleriet är ju att försöka få andra med sig i sin smutskastningskampanj. Man går inte direkt till personen och frågar om det stämmer det man tror eller har hört utan man delger andra sina fula tankar som om de voro sanna. Man vill någon illa. Elakheterna och fiendskapen som man riktar mot någon är en instinktmässig mobilisering av individens kampkänsla som syftar till att utplåna motståndaren. Det handlar om maktbehov; om du inte behagar mig, tycker som jag, håller med mig, går emot mig etc. skall jag minsann se till att göra ner dig inför alla andra så du inte kan bli trovärdig. Man vill helt enkelt misskreditera, isolera, mobba och frysa ut den människan från omgivningen t.ex. familjen eller flocken. Men det finns fler sätt.

Insinuationer och giftigheter hör till den fulaste formen som finns att försöka misskreditera sina "motståndare" på, som inte delar ens åsikter. Insinuation, enligt syn. lexikon, betyder "kränkande antydan, förtäckt beskyllning, undermening, pik, förolämpning".
Det är den fulaste formen av baktaleri och förtal som finns, för man bara antyder saker. Som t.ex. att ”hon, ja, ni vet vem” eller liknande insinuationer, och man överlåter åt andra att gissa och klura ut vem det kan vara man menar, för att på så sätt tro sig vara fri från elaka påståenden om någon speciell person. Fast adressen kan vara hur tydlig som helst för dem som hör det. För man kan ju alltid sedan i en ev. konfrontation påstå att det var ju inte så och att denne någon "överreagerar" eller är "överkänslig". Och på så vis har man ju gjort bort den "andre" ännu mer inför alla andra. Så går det till inom mobbing. Och det kan också finnas en dold pik som bara "avsändaren" och "mottagaren" förstår och ingen annan. Och att sen inte stå för sina elaka insinuationer när man får en rak fråga om piken var menad som sådan, är ännu fulare och rent ut sagt fegt!

Men det finns ju också motsatsen; att någon läser in en giftighet eller dold personlig pik i något skrivet, som inte alls var menad som någon sådan, utan var bara ett allmänt sakligt påstående i en sakfråga utan någon specifikt riktad "personlig adress". Och vem kan bedöma något sådant? Tror man att någon menar en personligen så kan man ju fråga denne först och inte genast tro det värsta.

Sedan finns det ju även dem som "slickar uppåt och sparkar nedåt", dvs. man håller med den/dem som man står i ett beroendeförhållande till, beundrar eller ser upp till som auktoriteter osv. Ingen objektivitet alltså i sakfrågor.

Det man håller på med i förtal, baktaleri, sarkasmer och nedlåtande ironier är det som Martinus kallar för "förtunnat mord" eller ”mikroskopiska mord”:

"Men vad är då "förtunnat mord?
Överallt där en människa ännu kan nännas att såra en annan i ord och handling, där hon kan bedraga, ljuga eller på annat sätt skapa sorg, smärta, lidande och svårigheter för andra, dräper hon alltjämt något av andra människors livsglädje och lycka, och hon begår då "förtunnat mord". Sådana handlingar ger inte bara i sig själva karma när de vänder tillbaka, men så länge man kan begå dem, kan det innebära att man inte är fullt beskyddad mot det förflutnas karmavågor, även om man endast råkar ut för deras verkningar i "förtunnad form". Men naturligtvis är också dessa verkningar en undervisning som gör att väsendet, när en gång ödesvågorna från dess "förtunnade mord" vänder tillbaka, har fått "syndernas förlåtelse" på dessa områden, vilket ju egentligen vill säga att också detta mörka tankeklimat är ett mentalt område som väsendets medvetande har lämnat."
Från artikeln "Syndernas förlåtelse" K 2/96, 12/80, 7-8/68

På danska http://www.martinus.dk/.../kosmos/1968/kos1968-07-073.php

Vad som räknas in i de "förtunnade morden" är, enligt Martinus:

"Dessa kryckor eller mordvapen behöver inte nödvändigtvis vara revolvrar och bomber, de kan också vara de mentala vapen som brukas i vardagen: skvaller och giftiga anmärkningar, förföljelse genom intriger och förtal, ja, även tillsynes oskyldiga anmärkningar, som innehåller en dold gadd som så småningom borrar sig in i offrets psykiska kropp. De flesta människor kan ibland vara benägna att döda något av andra människors lycka och glädje över livet, och så länge dessa mikroskopiska mord äger rum, måste den människa som ännu nänns göra så leva i jordmänniskans ångestfyllda djungel." (Gudomen och livsmodet K9/97,K 12/84, 19/71, 12/57)

Mer om förtal:

"Lusten att förtala är en ren mental cancerart
Genom att studera analyserna kan man se hur viktigt det är att göra upp med sig själv: "Hur är min syn på människorna, på tillvaron och på Gudomen? Var står jag mitt i detta universum, mitt bland alla de levande väsendenas olika manifestationer?" Om man ärligt undersöker sig själv, upptäcker man kanske: "Usch, jag är svår på att förtala, jag tycker att det är mycket intressant att komma och berätta nyheter om andra människor och särskilt om det är obehagliga nyheter eller något förnedrande och nedsättande. Om man har denna tendens, måste man snarast möjligt komma bort från den, ty den är en ren mental cancerart, som kan fördärva den goda del av mentaliteten som man redan har utvecklat. Om man har andra tråkiga böjelser, måste man också försöka vänja sig av med dem." Guds ögon K 7/92

Till sist:

"När en jordisk människa blir humanare och mer kärleksfullt inställd, betyder det att vederbörande håller på att bli mätt på mörkret. Hennes aura håller på att förvandlas, och på detta sätt börjar vandringen mot den gudomliga världen. Den förlorade sonen håller på att bli själsligt förädlad, krigszonen inom honom själv finns kanske nu endast som vissa mörka fläckar i auran, varigenom han kommer att kunna skörda "förtunnat mord", och just denna skörd blir kanske orsak till att han blir otillfredsställd med sig själv och sitt liv och blir sökande. Hans sökande blir då inte enligt den gamla världsimpulsen, nämligen att han söker en hamn där han kan bli "frälst". Han blir mottaglig för den nya världsimpulsen, för den andliga vetenskapen, som inte skall sätta en människa i bås, utan göra henne friare." (Syndernas förlåtelse K 2/96, 12/80, 7-8/68)

Fråga som ställdes till Martinus:
Vad menade Jesus, då han sa till folkmassan: "Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren". Matt 15:11).

Martinus svarar:

"Ja, vad svarade Kristus själv, då aposteln Petrus bad honom förklara liknelsen? Sa han inte just: "Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal.
[...] Ur dessa människors mun framträder en fasaväckande, förråande stank av giftiga tankar och andra mentala orenheter, iklädda språk och tal, med vilket man till och med avsiktligt grisar ner andra människors annars så goda och kärleksfulla tankar om den eller den särskilda nästan, så att de helt förvirrat och olyckliga förlorar den normala synen på denna människa. Samma människa har kanske varit en kär vän eller en människa som man på annat sätt är mycket nära knuten till, har haft mycket andligt utbyte av att vara tillsammans med, men som man nu endast kan se genom en med mental latrin besudlad tankesfär. Det är denna tankesfär som i dagligt tal kallas "förtal" eller "skvaller". Skvaller är alltså detsamma som andlig avföring som på naturligt sätt och helt oblygt förekommer överallt, inte bara i hemmen, utan också i spårvagnar, i tåg och bussar, sammankomster, på öppen gata och på allfarvägen.
Tänk om folk var lika skamlösa när det gällde deras fysiska avföring, och på det sättet förpestade atmosfären överallt för sina medmänniskor. Och ännu värre blir det när den förstnämnda akten så att säga alltid utförs som en ren och skär hämndeakt. Det är denna orenhet som felaktigt går ut genom munnen, som Kristus påpekar.

Det hör alltså inte till mental hälsa att låta en sådan orenhet passera munnen i andras närhet och därmed infiltrera dessa individer i sin egen mentala avföring och dess stank. När något sådant kan ske är det därför att den mentala matsmältningsförmågan, som är detsamma som nästakärleksförmågan, är alltför svag eller kanske till och med defekt. Där kärleksförmågan är tillräckligt framträdande blir allt som går in i människans mentalitet eller medvetande nedbrutet eller smält. Det som är ont och skadligt blir bortsorterat, blir neutraliserat genom individens stora förståelse, förlåtelse och förbigående, blir avlägsnat från språket, från språk och tal och därmed dolt i tystnad och glömska. Det kan därför ur en sådan individs mun endast komma välklingande, vackra ord för vackra tankar. Det är människor av detta slag som är jordens salt och är orsak till att mänskligheten inte helt går under i en andlig latrin eller allsköns mental orenhet." Martinus svar på läsarnas frågor ur Kosmos nr 10, 1985

Tydligare kan det väl inte sägas.

 Läs mer "Om andliga latriner och mental avföring"...