Här fortsätter jag att analysera karma och kosmisk kemi, dvs. laborerande med den fria viljan vi har. 
(För bättre förståelse för min tankegång läs gärna dessa först: "Nej, allt är inte karma som händer i livet!" här:  
Fortsätt sedan till "Cancer behöver inte vara karma utan kan ärvas!" )

Alf Lundbeck berättar om Martinus, som han upplevde honom som människa:

"Den enda riktiga motion som han (Martinus) menade var nödvändig, var promenader. Martinus var mycket aktiv typ och gick mycket långa turer för att få motion. Han tyckte speciellt mycket om att gå promenader på natten och speciellt då på julafton och julnatten.
Just på dessa tidpunkter kände han att det fanns en mycket vidunderlig atmosfär. Under dessa tidpunkter är människor inte så benägna att tänka ont om varandra. På julaftonens eftermiddag är atmosfären en helt annan. Den är uppfylld av människors begär och materialism, sade Martinus.

Martinus var mycket känslig för människors tankar. Han förnam det särskilt intensivt när människor tänkte onda tankar. När det var några som tänkte kärleksfulla tankar om honom kunde han känna en varm ilning ned efter ryggen. När Martinus vandrade ute om natten kunde han se sin egen aura lysa på jorden i en cirkel. Inga icke-klärvoajanta kunde se den, men andra som också var klärvoajanta kunde det. Det var naturligtvis inte helt ofarligt för Martinus att spatsera omkring i stan sent om kvällarna. En gång då han gick vid Damhussøen sprang det fram tre personer ur mörkret för att överfalla honom. Martinus blev tämligen förskräckt och frågade dem om det var pengar de ville ha. De svarade honom inte, men den ene personen sade till de andra två: ’Låt honom bara gå, vi vill inte göra honom något’. Därefter försvann de igen utan att få något byte. Efter denna upplevelse blev Martinus mer försiktig, för som han sa: ’Man skall ju inte utmana ödet’. (Övers. till svenska av Marja S.)
Från boken "Martinus og hans livsverk" av Kurt Christiansen Avsnitt 3.17 Alf Lundbeck fortæller om Martinus, som han oplever ham som menneske.

Och detta kommer mig att minnas Martinus på djungelpromenad i Indien.

Martinus frågade Anna Ørnsholt, om det inte fanns några vilda djur där de gick. Hon bekräftade att visst fanns det tigrar, men hon tog sina promenader där ändå, för tigrarna visade sig sällan utan mest bara på nätterna. Då vände Martinus omedelbart om och sa:

"Man får aldrig utsätta sig för fara. Även om man har nog så goda skyddsänglar skall man alltid göra det man förmår, för att undvika farliga situationer."

Nå, då kan man ju ställa sig frågan hur han, som var kosmiskt medveten och fri från mörk karma, kunde bli rädd och hävda att man inte skall utmana ödet? Han gick också sedermera alltid över gatan om han upplevde något obehagligt komma mot sig på sina promenader i Köpenhamn efter upplevelsen med de tre pojkarna.

Och varför sa Jesus, som enligt Martinus också var kosmiskt medveten och karmafri, till djävulen som frestade honom att hoppa ner från tempelmuren:

"Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ’Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sade till honom: ’Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.’"

Varför säger både Martinus och Jesus att man inte skall utmana ödet? Om de nu var kosmiskt medvetna så hade de ju redan för länge sedan kommit till den s.k. "vändpunkten" när de inte längre kunde möta "mörk karma" för de hade inget mer kvar att lära. När vi har lärt oss läxan så får vi "syndernas förlåtelse", enligt Martinus:

"Syndernas förlåtelse" är en kosmisk vändpunkt

Finns det då något som heter "syndernas förlåtelse". Det finns det i hög grad och det utgör en princip utan vilken kretsloppet inte skulle kunna fortsätta. Det måste finnas en punkt i en kosmisk utvecklingsspiral eller ett spiralkretslopp där väsendet går från mörkret till ljuset, och det är just denna punkt som utgörs av "syndernas förlåtelse". Om syndernas förlåtelse inte fanns, skulle kretsloppet avstanna. Ett kosmiskt spiralkretslopp består av två stora kontraster, mörkret och ljuset, vilka kommer till kulmination i var sin spiralhalva, men det måste naturligtvis finnas en övergång från mörkret till ljuset, en period då det levande väsendet kan befrias från mörkrets karma." (Min fetskrift)

Utifrån detta kan man ju förstå att vi kan bli befriade från ond eller mörk karma.
Nog är det ju så att båda kände till att man kan ofrivilligt bli redskap för något som Martinus kallar för "stark påverkan från krafter i omgivningen". Läs tidigare analys "Nej, allt är inte karma som händer i livet!"

Eller att man ignorerar tidigare kunskaper, dvs. egna eller andras erfarenheter, om vad som kan hända om man är obetänksam eller faller i "mental lättja". Vilket inte är karmabetingat utan något som kan hända vare sig man är en karmafri kosmisk medveten människa eller vanlig ofärdig jordmänniska.

Öde är öde MEN allt som händer i livet är inte ödeselaterat till våra tidigare handlingar. Tänk utanför din egen fastlåsta "karmabox"!

Vi har nämligen all möjlighet att experimentera och laborera dvs. hålla på med kosmisk kemi, men vi får alltid ta konsekvenserna av slutresultaten av våra handlingar. Råkade vi skada någon annan med vårt laborerande med de kosmiska ämnena och lagarna, så kommer vi själva råka ut för samma öde = karma. Skadade vi bara oss själva, så är det ju inte karma utan en felbedömning av de "kemiska ämnena" - de var nämligen inte blandbara för att resultera i något gott. Går man ut i djungeln och vet att det finns vilda djur där och blir dödad så var det ju inte karma utan dumhet, mental lättja = "går det så går det"-attityd.

Men misstagen ger ju ändå något positivt i längden, man lär sig att blanda "ämnena" bättre nästa gång. 
Det är väl det Martinus menar att ingen är "förtappad" utan alla kommer så småningom till samma mål där man blandar ämnena på det mest ändamålsenliga och kärleksfullaste sätt. 
Kan man inte förstå distinktionen mellan karma och kosmisk kemi - laborerande utifrån den lilla men ändock fria viljan vi har - så kan man nog inte förstå varken Martinus eller Jesus. Och inte heller vad jag försökt påvisa i mina skriverier här.

Vissa sjukdomar är inte heller karmarelaterade, enligt Martinus, utan kan ärvas efter en förälder. Organism-arv kan man kalla det.

Så allt kokar ner till detta:

Vad är mörkrets mission? Varför lever vi miljarder av år i den mörka fysiska världen? 
Jo, det är väl för att kunna laborera med materian här tills vi åter blir så duktiga kemister att vi kan få tillträde till ljusets domän. Där manifesteras våra tankar direkt - öppet och helt synligt för alla och envar. Och då måste man ju veta att man inte "serverar mörker":

"Mörkret steg inför vår Herre och klagade över att ljuset tog för stor plats.
Gud kallade då till sig Ljuset och framförde klagomålet.
Ljuset svarade: Vilket mörker?" 

Marja
Mer om karma för intresserade:

Förföljelse av Martinus - inte "dåliga karma"
Karmatankar...
Den stora faran med att tro att allt är karma
Karmalagen noterar allt!


© 2010 Marja Silverfall All Rights Reserved