Frågan som ofta ställs i diskussioner är: VAD ÄR SANNING? Och ofta får man sig en gliring om att du skall inte tro att du är den enda som vet sanningen, utan det finns många sanningar. Men kan det finnas många sanningar om en och samma sak. Nej, säger logiken.

Ja, vad är sanning? Kan "min sanning" vara SANNINGEN? 

Ja, summan av mina erfarenheter, från tidigare- och detta liv, plus analyseringsförmågan av resultaten dvs konsekvenserna av dem blir ju ett facit för mig. Om då summan av mina facit samstämmer med faciten i Det Tredje Testamentet så är ju min sanning en sanning som är i kontakt med SANNINGEN i de kosmiska lagarna. Och då är det ju en SANNING. Om den inte är någon annans "sanning" behöver inte betyda att den inte är en kosmisk SANNING! Vi står ju inte alla på samma erfarenhetssteg här i jämmerdalen.

Så, enligt Tredje Testamentet kan man komma fram till SANNINGEN genom logiskt tänkande och genom lärdomarna av sina lidasdeserfarenheter. Ju mer man har lidit genom liven desto närmare SANNINGEN kommer man. Och då kan man börja undvika lidanden, för ingen vill väl ha ont i kropp och själ mer än nödvändigt i det långa loppet.
"Misstagen" (=det obehagligt goda) är alltså de stora ögonblicken, de för oss fram till visdomens port. Och ju klokare man blir av sina erfarenheter, desto lättare är det att förstå de kosmiska lagarna och parera mellan skären på livets stora ocean.

Och då kan man förstå vad Martinus menar med:

"… endast den som själv är av sanningen kan höra sanningens röst eller förstå sanningens språk." - Från "Julen har änglaljud", K nr 12/01