Ingrid Okkels berättar om sina upplevelser av Martinus, 1997. Klicka på länken ovan för att lyssna.

Här föjer en kortfattat, koncentrerad sammanfattning av ljudupptagningen.
Ambitionen är inte att återge ordagrant vad som sägs, utan man bör själv lyssna på hela upptagningen.

Längd: 52:07

Grete Høj intervjuar Ingrid Okkels som är 85 år gammal vid tillfället.

Ingrid föddes 1912. 1947 läste hon Paul Bruntons bok ”Till Indien”, och ville gärna åka till Indien och träffa vismännen där. I en meditation upplevde hon att hon skulle möta sin lärare i Köpenhamn, inte i Indien, vilket också skedde snart därefter. En väninna tog nämligen med henne på ett föredrag med Martinus, och efter det föredraget började hon läsa Livets Bog och samtala med Martinus. Detta var 1948.

Hennes första samtal med Martinus var kring en sjuk moster och hur hon skulle hantera det. Samtalet skulle bara ta en timme, men Martinus bjöd henne på te och de samtalade länge, fram till halv tolv på natten.

Polförvandlingen
Det fanns inga symbolböcker på den tiden, utan man hörde ett föredrag och var tvungen att minnas vad symbolen betydde. En man hade skaffat ett häfte med lösa symboler och berättade för Ingrid om alla förskräckliga avspårningar som hon var tvungen att gå igenom i sin framtida sexuella utveckling. Ingrid gick då till Martinus och frågade om det verkligen var en naturlag att gå igenom allt det? Martinus svarade att Försynen inte har några favoriter och att ingen kommer lättare till kosmiskt medvetande än någon annan. Men så tog han fram ett stort papper och en spritpenna, och ritade ett schema över utvecklingen från A- till K-människa. Martinus sa att ”För den som inte söker sin egen tillfredsställelse på någon annans bekostnad behöver inte polförvandlingen bli mer vansklig än en vanlig pubertet”. Man behöver alltså inte gå igenom alla sexuella urspårningar, enligt Martinus, om man har starkare moral än sexualdrift. Det var detta schema Mogens Möller senare fick av Martinus, och som han senare använde i sin skrift "Ödet och den sexuella polförvandlingen".

Om gamla vänner
Efter 1 vecka ringde Martinus. En ung elev till Martinus hade blivit utslängd från sitt boende p.g.a. att han var vegetarian. Kunde han bo hos Ingrid? Mannen kunde bo gratis på vinden, men hon var fattig med 3 barn, ensam, och han fick betala för elen. Martinus kom ut flera gånger i veckan för att undervisa honom. Ingrids gamla vänner vände henne ryggen och sa att om hon ville umgås så mycket med Martinus behövde hon inte umgås med dem.

Paul Brunton
Ingrid skrev till Brunton om sitt möte med Martinus, och fick svar från honom. Han ville veta huvuddragen i kosmologin. Hon översatte vissa texter till engelska. ”Bönens mysterium” och ”Mänskligheten och världsbilden”. Brunton kom till Martinus 1952. Ingrid tolkade deras samtal mellan dem, flera gånger i veckan från 19:30 till sent på natten. Martinus gick igenom alla symboler ihop med Brunton. Martinus blev så inspirerad att han berättade saker som han egentligen inte skulle avslöja, som t.ex. var Martinus hade kommit ifrån. Ingrid sa: ”Men Martinus, den logiska konsekvensen av det du säger blir ju att…” Martinus avbröt henne och sa ”Du har rätt, men detta skall inte översättas.” 
Brunton och Martinus talade på var sitt språk men förstod ändå varandra, trots att ingen av dem kunde den andres språk. Ingrid kunde båda språken och kunde höra att de förstod varandra rätt!

Brunton gjorde stora mängder anteckningar. Det blev en tjock mapp. Anteckningarna skulle bli en bok som han skulle ge ut om Martinus sak i Indien – som sitt eget verk. Mappen försvann på flyget till Egypten och återfanns aldrig. Det var tydligen inte Försynens plan att detta material skulle ges ut.

Pyramiderna
Sam Singlersen bjöd Martinus på en resa till Egypten/Palestina. Det är starka andliga krafter kring pyramiderna och Martinus kände det t.o.m. från flygplanet när de flög över. Martinus berättade att han varit med och byggt pyramiderna för ca 87.000 år sedan genom att dematerialisera stenblocken som pyramiderna är byggda av och materialisera dem på plats i pyramiderna. Religionen i Egypten var de sista döende resterna från den kultur som funnits på Atlantis. Varje gång en stor andlig rörelse uppstår på jorden får klotet en kosmisk glimt.

Inspiration och visdomsoceanen
Ingrid besökte Klint i aug 1949 på Martinus födelsedag. Äldre kosmologer frågade hur hon klarade av att vara ensam hela tiden? Hon svarade att hon bara behövde läsa ett kapitel i Livets Bog så kände hon sig inte ensam! De menade då att hon var ”förälskad” i analyserna och att ”när krukan är full rinner den över”. Ingrid mötte Martinus på morgonpromenad och frågade då honom om det var en naturlag att inspirationen skulle sina? ”Det är helt upp till er själv”, svarade Martinus. Om man försöker efterleva analyserana kommer krukan att växa och växa och aldrig bli full. Martinus ritade med käppen i sanden. Han menade att han tog sitt vetande från visdomsoceanen. Det är ett vetande som är i ett tillstånd där det inte ännu är koncentrerat till idéer eller namn. Med sitt kosmiska medvetande kunde Martinus nedhämta detta och omvandla det till idéer och sätta namn på tingen – vilket var det svåraste för honom. Just detta att formulera i ord det han såg till något som vi jordmänniskor kunde förstå.

Hur använde Martinus sitt kosmiska medvetande?
Ingrid tar ett exempel: Martinus berättade att om hon trodde att han fick använda sitt kosmiska medvetande till att se in i andra människors medvetanden så tog hon mycket fel. Det vore som att hälla sand i bilens motor, och han skulle diskarnera mycket snabbt om han gjorde det. ”Tro mig, jag har blivit prövad många liv innan jag fick lov att bli en skyddsängel för mänskligheten”, sade han. Hans kosmiska medvetande skulle bara användas till att skapa analyserna.
Han berättar att grundenergierna symboliseras med samma färger i hela universum, som de han använt i symbolerna.

Att inte kunna läsa mera
Efter Martinus invigning i sitt gyllene elddop kunde han inte läsa annan litteratur mer. Det kändes som om huvudet skulle sprängas när han försökte. Han hade all kosmiskt kunskap inom sig redan.

Mogens Möller som talare
Mogens Möller var en god vän till Ingrid. De inspirerade varandra. Martinus tyckte att när Mogens talade var det som att höra sig själv.

Ingrid avslutar med att säga hur djupt tacksam hon är för att hon fått möta Martinus.