Dr. Livingstone var på forskningsuppdrag i djungeln. Han hade med sig infödda bärare.

När de bara hade gått i en timmes tid satte sig plötsligt alla bärarna ned på stigen i godan ro.
Livingstone förundrades. De kunde väl inte redan ha blivit trötta på den korta vandringen?

Efter en stund reste de sig igen och gruppen kunde gå vidare. Och efter ungefär en timme satte de sig ner igen.

När detta hade upprepats ett antal gånger blev Livingstone arg och ville veta vad i all sin dar de höll på med. På detta sätt skulle de ju aldrig komma fram innan mörkret föll. Han bad vägvisaren fråga dem och ge honom en förklaring. Och vägvisaren hade besked:

- De sitter och väntar på att deras själ skall hinna komma ikapp dem.

Marja :-)
P.S. Det är faktiskt kanske inte så dumt som det låter! Jag har själv sett det hos människor som rör sig snabbt. Det ser ut som att auran har en fördröjning när människan rör sig snabbt. Att ljusauran hamnar en bit utanför personen men glider sedan tillbaka efter några sekunder, när denne stannar upp.