Skotten på Mariendalsvej - Orsak till rättsprocessen?

Skotten i Sarajevo startade det första världskriget.
Och jag tror att ”det första skottet/skud” till denna rettelse-rättsprocess, konflikt och numera ständigt pågående ordkrig avfyrades redan på Mariendalsvej år 1999.  Jag tror också att grundorsaken till det låsta läget och att man inte kan mötas i samtal och problemlösningar beror på djup personlig antipati eller är åtminstone stor orsak till denna långa fastlåsta konflikt.  
Orsaken till at første skud blev affyret på Mariendalsvej 96 kan vara fiendskap og maktbehov och allt som jag hittills har upplevt från MI:s sida i denna process och flera andra händelser pekar på en passivt-aggressiv inställning. Man gömmer sig bakom murarna som ett högre påvedöme och vaktar sin ”skatt” och maktposition och ser sig som Gudomens/Försynens utvalda högste auktoritet, vilket kommer att avslöjas längre ned. Man anser inte att någon annan än dem har fattningsgåvor nog att föra saken vidare och det är ett faktum att det finns tydliga tecken på en sekteristisk attityd från Rådets sida. Man tar lagen i egna händer och struntar i att svara på seriösa frågor eller ignorerar dem helt. De anser att de icke behöver ”dokumentere sine dispositioner overfor tredjemand” från sin upphöjda ställning. Man stänger in sig bakom murar i sin upphöjdhet, ser ned på ”fotfolket”, och så gör även Kosmosredaktionen när det passar dem. Det sistnämnda har jag egna erfarenheter av.

I en artikel i Den Ny Verdensimpuls 2005-3 skrev Jan Nyborg Tarbensen, medlem i MI:s språkgrupp, att:

” Heldigvis kan enhver, der foretrækker at læse Martinus i førsteudgaven, jo gå på jagt efter sådanne førsteudgaver på biblioteker, i antikvariater og hos private. Så denne lille gruppe af mennesker har egentlig ikke noget problem. Martinus Institut opbevarer for øvrigt flere eksemplarer af hver udgave i arkivet, så samtlige bogudgaver skulle være sikret, hvis man mod forventning i fremtiden slulle beslutte sig for atter at udgive bøger med gammeldags retskrivning og de oprindelige småfejl.

Er man fortaler for, at Martinus’ værker skal læses i manuskriptform, er det selvfølgelig mere problematisk, idet manuskriptet ikke i dag er umiddelbart tilgængeligt for offentligheden. Manuskriptet er skannet ind i en computer og foreligger på cd-rom, som nemt kan kopieres, hvorved manuskriptet er ekstra sikret imod at gå tabt. Der er således altid mulighed for, at FORSKERE I FREMTIDEN kan komme til at granske Martinus’ originalmanuskript til Livets Bog og Logik. ”  (Mina versaler och märk väl att detta skrevs år 2005)

Man har alltså velat beskydda verket från allmänheten och DAGENS forskare har inte haft någon som helst tillgång till att söka i annat material heller i Martinus arkiv på MI.

Manuskripten till boken ”Den intellektuella kristendom” och symbolböckerna 4 och 5 vägrar MI att frige. Ingen kan därmed granska vilka dokument av Martinus som ligger till grund för innehållet.
John Karlsen från Norge skrev till Fyrklövern 2013 att han gärna ställer upp i rätten som vittne: 

”… for å fortelle retten hvordan jeg, som helt uavhengig og utenforstående forsker av Det Tredie Testamente, føler at Martinus Institutt motarbeider meg i min forskning, og ikke viser villighet til å gi meg fri tilgang til denne store gaven som er gitt til fritt bruk for alle mennesker på Jorden.
[...]
Jeg ønsker å fortelle retten hvordan jeg for vel ett år siden skrev til MI og ba om å få kjøpe kopi av noen av sidene i manuskriptene til «Den Intellektualiserede Kristendom», og først fikk til svar at originalene ikke var tilgjengelige for vanlige folk, men at de senere muligens ville bli tilgjengelig for spesielle forskere. Da jeg skrev på nytt og gjorde dem oppmerksom på at en av hovedsakene i Det Tredie Testamente er FULL åpenhet, og videre spurte dem om hvem det var som skulle bestemme hvem som var spesielle forskere og hvem som ikke var det, så fikk jeg et nytt svar hvor de fortalte meg at de nok skulle gjøre originalene tilgjengelige i fremtiden, men at de ikke hadde resurser til dette nå.” Citat från DNV 2013-3 ”Johns brev till de ’anklagede’”
danska http://www.nyimpuls.dk/dnv-online.html

Ett annat sådant exempel är också forskaren Kurt Christiansen, författare till ”Martinus og hans livsværk - Det Tredie Testamente - En biografi”. Han försökte gång på gång få tillgång till Institutets arkiv på Mariendalsvej för att söka bland Martinus-material till sin Martinusbiografi. Men han möttes av kalla handen lika många gånger av rådets ordförande Willy Kuijper. Citat Kurt:

”Jeg har for nogle dage siden haft en ret indgående samtale med Willy. Heri udtalte han, at årsagen til, at han på enhver måde modarbejdede mig, var, at han ikke kunne lide/gilla mig som person.”

Så vem sköt då det första skottet som nu har lett till en rättegång och inflammerat hela den andliga vetenskapens intressenter? Det må ju vare Willy med sin antipati och barnsliga trods mot Kurt.

Och den antipatin hade tydligen funnits sedan länge för Willy och Bertil ville inte ens ta emot Kurts samlade databas till arkiven på MI, som han så vänligen erbjöd dem. Citat Kurt:

”1998 eller 1999 havde jeg delvis opbygget en database der omfatter oplysninger om alt uden undtagelse, som foreligger på tryk fra Martinus hånd, samt hans nedskrevne og derefter trykte foredrag. Denne database blev færdig i 1999. Inden den var færdig, printede jeg en prøveudskrift, som jeg tog med op på instituttet, idet jeg mente at man på instituttet ville være interesseret i denne database, specielt med henblik på at støtte foredragsholdere og undervisere.

Jeg viste den først til Erik Weirauch, som syntes den var interessant. Derefter kom Bertil og Willy tilstede. Da jeg spurgte, om man var interesseret i den, svarede Bertil, at der overhovedet ikke var brug for denne, og at man overhovedet ikke var interesseret. Det var således, sagde han, at hvis der havde været brug for en sådan, havde man på instituttet fået direkte besked af Gud på, at den skulle laves, og så havde man lavet den her. Man havde ikke modtaget en sådan besked fra Gud, og derfor var den ganske uden interesse. Willy, der var med i samtalen, havde overhovedet ikke nogen indvendinger mod Bertils udlægning. Willy beordrede blot sine medarbejdere til at gå op og arbejde, så de ikke spildte tiden. Da alle gik, inklusive Willy, forlod jeg instituttet.

Det var den første kontakt, jeg havde med instituttets ledelse og medarbejdere (jeg ved godt, at Willy ikke på dette tidspunkt var formand for rådet, det var Grethe Brinkhard, men han optrådte som arbejdsgiver/leder, og stod som den tilstedeværende repræsentant for rådet, overfor mig som en fremmed). Willy står her i en sådan situation, at han ubetinget er nødt til at reagere på Bertils udtalelse, hvis han ikke fuldt og helt går ind for denne.” Kurt Christiansen ”Til det samlede råd for Martinus Åndsvidenskabelige Institut” Frederiksberg den 10/10 2004

Man blir ju fundersam och bekymrad över Sagens tillstand. Kommer dess utveckling att vara avhängig av personliga sym- eller antipatier? Har vi inte kommit längre? Kan man då inte häva sig över sina personliga antipatier för Sagens och mänsklighetens bästa och därmed undvika orsaka nutida och framtida rättsskandaler?

307 visningar
© Averbis förlag | Kontakt