Som inledning på detta nya år 2009, har jag börjat läsa om Martinus småböcker och nu läst första delen av bok 15 "Ud af Mørket", som heter "Et glimt fra verdensgenløsningen".
Här målar Martinus upp den jordmänskliga utvecklingen från den första formen av religiöst instinktväsen, vidare genom den gudlösa materialisten fram till den kosmiskt medvetnes självsyn av den riktiga, andliga verkligheten bakom den fysiska. Han talar om att dessa tre steg är tre olika faser av en enda stor invigning, som syftar till att ta det automatiska djurets vegetativa, omedvetna livsform upp till det medveta väsen som känner tillvarons lagar och strukturer, är en medskapare av livets äventyr, och som är ett med vägen sanningen och livet.

Den första späda formen av andligt medvetande menar Martinus är den religiösa instinkten, som kan ses både hos naturmänniskornas dyrkan av andeväsen i stenar, träd och vatten, och hos vår tids stora religiösa rörelser. Det är en automatisk tillfredsställelse av förnimmelsen att världen är besjälad av något högre, som inte kräver någon inblandning av intelligensmässiga analyser eller förklaringar. Människan får kraft och inspiration i sin vardag, och blir lyckligt av dogmerna, sakramenten, bönerna och orgelbruset. 

Men med tiden falnar den instinkt som ger näring åt detta begär, denna automatiska tillfredsställelse. Människans intelligens växer och kräver logiska bevis för saker och ting. Och här finner vi materialisten, som bara kan uppleva fysiska ting, och i kraft av den avsaknade instinkten inte har någon känsla för det andliga eller gudomliga i naturen. Och människan går här igenom "livets direkta tal", eftersom inga andliga läror verkar inspirerande för det. Det skördar vad det sår på gott och ont, och blir så småningom mer och mer kärleksfullt inställt allt efter som lidandena uppsummeras i medvetandets bibliotek, liv efter liv. 

Tack vare denna nya humana känsla och den allt starkare intuitiva förvissningen om att det måste vara någon mening med livet, med allt lidande och mörker, blir människan åter mottagligt för teoretisk vägledning, men denna gång i form av andlig vetenskap, logiskt underbyggd, som kan förklara de erfarenheter människan har, och de känslor det har inför världen.

Och det är här vi "humana materialister" befinner oss. Vi som börjat intressera oss för livets andliga sida från ett vetenskapligt perspektiv, som vill förstå den kosmiska kemin och vad man bör göra och inte göra; vi finner glädje och inspiration i Martinus kosmiska analyser. Och han använder i nämnda småbok en intressant formulering:

"Och genom att göra ett ingående studium och att permanent hålla den eviga världsbildens kosmiska analyser i sinnet, kan det inte undgå att föra sanningssökarens uppträdande mer och mer i kontakt med kärlekslagen eller nämnda grundton. Och med denna väsendets utveckling till daglig vana befordrar det intuitionsförmågans vidare växt. Och med denna utveckling börjar väsendet genom den att möta den verkliga världen, det verkliga livet bortom den fysiska världen" (Min översättning)

("Og ved et indgående studium permanent at holde sig det evige verdensbilledes kosmiske analyser for øje kan det ikke undgå at føre sandhedssøgerens væremåde mere og mere i kontakt med kærlighedsloven eller nævnte grundtone. Og med denne væremådes udvikling til daglig vane befordrer den intuitionsevnens videre vækst. Og med denne udvikling begynder væsenet igennem den at møde den virkelige verden, det virkelige liv hinsides den fysiske verden") (Originaltext)

Att permanent ha den eviga världsbildens kosmiska analyser "framför ögonen", skriver Martinus. Det gäller alltså att hela tiden värdera livets upplevelser i ljuset av analyserna och försöka avgöra vad som är sant och vad som är falskt, vad som är ont och vad som är gott. Det går inte att undvika att styra sitt medvetande, sin tankevibration mer och mer i kontakt med den livets egna grundton i den kosmiska symfonin som ljuder ohörbart bakom den fysiska världens ridåer. Och en vacker dag vibrerar de plötsligt i takt för ett ögonblick, och ridån rycker till en smula:

"Detta möte med den andra verkligheten än den fysiska, den kosmiska verkligheten, sker bara i form av svaga glimtar. En sådan glimt märks som ett mer eller mindre plötsligt nedslag i medvetandet av ett oändligt skönt välmående, en behags- eller glädjeförnimmelse man inte förr har känt maken till. Den kan i vissa tillfällen ge väsendet förnimmelsen av att vara inhöljd i ett starkt vitt ljus. Men upplevelsen är bara en moments- eller ögonblicksupplevelse. " (Min översättning)

("Dette møde med den anden virkelighed end den fysiske, den kosmiske virkelighed, sker kun i form af ganske svage glimt. Et sadant glimt mærkes som et mere eller mindre pludseligt nedslag i bevidstheden af et uendeligt skønt velvære, en behags- eller glædesfornemmelse man ikke før har kendt mage til. Den kan endog i visse tilfælde give væsenet fornemmelsen af at være indhyllet i et stærkt hvidt lys. Men oplevelsen er kun en moment- eller øjebliksoplevelse.")(Originaltext)

Kanske kommer en sådan upplevelse en gång i ett liv första gången. Och genom fortsatt koncentration på att hålla sin tankes vibration på våglängd med denna grundton, kommer glimtarna oftare och oftare för att till sist göra människan moget för det Martinus har kallat "Den stora födelsen":

"Och således fortsätter den tredje graden av människans kosmiska invigning, intill väsendet inte mera har något ofärdigt i sin mentalitet eller uppträdande, utan permanent uppfyller kärlekslagen, som samtidigt är lagen för livet. Det har nu nått fram till att älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv. Då inträder den stora gudomliga invigning, jag har uttryckt som "Den stora födelsen". Den är själva kulminationen av invigningens tredje grad. I denna ljuskulmination får väsendet permanent kosmiskt medvetande. Det kan därefter inte blott av hjärtat uppfylla kärlekslagen i uppträdande inför nästan, utan det är också permanent medvetet i den absoluta och kosmiska verkligheten bakom den fysiska." (Min översättning)

"Og således fortsætter den tredie grad af menneskets kosmiske indvielse, indtil væsenet ikke mere har noget ufærdigt i sin mentalitet eller væremåde, men permanent opfylder kærlighedsloven, der samtidig er loven for livet. Det er nu nået frem til at elske Gud over alle ting og sin næste som sig selv. Da indtræder den store guddommelige indvielse ,jeg har udtrykt som "Den store Fødsel". Den er selve kulminationen af indvielsens tredie grad. I denne lyskulmination får væsenet permanent kosmisk bevidsthed. Det kan derefter ikke blot af hjertet opfylde kærlighedsloven i væremåde over for næsten, men det er også permanent bevidst i den absolutte og kosmiske virkelighed bag den fysiske." (Originaltext)

Den första fasen är alltså den religiösa instinkten, den andra fasen är materialismen och den tredje är den andliga vetenskapen som leder till den slutgiltiga andliga födelsen ut ur den fysiska världens begränsning. Och för vår del som börjat intressera oss för kosmiska analyser, handlar det om att ständigt styra våra tankar i kontakt med livets grundton, kärleken, så att vi en vacker dag inte bara har livets verklighet som teoretisk kunskap utan också får uppleva att det faktiskt verkligen är så – med egna sinnen.

Tänker Anders, på årets första dagar