Vad göra med alla flygfän och andra små "odjur"...

...som nu formligen invaderat vår omgivning p.g.a det hastigt uppblossande varma vädret?

Vi låg på en strandäng för några dagar sedan och småflugorna kretsade runt oss rent plågsamt. Man har ju ännu inte hunnit vänja sig vid att det finns allehanda kryp som vill mumsa på ens kropp.

Och hur skall man kunna se skillnaden på en malariemygga, som redan flyger runt i Danmark och är på väg hit, och en vanlig svensk sådan? Skall man inte få klippa till när de hugger, om man vill leva ett kärleksfullt liv? Och vad med alla fästingar, mördarsniglar och vildsvin som nu har blivit ett allvarligt hot mot hälsan och böndernas odlingar och därmed mänskligheten? Vår omtanke om djuren får väl inte sluta i ren dumhet?

Martinus fick en fråga om detta en gång:

"Du skall icke dräpa". Kan något väsen svära sig fritt? - Naturligtvis förstår vi alla att vi inte får dräpa våra medmänniskor och möjligen däggdjuren. Men insekterna? De är ju också kosmiska väsen under utveckling. Kan vi undgå att här vara massmördare? - Tänk på trädgårdsägaren som sprutar gift mot bladlöss, larver och maskar. Råttor och möss måste ju också hållas efter i vår kamp för tillvaron, eljest skulle de väl äta upp all spannmål?

Martinus har svarat på frågan och jag återgav det redan 2007 här "Om myror, möss, sorkar och en och annan geting". Då bodde vi i ett hus. Nu bor vi med inglasad balkong och även där finns det faror som svarta spindlar som väver en massa nät för att fånga in sitt "dagliga bröd". Vi kan ju inte låta oss bäddas in i dessa nät, utan sopar bort dem när de blir för många. Och getingarna som flyger in....ja, de lever fortfarande lika farligt som de gjorde 2007...

Vi har varje år kuttrande duvor som vill älska och bygga bo på vårt förnsterbleck utanför sovrummet. Det tyckte jag var gulligt först. Men att vakna varje morgon kl 4 när de började kuttra högt precis vid örat är ju inte så roligt. Så när de började arrangera pinnar för att skapa ett bo på vårt fönsterbleck fick vi nog. Och då förstod vi plötsligt varför en del grannar hade stora uggleattrapper på sina balkonger!
Nu hade jag inte lust att ha en sådan på fönsterbrädan så jag skannade in en bild på en stor hotfull uggla och fäste den mot fönsterglaset så de skulle tro att det var en levande. 
Hur det gick? Jo, vi fick allt banka i fönstret några gånger för att skrämma bort duvorna. Men nu verkar de ha hittat en annan bostad, för nu har det blivit lugnt utanför fönstret igen...till nästa år när vi får upprepa proceduren. De enda som för oväsen nu är måsarna och det har man ju lärt sig leva med när man är "Bohuslänning".


Ja, och en del gäss finns också, men dem "reglerar" kommunen i antal varje år så de inte skall invadera hela området. De skiter nämligen överallt, gräsmattorna och stränderna m.m. Inte kul!

 

1523 visningar
© Averbis förlag | Kontakt