Talangkärnor börjar med en tanke

Svar på: Våra tankar är inte "tullfria"


>Tankar är alltså mycket betydelsefulla! 
>Så man får nog ta sig en funderare
>över hur man riktar sin tanke,
>förhoppning och fantasi mot sin nästa. 
>

Ja, särskilt som tanken är det första fröet till en helt ny utvecklingsprocess. Martinus skriver:

"Varje levande väsens medvetande är således baserat på begäret och den därav utlösta viljan. Att ett stort område av individens manifestationer försiggår som automatfunktion — t ex. dess inre organfunktion — varken förändrar eller upphäver principen. Enligt Livets bok kan automatfunktioner endast uppstå genom att först ha varit vaket, dagsmedvetet begär (A-vetande) och därefter genom medveten viljeutlösning ha blivit till praktisk manifestation och handling (B-vetande) för att till slut efter tillräckligt många upprepningar framstå som rutin- eller vanefunktion (C-vetande), vilket är detsamma som automatfunktion."
Kosmiskt Medvetande, Kap. 2

Och vidare i Livets Bok III:

"Talangens allra första stadium är alltså vanlig kunskap eller erfarenhet. Det är detta talangens första stadium som vi här i "Livets Bog" och mina kompletterande skrifter betecknar som "A-vetande".
Men detta "A-vetande" åter kan inte existera utan att bli fundamentet för väsendets viljemanifestation. Är det inte ett känt förhållande, att det inte finns något annat medel, varmed ett normalt väsen medvetet kan reglera sin vilja, än sina erfarenheter eller det som väsendet vet, eller tror sig veta? — Men i och med att detta vetande, alltså "A-vetandet", blir till en regulator av viljan, så blir samma vetande omsatt i handling. Och med vetandet omsatt i handling kan väsendet erfara, om denna handling är till fördel eller nackdel för dess existens. Är den till fördel, kommer den att upprepas gång på gång. Men därmed blir den ju identisk med övning. Där väsendets vetande på så vis nått fram till handlingsstadiet eller blivit en permanent men alltjämt medveten viljemanifestation) betecknar vi det som "B-vetande". Men när handlingen återupprepas gång på gång, blir den till en vana. Att den blir till en vana betyder, att den efter hand blir till en självständig funktion, som kan utlösa sig helt automatiskt, i vissa situationer även utan individens dagsmedvetna viljas medverkan. En vana är alltså ett slags automatfunktion som väsendet har uppodlat genom ständig upprepning eller övning. Vanan är det mästerskap som uppnås genom övning. Att en ständig upprepning av en handling kan bli till automatfunktion beror på att väsendet genom denna upprepning får ett självständigt centrum utvecklat i hjärnkroppen för just denna funktion, så att själva dess dagsmedvetande därigenom kan bli avlastat eller frigjort till förmån för nya tankemanifestationer. När en viljemanifestation eller ett "B-vetande" är manifesterat i ett så stort antal upprepningar att det blivit till en automatfunktion, som i huvudsak kan fungera utan någon särskild koncentration eller medveten medverkan från väsendet, utgör det ju ett nytt stadium. Här har det blivit exakt det vi menar med en talang. När ett vetande har nått detta "talangstadium" hos väsendet, betecknar vi det som "C-vetande"."

Livets Bok III, st. 737


Att tänka är alltså detsamma som att arbeta på skapelsen av en talangkärna, som till slut omformas till ett självständigt hjärnområde. Det man tänker, det blir man. Det är också detta som Jesus menar när han manar lärjungarna att: "Vaken och bedjen, att I icke mån falla i frestelse. Anden är villig men köttet är svagt". Läs här vad Martinus skriver om detta i Bönens Mysterium:

"Att bedja om att inte bli "inledd i frestelse" är alltså endast detsamma som att bedja om kraft och styrka att hålla sig fri från den kraft som hindrar kunskaps- och erfarenhetsmobiliseringen och som förekommer dels i form av en vid ett alltför starkt begär uppkommen böjelse eller "frestelse" att ignorera de faromoment som begärets tillfredsställande innebär, dels i form av suggererande övertalningar (frestelser) från medväsen och omgivningar som stöder individens egen ignorering av faran. Detta att hålla sig fri från "frestelse" är alltså att hålla sitt erfarenhetsmaterial i högsta beredskap, så att vår kunskap eller vårt mentala ljus i sin fulla styrka kan lysa och stråla bakom varje slags viljeföring och manifestation som vi har för avsikt att utlösa. Och är det inte just till gagn för denna högsta beredskap som bibelns ord så manande talar: "Vaken och bedjen, att I icke mån falla i frestelse. Anden är villig men köttet är svagt".
Bönens Mysterium, Kap. 15, sista stycket. (Min fetstil)

Många i kosmologikretsar framför ofta argumentet om att "allt är som det ska", och "allt är fullkomligt just nu" osv., men jag tycker att det medverkar till att man ignorerar ovan nämnda saker om det aktiva skapandet av egna talangkärnor. För att gå rakaste vägen mot det stora målet – polernas förening – tror jag att man måste lägga ner den passiva åsikten om att: "att allt är mycket gott" och därmed låta sig nöja. 
Istället bör den som är intresserad av att korta ner sin färd, ständigt "vaka och bedja" så att man utnyttjar hela sin erfarenhetsarsenal för att dirigera sin vilja och utlösta handlingar i kontakt med livets lagar, så att man bygger upp talangkärnor och hjärncentra i enlighet därmed. 

För det är ju ändå till slut där vi måste hamna: att följa livets lagar som automatfunktion – utan att behöva tänka – och för detta krävs självständiga hjärncentra, som vi under lång tid byggt upp genom aktivt tankearbete.

Tänker Anders





© 2006 Anders Silverfall All Rights Reserved

941 visningar
© Averbis förlag | Kontakt