Jag har aldrig följt trender eller gruppideologier och jag har heller aldrig blivit särbehandlad för sådant. Men idag märker jag att träningshysteriet och kroppsdyrkan även brett ut sig till sjukvården och läkarna.
Kommer man med någon krämpa till doktorn så får man ganska snart frågan: ”Tränar du något eller gör du andra kroppsaktiviteter”? När jag svarar att jag promenerar bara så ser jag att doktorn bara blir halvnöjd. Jag är inte smal men inte överviktig heller. Men får ändå ett påpekande att ”då kanske du skall gå lite oftare”. Det verkar vara den enda frälsningen förutom piller de har att erbjuda och många upplever sig särbehandlade speciellt de som är mer överviktiga. Det är ren mobbing som pågår om man avviker från den allmänna likriktade kroppshysterin som pågår. Människor kämpar med sin dödsångest med att bodybilda sin kropp. Alltså "kappan" som vi ändå måste lämna ifrån oss i en kista eller bränna när vi lämnar det jordiska.

Jag har sedan barnsben varit negativt inställd till gymnastik och sport. Jag fick inte träningsvärk som andra som ”gottont” utan som ”sjukont”. För några år sedan fick jag höra Dr. Phil berätta detsamma om sin sjukonda träningsvärk och att gymnastiska övningar enligt hans läkare inte passa alla.

Jag har alltså aldrig förstått vitsen med att träna sina muskler och har inte ens gått på Friskis & Svettis, fast många har tjatat. Det enda jag har gjort; jag har dansat en hel del.
Och när jag sedan läste i Livets Bog att vi alltefter utvecklingen skulle få smäckra smala pojk/flickkroppar och bli mer och mer ETERISKA, så förstod jag att då är det väl inte så vettigt att öka på talangkärnan för sin kroppsliga muskelmassa. Eller skaffa sig fysiska skador som de flesta idrottare gör och gjort. De plågar ju sina mikroväsen att gå över sina förmågor.

T.ex. Carolina Klüfts mikrisar hade ständigt signalerat att de fick jobba mer än de tålde, för hon lär ha sagt i en intervju att hon alltid hade ont någonstans i kroppen.

Och hur mångas hjärtan har inte kollapsat de senaste åren under någon match eller träning? Sinusknutan tål ju bara att arbeta till en viss gräns, sen lägger den av - för gott.

Nåväl, glad blev jag när jag läste i Kurt Christiansens bok, 3:e Afsnit. sid. 20, om vad Martinus hade sagt till sin vän Alf Lundbeck. Det är nog inte populär läsning för dem som är sportfantaster, men för mig är det musik:

"Martinus havde ikke nogen positiv indstilling til sport. Han mente at musklerne blev uharmonisk udviklet, samt at sport oftest var farlig. Han var også af den opfattelse, at sportskampe var en ventil for menneskets krigsånd. Han bemærkede dog at de nuværende sportskampe er bedre end de tidligere gladiatorkampe og lignende, for nu er det jo ikke mere meningen at man skal slå hinanden ihjel. Nu er der mere faste regler, og der er dommere til at overvåge kampene.
Den eneste rigtige motion han mente var nødvendig, var at spadsere ture. Martinus var en meget aktiv type, og gik meget lange ture for at få motion."

Nej, det är inte likriktad kroppsdyrkan med muskel- eller botoxpumpande som är framtiden, utan det ANDLIGA.

Martinus säger i ett bandföredrag, som heter "Kosmiskt vintersolstånd" (från 17/12 1962).:

"För att komma vidare i utvecklingen, måste det andliga nu in i världen. Det är särskilt Europas folk, som kommer att föra världen framåt. De är yngre än Asiens folk och äldre än Amerikas folk. Det är här som det finns bäst fotfäste för den kosmiska vetenskapen. Men om Europa inte kommer bort från det krigiska tillståndet, kommer det att förlora sin makt.
Men det kommer inte att ske, för Europa kommer att, tillsammans med andra kulturländer, bli föredöme för andra länder. Europa har ju skapat vetenskapen och det medför att de underutvecklade länderna inte själva kan uppfinna all den moderna tekniken. Den kan de nu få serverat färdigt, så att de fortare kan komma framåt. Alla skall ju en gång komma fram till att bli någorlunda jämbördiga, för så länge de inte är det, kan där inte uppstå ett harmoniskt världsrike."

Intressant och positiv framtidsvision!