Sökarens redaktör Sven Magnusson har hastigt gått ur tiden. Han avled den 24 juni och hittades död i sitt hem den 30 juni.

Jag hade en hel del brevväxling med Sven under mitten av 90-talet när han publicerade flera av mina artiklar om riskerna med andliga övningar så som yoga, meditation, qigong, reiki m.m. 
Han var själv mycket oroad av dessa övningars spridning i världen och "terapeuternas" okunnighet. Sökarens anda var kritiskt granskande, vilket gjorde att jag prenumererade på tidningen i många år. Jag har alltid haft svårt för "flum". 

Hans tidning, Sökaren, var hans stora livsverk, hans ögonsten, och han skrev till mig:

"…jag vill upplysa dej om att på varje kompetent tidningsredaktion och bokförlag sker bearbetning av texter, inte sällan av mycket genomgripande slag. Avsikten är att texterna skall bli bra, och om möjligt utan fel och brister. Detta känner folk i allmänhet till utan tror att det som trycks har skrivits precis så som det är publicerat.
[…]
På Sökaren är jag kvalitetsansvarig och dessutom ekonomiskt ansvarig. Det ankommer på mej att bearbeta texter i den mån det behövs och se till att innehållet i tidskriften håller högsta möjliga kvalitet. Bearbetade texter införs efter skribentens godkännande."
[…]
För mig är det viktigt att tidningen är så lättläst som möjligt – annars går den inte att sälja."

Det ovanstående var en förklaring till varför jag fick mina artiklar förkortade och även till viss del omarbetade efter hans eget tycke. Jag uttryckte då min frustration över denna behandling brevledes, ovan som jag på den tiden var vid tidningsredaktörers enväldiga makt. (Jag hade dittills bara skickat in en artikel till Ny Kultur och den publicerade Max Käck utan prut, helt oförkortat och oredigerat för han tyckte den var bra.) 
Ett av mina personliga brev till Sven ville han publicera delar av i tidningen – redigerad naturligtvis , vilket jag gav mitt samtyckte till - och responderade även på detta öppet. Citatet är från Sökaren 3/97 sid. 37:

"Kundalini

Sedan min första artikel i Sökaren (1996) om farorna med bl. a. kundaliniresning har jag fått ett 50-tal brev och telefonsamtal. Dessa börjar ofta med: äntligen någon som vågat börja skriva om avigsidorna! Nio av tio brev handlar om besatthet. Det är ingen rolig läsning.
En mamma ringde och berättade att hennes son är ett vandrande skelett. Han kan knappt äta, dricka och sova utan trampar runt i en cirkel för att "hålla igång energierna". Han har haft Goels bok som rättesnöre och "bibel". Han vill bli befriad från jordelivet. Han har också känt av "hjärtattacker", något som flera beskrivit, som fått kundalini aktiverad.
Jag har lusläst allt jag kommit över om "kudalinihypoteser" i sex år. På heltid. Detta inkluderar hela Martinus boksamling och många artiklar.
Den kunskap jag fått är att det är livsfarliga övningar vi nu så godtroget köper från öst.
Vägen till upplysning går absolut inte genom besatthet, vansinne, nervsammanbrott, kroppsliga "bränder" eller för tidiga ljusupplevelser. Aldrig. Det är detta jag försöker förmedla.
Det jag skriver gör mig inte populär. Men det tog jag med i beräkningen. Jag tog även med i beräkningen att jag är en kvinna som lever i en mansdominerad värld och inte har någon respektingivande titel att visa upp. Därav mina mångåriga studier. Man måste veta mycket. Jag har mina erfarenheter och numera även andras. Jag har ett samvete.
Jag är inte kritisk enbart till kundaliniyoga. Min kritik gäller även andra "övningar". Metoderna är många, men kraften som kan utlösas är densamma.

Marja S

...

Marja,

Jag har själv haft ett långt telefonsamtal med en moder vars dotter ägnat sig åt kundaliniyoga på ett andligt center och råkat i en långvarig psykos.
Modern var maktlös och förtvivlad. Hon vände sig till en läkare, som studerat kundaliniyogans verkningar, men han gav henne inget hopp. Psykosen var förmodligen obotlig.
Även en man har för mig berättat om stora problem i samband med kundaliniyoga precis som B. S. Goel berättar om men han ansåg sig ha kommit igenom dem.

SM"

Nu vill jag sända Sven Magnusson en tacksamhetens tanke (och även en del andra redaktörer) för det är deras förtjänst att jag skaffade mig egna uttryckskanaler där jag helt oredigerat och oförkortat kan uttrycka mig fritt, som denna hemsida. Motstånden är till för att övervinnas, det är bara då man utvecklas vidare blev mitt motto. Enligt Martinus är all utveckling detsamma som övervinnande och det skulle vara omöjligt om det inte fanns något att övervinna, vilket han skriver i Logik. Och Martinus fortsätter:

"Och då all skapelse, allt frambringande, endast kan vara identiskt med förändring, och då förändring återigen omöjligt kan äga rum utan att man är överlägsen de realiteter som man förändrar, så skulle omskapelsen av "djur" till "människa" aldrig någonsin ha kunnat äga rum. Ja vi skulle aldrig någonsin ha kunnat få uppleva oss själva eller något annat levande väsen, om det inte hade funnits något att övervinna. En absolut stillhet skulle härska överallt i universum."

Nu var Sven Magnusson inte så intresserad av Martinus kosmologi utan hans livsåskådning lutade mer åt det österländska hållet, men vi hade ändå många beröringspunkter. Han var strikt vegetarian, inspirerad av Are Waerlands böcker, och djurvän. Reinkarnation var han inte helt främmande för, om jag minns det hela rätt.

Tack Sven för den lärdom du gav mig, och för att du gav mig den första möjligheten att nå ut till många av dina läsare med min information. Hoppas att du har det gott i din himmel nu och har fått svar på en del av dina andliga frågor! Att vi är odödliga blev kanske inte som en överraskning för dig vid övergången.

Varma hälsningar 
Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved