Martinus hade ut-ur-kroppen upplevelser och berättar i boken "Erindringer" följande:

"Et års tid før jeg fik min »indvielse«, var jeg ude for en begivenhed, som jeg syntes var meget mærkelig.
Jeg var kommet hjem fra kontoret og sad og spiste (åt) min aftensmad. Jeg havde en bog liggende, som jeg læste lidt i.

Pludselig gav det et sæt (ryckning, klick) i mig, og så stod jeg midt i stuen (rummet). Men samtidig sad jeg stadig (fortfarande) ved bordet.

Jeg tænkte: »Mon (månntro) du er død?«

Jeg mærkede et nyt sæt - og nu sad jeg atter ved bordet og spiste.

Jeg blev meget forskrækket over denne mærkelige oplevelse.

Men nu, hvor jeg havde gennemgået min indvielse, blev jeg klar over, at jeg uden vanskelighed (svårighet) kunne gå ud af min krop."

Sedan berättar han om flera mycket intressanta tillfällen när han var ut-ur-kroppen och fortsätter:

"Selv (även) om jeg altså på denne måde (sätt) kunne redde menneskeliv, blev jeg klar over, at det ikke var for at udføre den slags eksperimenter, at jeg havde fået min kosmiske bevidsthed. Det var ikke min mission. Jeg skulle koncentrere mig om at skrive mine kosmiske analyser og om at tegne symboler.

Det kan også være meget farligt at forlade (lämna) sin krop på denne måde (detta sätt).

Jeg kunne se, at det ville ødelægge min intelligens, hvis jeg fortsatte med disse eksperimenter. Og da jeg jo netop skulle bruge intelligensen i vældig høj grad, turde jeg ikke gøre det mere.

Man kan jo bare se på de spiritistiske medier, de er meget følelsesudviklede (känslobetonade) på intelligensens bekostning. De har ingen selvstændige meninger, men må spørge ånderne (fråga andarna) og spørge ånderne i det uendelige, og de ved ikke engang, om det virkelig er rigtige ånder, de har med at gøre."

Att glida in och ut ur den andliga världen kan ha sina risker, för till slut kan man få problem med sin jordförbindelse och bli helt världsfrånvänd, dvs. man får svårigheter att skilja mellan den fysiska och den andliga världen. Samma kan nämligen hända också i djupmeditationer, om man går in i trancetillstånd för ofta. Det finns exempel på det berättat av en avhoppad guru. Hans far var inte kontaktbar och hade lämnat den här världen fast han fortfarande såg ut att leva. Han föll baklänges och "dog på riktigt" när de klippte av hans långa hår: Sammandrag ur boken "En Gurus död"

Likadant var det med Ramakrishna. Han blev stående i ett paralyserat tillstånd rätt som det var. Ja, till och med mitt i en mening när han talade med sina lärjungar. Då förstod de att han var "någon annanstans".

Själv har jag upplevt två spontana ut-ur-kroppen upplevelser, men det är inget som jag har haft funderingar på att utveckla till en talang.
Det finns nämligen också andra risker med att lämna sin kropp helt obevakad; man kan ju inte veta vad som kan hända när man lämnar den utan uppsikt. Risk för besättelse finns. Och det var något som Martinus svarade Paul Brunton när denne ville veta vad det fanns för risker med hans meditation. Lämnar man dörren öppen, "sitt hus utan uppsikt", så kan ju vem som helst ta den i besittning. Och det är ju sällan med goda avsikter.

Inifrån kroppen, tryggt och säkert:
Marja