Vilken uppfattning man kan acceptera som faktum...

Det finns många som ställer frågan: "varför svarar inte Gud alla som ber till honom"?

En spontan fråga hos mig uppstår då att; hur ber man och vad ber man om?

Enligt Martinus kan man inte alltid få de svar som man SJÄLV ÖNSKAR, och då gäller det ju att vara lyhörd för ett annat svar. Ja, kanske att man får ett NEJ! från Gudomen istället när man egentligen bara vill ha ett JA! Och om man då inte uppfattar NEJ:et som ett svar, så får man ju göra som man själv tycker känns bäst…för stunden.
Sedan får man ta sitt misstag som lärdom, och begrunda var man gjorde ett "felaktigt" val på vägen och som gjorde att man hamnade i sitt lidande. Så att man inte gör om det. Att verkligen VÅGA titta på varför det blev som det blev - till det krävs både mod och styrka.

Jag träffade en tjej i en affär häromsistens. Jag känner henne inte alls utom att vi vistas på samma fritidsaktivitet en gång i veckan. Först tänkte jag bara säga hej och gå vidare, men fick plötsligt en stark impuls och frågade: hur är det. Vi blev stående pratandes långt över en timme. Och under tiden kom vi fram till att vi båda hade många händelser i livet, som var "närbesläktade". 
Hon hade dessutom också en tro på att "det finns mycket mellan himmel och jord" och hon var intresserad och hade gått många kurser i personlig utveckling. Hon ville starta eget inom det som idag kallas för "new-age-terapier", men som jag numera kallar för "old-age-terapier".
Hennes tilltro till en schamankvinnas vägledning var stor. Och hon ansåg sig ha kunskapen att vägleda sina klienter rätt.
Jag kände mig då förpliktad att berätta om min informationsverksamhet om riskerna med konstlade andliga övningar. Hon förstod det jag berättade med ett "halvt öra". Dvs. hon tog till sig det som hon ville utan att det skulle hota hennes nya verksamhet. För den ville hon naturligtvis inte ge upp. 
Jag förstår henne. 
Jag reagerade likadant när jag hade börjat som andningsterapeut. En god vän som var psykoterapeut ifrågasatte metoden frigörande andning och menade att; vad händer om klienten får upp mer än någon av oss kan ta hand om? 
Hon själv ville till exempel inte bedriva sin terapiverksamhet hemma i sin egen bostad, för hon menade att hon ensam inte kunde ta hand om en patient som helt plötsligt kanske blir psykotisk och kanske även våldsam under en terapitimme. Vilket kan hända och händer även inom psykiatrin. Jag trodde inte att man kunde bli psykotisk av frigörande andning då. Jag lyssnade på henne med bara ett " halvt öra".

Men "Livet" fortsatte att tala. Det började komma varningar från andra andningspedagoger om märkliga saker, som hände med deras klienter. Ja, t.o.m. om psykoser. Jag började lyssna och göra egna efterforskningar. Och be om vägledning "uppifrån". Och då började jag få rätt slags vägledning och då var det inte längre baserat på mina egna "troenden" eller önskningar, tvärtom så gick de emot dem. Det entydiga svaret var NEJ, dessa övningar har för stora risker för människors fysiska och mentala hälsa! Och vem de inte var bra för kan ingen människa bedöma. Det är en kunskap som endast Gud känner till. Vilket de facto innebär att endast Gud VET och människan som inte känner till de kosmiska lagarna och läran om de kosmiska energierna VET INTE vad han/hon kan drabbas av. Men man har ju rätten att experimentera och skaffa sig lärdom om dem. Men om man nu kan bli lyhörd för "Livets direkta tal" så slipper man en svår lidandeserfarenhet…

Det var inga lätta besked att ta att det jag trodde skulle hjälpa människor även kunde stjälpa en del av dem. Jag hade ju satsat både tid och en, för mig, stor summa pengar för min utbildning. Men jag tog till mig "Guds direkta tal" och slutade med min verksamhet. Och lustigt nog fick jag mina studieskulder betalda på ett överraskande sätt !

Varför träffade tjejen, som är i sin nybörjarfas, mig? Var hon vägledd? Ja, inget händer någonsin av en slump, det visste även hon.
Men jag tror inte att hon ännu är mogen att ta till sig det hon vid det här laget borde ha läst - hon ville själv ha adressen - om på min hemsida "Kundalini Information & Risker"
Det kan jag se på henne när vi ses. Hon behöver fler varningssignaler. Men de kommer, det är jag säker på, för hon verkar vara en ansvarsfull och klok tjej. Som inte vill skada någon.

Men som Martinus skriver i Bisättning, Kap 124, vi är alla på olika stadier i livet:

"De jordiska människorna befinner sig på många olika stadier. Vilken uppfattning man kan acceptera som faktum beror alltså på vilket av dessa stadier man tillhör. Man kan ännu vara så bunden av den gudomliga suggestionen på vissa områden, att man här är helt avskärmad från möjligheten att använda sitt förnuft och därför inte begär någon som helst intelligensmässig utredning, ja, man kan till och med ibland betrakta en sådan som "syndig". Men man kan även vara så opartisk eller självständig, så fri från flocktendensen, att man alls inte accepterar någon som helst uppfattning som saknar denna intellektuella utredning.
Mellan dessa två ytterpunkter finns det alltså en skala av mellanstadier". (min fetstil)

Efter 17 års studier och egna efterforskningar har jag lämnat "flockens" dvs. majoritetens tro på de konstlade andliga övningars lämplighet till utveckling. Även den kosmologiintresserade flockens, för dessa skalor av "mellanstadier" finns även bland dem som läst Livets Bog.

För den intresserade: 
Läs min längre berättelse om "Kundalini och andningsövningar".

Marja

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved

974 visningar
© Averbis förlag | Kontakt