Självklart skall man alltid försöka hjälpa någon i nöd!

Men ibland förmår inte ens en "mästare" som Martinus gå emot Guds vilja med en människa i vars utveckling just "det" lidandet är av nöden, som denne upplever för stunden, för att han/hon skall utvecklas framåt i humanitet.
Om vi kan se att lidandet är vägen till förståelse för andras lidanden och därmed till nästakärlek, så är inte lidandet något ont utan något obehagligt gott. Man kan inte veta hur någon annan har det, eller känna medlidande med någon, innan man har haft erfarenheten av samma lidande och smärta i sin egen organism. Det är en självklarhet att det måste svida i skinnet för att man ska veta att man har bränt sig. 

Är det inte vår egen rädsla för smärtan och lidandet, vilka är konsekvenserna av våra "felaktiga" handlingar och leverne, som gör att vi med ljus och lykta söker efter någon metod som genom ett mirakel kan ta bort dessa verkningar? 
Men ingen kan gå emot de eviga kosmiska lagarna, och tro att de inte ger konsekvenser. Och våra lidanden är en signal och vägledning från en kärleksfull Gudom att man är på fel väg. 
Jag var en gång och lyssnade på Matthew Manning, som är ansedd att vara en av världens främsta healers. Han sa att man kan inte "mirakelheala" någon om det inte är förenligt med den människans andliga utveckling att bli frisk, och det var mycket, mycket sällsynt, menade han. Detta bekräftas av Martinus. Manning menade att han kunde i vissa fall och i någon mån lindra någons lidanden, och återigen kommer vi här till slutsatsen att det är den djupaste och grundläggande ORSAKEN till lidandet som måste bort, om man vill uppnå varaktig hälsa och lycka.
Man får nog komma bort från tanken att det är en "straffande" Gud vi har.

En tankeväckande synpunkt, som jag en gång läste i en bok av en känd indisk guru, är att t.ex. healern bör veta om det är Guds vilja att personen skall bli "healad" annars går healern emot de kosmiska lagarna. Han menade att det egentligen är Gud som har en upplevelse genom denne person, även om den är smärtsam. Och enligt Martinus är ju sjukdom och lidandesupplevelserna en forcerad utveckling denne person går igenom. Skall man då försöka gå emot Guds vilja? 
För den intresserade, läs gärna Martinus "Svar på ett brev från en sjuk" K 1/80, 17/68.

Ja, akten eder för "falska profeter", dem finns det gott om idag. Men...man får ju också en forcerad utveckling av urskillningsförmågan i dessa tider - om man gått fel !

Marja