Läste att den globala krigsbudgeten ligger på runt 1000 000 000 000 (tusentals miljarder dollar), och att USA står för majoriteten av dessa, ca 45%.

Tänk vilka resurser! Och tänk vad som skulle kunna göras om människorna drevs av nästakärlek istället för själviskhet! Tänk om rikedomarna och resurserna fördelades på nyttiga, livsbefrämjande saker istället för helvetsmaskiner, och vapen. Tänk om alla var besjälade av tanken: "Jag är en cell i Gudomens organism och medvetande, och jag vill med all min kraft tjäna denna helhet, och därigenom även mig själv!"

Nu är vi istället upptagna av att bekämpa och konkurrera ut varandra i stort och smått, tävla mot, vinna över och stjäla energi från varandra. Tänk om denna dårskap plötsligt dog ut, om alla vapen plötsligt föll till marken i ett sista kallt, ekande skrammel, och alla plötsligt i hänvändelse till Gudomen inriktade sin tanke på ovanstående koncentration. Att varenda människas själ var inriktad på en och samma sak. Vilken värld det skulle vara då…

Men nu sker inget plötsligt, utan gradvis i varje människas hjärta, liv efter liv. En efter en, långsamt, börjar vi längta efter fred, harmoni och ordning, med en enda gemensam världsregering som administrerar jordens resurser. Efter varje mord, lemlästelse och tortyr kommer vi denna värld ett litet steg närmare. För varje år som går växer sig livsträdet en årsring tjockare.

Men i sanning, vägen till himmelens port går genom helvetets bloddrypande käftar, och nog är det där vi är just nu. Och nog är det sant som Martinus skriver, att nästakärleken bara kan uppstå i oss människor, genom att vi får uppleva allt det "onda" vi gjort mot vår nästa. Så nog är det i "helvetet" som kärleken uppstår.

Vad innebär alltså en krigsbudget på 1000 000 000 000 dollar? Det innebär faktiskt att Gud skapar nästakärlek! 

Funderar 
Anders