Ingrid Holck svarar Erhvervsstyrelsen kring insyn i offentliga handlingar

Inledning
Ingrid Holck har med stöd av den danska offentlighetsprincipen begärt utdrag ur Erhvervsstyrelsens (ES) register kring den anmälan som en rådsmedlem Jacob Kølle Christensen (JKC) gjort om maktmissbruk och lagöverträdelser från det övriga rådet för Martinus Institut (MI), som han upplevt det. Dessa händelser beskrivs närmare i detta inlägg här i bloggen.

ES skickade i februari 2021 ett brev till Ingrid med ett utkast på vad hon kan få ut. Mycket information är dold/överstruken då MI anser att den ska hållas hemlig, vilket de har rätt till enligt dansk lag om de anser att informationen skulle leda till affärsmässig skada om den blev offentliggjord, eftersom MI numera är en vinstdrivande fond. Men enligt samma danska lag har Ingrid rätt att yttra sig om utkastet. Det finns undantag i lagen som möjliggör att den dolda informationen ändå ges ut om vissa skäl föreligger. ES har dock bedömt att dessa skäl inte föreligger, men Ingrid har ändå rätt att yttra sig över utkastet. Ingrid har nu svarat ES och här följer en sammanfattning av de 15 sidorna.

Sammanfattning av Ingrids brev
Ingrid är enig med JKC om MI:s uppgift: Att uppfylla Martinus önskan om att föra vidare hans arbete. Eftersom bokförsäljningen är liten står och faller verksamheten med de intresserades gåvor och arv. Dessa gåvor och arv är helt beroende av de intresserades tillit till MI. Hon säger att det råder delade meningar om hur Martinus vilja ska förstås och att många har mist denna tillit till att MI handlar enligt Martinus önskningar.

Hon begär utdrag ur ES:s register endast baserat på en önskan om att få information om MI följer Martinus vilja. Hon har inga kommersiella skäl. Rådet beskriver rättsprocessen mot fyrklövern som en åtgärd för att förhindra plagiatförsök, men Ingrid menar att det handlar om något djupare – att rådet själv har ändrat i Martinus originala texter och gett ut dessa istället för de originala oändrade, vilket är i strid med Martinus vilja. I MI:s originala stadgar, som de förelåg strax efter Martinus bortgång 1982, framgår att rådets primära uppgift är att verket ska bevaras oändrat som det föreligger från Martinus hand och att det inte skall ändras alls, inte ens ett kommatecken, enligt Martinus.

Att MI ändå ändrat i verken har påpekats av intresserade men rådet har inte lyssnat. Ingrid menar att fyrklövern gett ut de originala texterna endast för att MI inte gjort det så att intresserade skulle kunna läsa texterna enligt Martinus vilja. Hade MI gjort det så skulle fyrklövern inte gjort det. Hon säger att man kanske istället borde vänt sig till ES med denna påpekan, eftersom det är ES:s ansvar att utöva tillsyn över att MI följer stiftarens vilja. Men hon säger att vid liknande hänvändelser har man alltid blivit konsekvent avvisad med motiveringen att man som privatperson saknar rättsligt intresse och därför inte är en part i saken.

Det är inte fyrklöverns önskan att skada MI ekonomiskt, endast att säkerställa att Martinus önskan blir respekterad och uppfylld. Att överhuvudtaget inleda rättsprocesser är emot Martinus vilja och Ingrid hänvisar till en bilaga med citat från rådsmöten under Martinus livstid där han vid upprepade tillfällen uttrycker detta.

I MI:s svar till ES kring Ingrids önskan om utdrag skriver de att det gjorts försök att destabilisera fonden från konkurrerande aktörer. Ingrid menar att detta inte är i kontakt med verkligheten. Det enda syftet har varit att beskydda fonden och främja dess sunda överlevnad, vilket står och faller med att MI respekterar Martinus vilja till gagn för omvärldens tillit, alltså det motsatta till destabilisering.

MI skriver också till ES att den har en särskild position på marknaden kring andlig vetenskap i Danmark, alltså det ekonomiska/affärsmässiga i att göra vinster på verksamheten. Ingrid menar att det är relevant att höra vad Martinus ansåg om affärsverksamhet, citat: ”Vi är inte en affärsverksamhet, vi är en moral”. Hon menar att MI:s starka fokus på affärsverksamhet och vinst också är att betrakta som en avvikelse från Martinus vilja. Martinus ansåg att MI skulle överleva på gåvor och att böckerna skulle göras så billiga som överhuvudtaget möjligt.

Ingrid tar vidare upp oenigheten i rådet strax före årsskiftet 2020/2021 och JKC:s krav på att alla rådsmedlemmar skulle skriva under på att försvara upphovsrätten genom att ställa sig bakom rättsprocessen. Och att inga andra rådsmedlemmar skulle utsättas för försök att bli avskedade ur rådet, som han blev utsatt för. Om det inte skedde skulle de som inte skrev under utgå ur rådet. Annars hotade han med att anmäla rådet till ES, vilket alltså nu har skett. Ingrid säger att detta beteende från JKC:s sida bör vara ett lika olagligt försök att avskeda de andra rådsmedlemmarna genom ultimatum som han själv utsattes för. Båda parter vill exkludera den andra parten ur rådet, båda på sina egna premisser.

Ingrid skriver att JKC menar att rättsprocesser är OK för att försvara upphovsrätten och han vill till och med att kommande rådsmedlemmar ska skriva under på detta. Ingrid menar att även detta strider mot Martinus vilja.

JKC anklagar vidare rådet för nepotism, alltså att gynna sig själv eller närstående på fondens bekostnad. Ingrid tar upp ett antal ekonomiska poster i femårsperioden 2014 – 2019 som belägg för att detta är sanning och menar att det är de stora personalkostnaderna som dominerar.

Personalkostnader under perioden är drygt 12 miljoner (danska) kr. Detta är fem gånger högre än överskottet från försäljningsverksamhet, alltså undantaget gåvor och arv. Hon säger att rådsarbete enligt Martinus vilja ska vara oavlönat, men Ingrid hävdar att rådsmedlemmarna tilldelar varandra medel via diverse projektavlöningar vid sidan av rådsarbetet. Hon menar att rådets ordförande Willy Kuijper i många år fått sig tilldelat lön från fonden och hans sambo likaså, men att dessa projektavlöningar inte fullt ut framgår av bokföringen. Först från 2016 finns full bokföring så ES kan se hur mycket rådsmedlemmarna fått sig tilldelat från fondens medel. Ingrid menar att det inte är sunt att fördelningen av dessa personalkostnader hålls hemlig. Hon undrar också varför det tagit JKC 11 år att uppmärksamma dessa förhållanden.

Hon konstaterar att utan arv och gåvor skulle MI upphört för länge sedan. Under denna femårsperiod är arv och gåvor på drygt 23 miljoner danska kronor. Av dessa erhölls ca hälften, 12 miljoner, år 2018. Vidare fördjupning kring de ekonomiska posterna och vilka personer som berörs kan läsas i Ingrids brev här.

MI skriver att ett fullt öppet utdrag ur ES:s register skulle skada förtroendet för dem. Ingrid hänvisar till ett uttalande av Martinus där han säger att man ska kunna vända på varje sten i Saken. Hon anser att dessa två ståndpunkter står i kontrast till varandra. Hon fortsätter med att visa på Martinus starka vilja till gåvoprincipen, att hela hans liv byggde på den. Hur det endast blev möjligt för honom att på heltid kunna arbeta med sitt andliga arbete för att intresserade läsare gav ekonomiska gåvor. Bokförsäljningen var då, och är fortfarande, en mycket liten inkomstkälla. Hon menar att ju mer man går mot affärsverksamhet desto mindre går man Martinus väg. När Martinus säger att "Vi är en moral" så är det gåvokultur han talar om.

Hon ställer frågan varför det kommer frivillig arbetskraft till Saken som inte bara arbetar gratis utan till och med betalar för det? Det är inte vanligt i en vanlig affärsverksamhet. Likaså att man får gåvor och donationer i så stor omfattning, inklusive privata hus och förmögenheter. Denna vilja kommer från den inspiration man får från budskapet i Martinus verk. Hon skriver att MI inte hotas av andra, endast av sig själv då de spårat in på affärsprincipen och avvikit från gåvoprincipen.

Ingrid skriver vidare att MI inte följt Martinus vilja de senaste 40 åren så det kan inte komma någon ny skada av att publicera ett fullt utdrag ur ES:s register. Hon hänvisar till en video på YouTube med titeln ”Martinus - tilbage til 1982-lovene”. Hon skriver att ca 3000 intresserade har sett videon och att alla redan vet att det sker saker inom MI:s väggar som inte tål dagens ljus.

Hon skriver att hon önskar fullt utdrag ur ES register med argumentet: att tillse att MI följer Martinus vilja om att Saken är en moral, inte en affärsverksamhet.

Hon går vidare med de komplicerade händelserna kring hur stadgarna för MI och fondstrukturen har förändrats genom åren från Martinus död 1981. Hon nämner skapandet av Martinus Idealfond, Martinus Aktivitetsfond och sammanslagningen med Sam Zinglersens Fond. Den sistnämnda sammanslagningen anser hon vara mot de ursprungliga stadgarna från 1982.

Vår anmärkning: Det är inte första gången MI har fört rättsprocess mot någon. Tidigare exempel är Mischa Lim 1988 och senare också Martinus mångårige mecenat Sam Zinglersen. Turerna kring detta har vi skrivit om tidigare 2014-10-23 med länkhänvisningar så den som är intresserad kan själv sätta sig in i dessa stora ämnen.

Hon lyfter upp år 2013 då den danska Civilstyrelsen vid stickprov ansåg att Martinus Idealfond hade haft för höga hyresintäkter och inte kunde anses varit icke-vinstdrivande under 17 år tillbaka, sedan 1997. Därför blev statusen ändrad till vinstdrivande. Fonderna slogs samman 2014 och i samband med det ändrades de ursprungliga stadgarna, även detta mot Martinus vilja. Hon länkar till en detaljsammanställning av vad som står i de ursprungliga stadgarna och vad som ändrats. Vi har gjort en svensk översättning av den viktigaste ändringen här nedanför.

Hon menar vidare att JKC:s påstående att Willy Kuijper ska sitta på livstid i rådet inte stämmer, vilket enligt henne framgår av de ursprungliga stadgarna från 1982, § 11 stk. 1-5. Det visar enligt henne att varken JKC eller de övriga rådsmedlemmarna har satt sig grundligt in i dessa ursprungliga stadgar. Tvärtom skulle en rotationsprincip gälla i rådet.

Hon nämner att år 2001 fanns en god möjlighet att införa denna rotationsprincip och att Willy Kuijper kunde lämnat rådet 2007 och lämnat över till de 7 nya medlemmar som då skulle rotera framgent på 7 års basis. Detta ville inte Willy Kuijper och gick här återigen emot Martinus vilja, enligt Ingrid. Han sitter nu på sitt 41:a år i rådet. Hon hävdar att han gjort MI till sitt levebröd, även detta mot Martinus vilja.

Hon menar att det är ändringarna, mot Martinus vilja, av stadgarna som satte affärsverksamhet och vinster högst upp på dagordningen som lett till rättsprocessen. Det är rättsprocessen som dränerar fondens budget och får donationerna att minska.

Ingrid avslutar med att säga att fyrklövern kommer att överklaga rättsprocessen till människorättsdomstolen i Strasbourg om man förlorar i Landsretten i maj 2021. Hon menar att det i Strasbourg kommer att vara den danska staten som kommer att stå anklagad för att inte ha utövat tillräcklig tillsyn över MI, så att MI skulle följt stiftarens vilja och bevarat Martinus originala oändrade verk. Hon menar att det är MI som orsakat sig självt ekonomisk skada genom att inte respektera Martinus vilja. Hon menar att strykningen av information ur utdraget från ES inte stärker tilliten till MI, tvärtom att det ytterligare skadar den.

Hennes sista ord i brevet är, citat: ”Eftersom fondens ekonomiska fundament vilar på arv och gåvor finns det inget som kan skada fondens tillit mer än att undanhålla information. När tillit är fondens viktigaste valuta innebär det att varje sten i denna Sak ska kunna vändas, så som stiftaren ålade rådet.

Ovanstående är en sammanfattning av Ingrids brev. Här finns hela brevet i original på danska. Vi uppmanar alla att själva läsa källan och göra sin egen bedömning av helheten.

Den viktigaste paragrafen i de ursprungliga stadgarna
Ingrid hänvisar ofta till de gamla stadgarna från 1982. Den viktigaste paragrafen i dem är § 3 Ändamål som definierar hela syftet med Martinus Instituts existens. Det är grundprincipen som ska styra alla aktiviteter och genomsyra alla beslut. För att underlätta för svenska läsare återges nedan vår svenska översättning av den originala oändrade texten från 1982. Denna ursprungliga text representerar Martinus vilja och fick absolut inte ändras enligt honom själv.

Därefter återges den ändrade versionen som MI ändå gjort på eget bevåg och detaljerna kring vad som lagts till och tagits bort. Texten är tagen från MI:s webbsida 2021-03-06. De har bytt nummer på paragrafen från 3 till 5. De har lagt till två nya stycken i paragrafen och flyttat ner det enda ursprungliga stycket längst ner. De har raderat två helt avgörande ord: uteslutande och allmännyttiga. Övriga ändringar i detta stycke är också markerade med rött och kommenterat här nedanför.

Kärnan i ändringarna är att MI upphör att vara uteslutande en allmännyttig institution. Den blir istället en vinstdrivande Fond enligt affärsmässiga principer. Detta är helt emot Martinus vilja.

URSPRUNGLIG ÄNDAMÅLSPARAGRAF FRÅN 1982 (PÅ SVENSKA)

§ 3 Ändamål

St 1
I hela sin verksamhet och med alla de medel, som står till dess förfogande, skall institutionen uteslutande tjäna följande allmännyttiga ändamål:

Bevara Martinus samlade verk oändrade, som de föreligger från hans sida, 

Upplysa om dessa verk, och

Göra dessa verk tillgängliga för intresserade, inkluderande publicering, översättning och undervisning i betryggande form.


URSPRUNGLIG ÄNDAMÅLSPARAGRAF FRÅN 1982 (PÅ DANSKA)

ÄNDRAD ÄNDAMÅLSPARAGRAF MED NYA TILLÄGG AV MI (PÅ SVENSKA)

§ 5 Ändamål

St 1
De företagsmässiga aktiviteterna är alla nödvändiga förlagsaktiviteter, dvs. att ge ut tidskriften Kosmos och Martinus böcker på olika språk, samt annonsering och information.

Andra huvudaktiviteter är uthyrning av kursfaciliteter och sommarbostäder i Martinus Center i Klint, förlags- och kursverksamhet inklusive drift av Mariendalsvej 94-96, 2000 Fredriksberg, samt undervisning och härtill knutna serviceaktiviteter, som t.ex. drift av cafeteria m.m.

Vidare ska Fonden äga och bevara Martinus barndomshem "Moskildvad" i Sindal och sörja för underhåll och drift av barndomshemmet.

St 2
Huvudändamålet med Martinus verk är:

"Utveckling av andlig frihet, tolerans, humanitet och kärlek till alla levande väsen" (Livets Bog st. 117). Ändamålet är således att främja världsfreden överallt på jorden.

Fonden kan tillhandahålla stöd till dels fördjupning och utbredning av Martinus världsbild, dels till bevarande och utbredning av kännedom om Martinus liv och gärning.

St 3
I hela sin verksamhet och med alla de medel, som står till dess förfogande, skall Fonden [här är ordet "uteslutande" raderat] tjäna följande [här är ordet "allmännyttiga" raderat] ändamål: Att bevara Martinus samlade verk oändrade, som de föreligger från hans sida, upplysa om Martinus verk, och göra dessa verk tillgängliga för intresserade, inkluderande publicering, försäljning, översättning och undervisning i betryggande form och genom utdelning och tillskott till dessa aktiviteter.

Fonden kan för att uppnå ändamålet förvärva fast egendom och etablera dotterbolag.


ÄNDRAD ÄNDAMÅLSPARAGRAF MED NYA TILLÄGG AV MI (PÅ DANSKA)


Reflexioner
Ingrid Holck är en privatperson som är insatt i Martinus verk sedan länge. Hon har begärt insyn i en dansk myndighets register med stöd av hennes demokratiska rättigheter baserat på offentlighetsprincipen. Myndigheten har förhört sig med MI om att detta utdrag får ske och MI har motsatt sig detta med maximal radering av information som följd. Detta på grund av att MI ses som en vinstdrivande affärsverksamhet och inte som en allmännyttig institution utan vinstintresse. Vinstdrivande affärsverksamheter värnas starkt i lagen och myndigheten ser ingen anledning att offentliggöra mer än den minsta möjliga information som lagen kräver. Detta för att undvika ekonomisk skada för MI.

Att myndigheten ger Ingrid möjlighet att yttra sig känns som en formalitet. De gör det bara för att lagen kräver av dem att det ska ske. De efterfrågar inget specifikt, endast en allmän möjlighet till yttring. Frågan är hur stor vikt myndigheten lägger vid Ingrids brev?

Det primära här är nog den anmälan JKC gjort till myndigheten. Den skapar en process mellan rådet för MI och myndigheten. I de raderade delarna av utdraget står alla detaljer kring vad JKC anklagar rådet för. Dessa detaljer är det bara JKC, myndigheten och rådet som känner till.

Det avgörande nästa steget är att se om myndigheten beslutar att vidta några konkreta åtgärder mot rådet för MI och vad dessa åtgärder i så fall är. Kommer de att granska ändringarna av de ursprungliga stadgarna? Kommer de att granska om MI följer Martinus vilja? Kommer de att avsätta någon eller några styrelsemedlemmar? Eller kommer de att anse att alltsammans endast är meningsskiljaktigheter inom styrelsen för en vinstdrivande fond?

Det blir minst sagt intressant att följa utvecklingen.

Anders och Marja

© Averbis förlag | Kontakt