Här kommer lite senaste nytt om rättsprocessen mellan Martinus Institut och Fyrklövern. Första mötet mellan de bådas advokater och en lagman kommer att ske 2014-01-09 i Köpenhamns Byrett.

Vi har översatt brevet från Kurt Christiansen "Historien om kaffebord med æblekage hos Ruth i Klint" och längst ned finns även originalet på danska:

Vanløse 28/10 2013

Hej vänner

Jag har en liten solskenshistoria som nog kan få många att förstå vilken viktig uppgift ”fyrklövern” har ålagts att utföra.

Från starten kom fyrklövern överens om, att Kurt skulle ha det fulla ansvaret för framställningen av, och argumenten för, att vi utgav alla faksimilupplagorna [detaljtrogen avbildning i tryck av handskrift, anm.] av Martinus texter (de egentliga språktekniska argumenten skulle dock Søren stå för, då han är universitetsutbildad lingvist). Därför skapade Kurt sitt eget bokförlag Åndsvidenskabsforlaget på vilket han utgivit böckerna. Detta innebar, att ansvaret, juridiskt sett, uteslutande var Kurts. Kurt sa också – eftersom han var klar över, att det kunde uppstå problem som krävde pengar – att om Kurt inte kunde hantera rådet för MI genom brevväxlingar etc., att han skulle leda saken från vår sida, om det skulle ske att det blev en rättssak.

Å andra sidan, sade Kurt, att alla utgifter i förbindelse med utgivning av böckerna, och utgifter som kunde uppstå om vi skulle igenom en rättssak, eftersom MI har copyright på texterna, skulle de andra tre i fyrklövern skaffa fram. Kurt själv hade inte pengar att skjuta in i denna process. Kurt skulle, som de andra tre, göra allt non-profit, och så långt som möjligt utan ekonomiska förluster. Detta var alla helt eniga i. Det var således ett klart avtal.

Detta avtal har alla i denna tidsperiod hållit. Efter några års brevväxling mellan Kurt och MI, har så det skett som Kurt såg som en obehaglig, men överkomlig möjlighet, att MI skulle starta en rättssak mot fyrklövern för att åberopa deras upphovsrätt till texterna.

De efterföljande segslitna förhandlingarna känner de flesta till i mer eller mindre detalj. Vi står nu mitt i rättssaken, där våra advokater har meddelat, att de värderar, att deras medverkan kommer att kosta fyrklövern omkring 600 000 DKK.

Ruth har skrivit en liten notis i sin tidning i vilken hon anmodar människor att bidra, om de kan, med ekonomisk hjälp till att betala våra utgifter för advokatbistånd. Det är vår advokat som har satt beloppet till att vara omkring 600 000 DKK. Ruth har, på grund av sitt inlägg i Den Ny Verdensimpuls (Ruths tidning) fått inbetalt nära 100 000 DKK på sitt konto, vilket jag tyckte var riktigt fint på en månad.

Ruth ringde upp mig i fredags av en annan anledning, och i detta sammanhang sa hon till mig, att hon var lite betänklig över att vi skulle anskaffa ett så stort belopp. Hennes fond och hennes egna resurser var i stort sett förbrukade, bl.a. hade hon lagt en del av pengarna i tryckningsutgifter till böckerna.

Jag sa till henne, att det behövde hon absolut inte vara betänklig över, då Försynen, som jag var säker på hade påbörjat denna sak för att göra upp med rådet för MI och dess handlingar som är i direkt strid mot Martinus önskningar, naturligtvis skulle stödja oss på det sättet, att Försynen också skulle sörja för, att de nödvändiga pengarna skulle komma in, också på den rätta tidpunkten. En betingelse för att detta skulle ske, sade jag, var dock, att vi körde på ett sätt som Försynen önskade.

Ruth sade, att hon också hade tänkt mycket över det, och att hon också hade kommit till samma konklusion, vilket tröstade henne, så hon återigen blev lugn. Jag sade till henne, att jag var helt säker på att min uppfattning var helt riktig, och att hon gott kunde räkna med att allt är så som jag har sagt, och därför lugnt kunde slappna av.

Efter samtalet tänkte jag, att det inte kan vara så lätt att köra rakt fram på vägen om man inte var 100% säker på, och har bevis för, att vägriktningen är riktig. Jag är ju 100% säker, och har på inget sätt någon osäkerhet som kan förvirra min tanke. Jag har ju haft flera klardrömmar som har undervisat mig om, att jag skulle köra denna väg, och i denna riktning. Klardrömmar är det ultimata sättet att få upplysningar från det icke-fysiska om, vad som skall göras, och vad som kommer att ske. Det sista vet dock bara människor som själva har fått ett passande antal klardrömmar som de har kunnat relatera till faktiska förhållanden, och dessa är ganska få.

Jag sade så till Försynen, att om det var möjligt, ville jag be om, att Försynen, på ett eller annat sätt, med hjälp av ett eller annat handlingsförlopp eller liknande, skulle låta något ske, så alla de människor som trodde på saken, men inte var fullständigt säkra på, att det vi gjorde var det riktiga, och lett av Försynen själv, från Försynen kunde få ett slags uttryck för, att det förhöll sig på det sättet. Allt detta skedde i fredags [2013-10-25, anm.].

I söndags var Muser (min fru) och jag uppe i Klint för att se till sommarhuset, och för att hjälpa Ruth med en del EDB som Muser är expert på. Ruth hade gjort en härlig äppelkaka och vi drack kaffe och talade om olika ting, bl.a. om problemen som Ruth såg i att vi behövde få så mycket pengar utifrån, som stöd till att köra saken. Jag påpekade, att Ruth ju redan hade fått 100 000 DKK in från hennes inlägg i sin tidning. Jag tyckte det var fint. Jag sade till henne, att Jan nu hade skrivit om detta på Facebook, och att dessa inlägg säkert skulle ge en del stöd. Jag nämnde också att en bekant i Tyskland kanske kunde stödja. Ruth menade, att denne hade startat kapitalkrävande aktiviteter, så att det inte skulle finnas något han kunde undvara till oss.

Jag nämnde så, att hon också borde ringa till den gamle Tage Buch (103 år) och fråga om han kunde hjälpa oss med lite pengar.

Ruth sade, att det kunde hon inte, hon kände inte Tage särskilt bra. Jag sade till henne att det skulle hon ändå göra, hon hade ju, precis som jag, varit bjuden till hans senaste födelsedag. Innan jag hade avslutat denna mening ringde min mobiltelefon. Det var Tage Buch som ringde till mig (jag talar bara mycket sällan med Tage, kanske tre gånger om året när han vill fråga om vad jag menar om något han har hört, eller han vill bjuda mig till sin födelsedag). Han ville nu fråga mig om något rörande en av mina klardrömmar som han hade hört om.

Jag kunde emellertid inte förstå vad han sade, så jag kunde inte svara på det han frågade om (jag har ju lite problem med hörseln). Jag sade till honom, att jag gav telefonen till Ruth, så kunde han säga det till henne, och när hon återgav frågorna kunde jag så svara, och hon kunde ge svaren till Tage i telefonen.

Jag besvarade frågorna på detta sätt. Tage frågade därefter Ruth om hur det gick med rättssaken. Ruth berättade, att hon hade skrivit lite om våra behov av ekonomiskt stöd i sin tidning, och det hade inkommit knappt 100 000 DKK. Tage sade så till henne, att han nog också kunde ge lite till stöd. Ruth sade, att det skulle hon vara mycket tacksam över, för hon var lite nervös över, om vi kunde få ihop pengar nog. Tage sade så, att han skulle tänka över det (förmodar jag). De avslutade samtalet. Fem minuter senare ringer telefonen igen. Det var Tage, som ville berätta för Ruth, att han nu ville överföra 100 000 DKK till hennes konto som hjälp. Ruth uttryckte tacksamhet över hans beslut, och samtalet avslutades.

När Ruth lade på luren, sade jag med detsamma till henne: ”Kan du se, det var en klar tillkännagivning från Försynen till dig om, att du kan vara helt lugn, Försynen skall nog sörja för att framskaffa de nödvändiga pengarna till vår sak, eftersom det är en sak som vi kör åt Försynen, och eftersom vi kör i den rätta riktningen”.

Jag sade inte, att jag ett par dagar i förväg hade bett Försynen om, att de, om det var möjligt, skulle ge ett tecken till oss, för det första, på att vi är på den rätta vägen, och för det andra, att Försynen, av samma anledning skulle sörja för, att vi får de nödvändiga medlen till rådighet.

Ruth var helt stilla ett tag, varefter hon svarade: ”Ja det kan jag se, att du har rätt i. Jag är nu helt överbevisad om sakens viktighet, och att vi nog ska få pengar till den”.

Vi åt så alla tre ännu en bit äppelkaka, för Ruth gör en fantastiskt god äppelkaka. Ruth hade härmed fått styrka till att köra vidare, och bevis för, att Försynen nog ska hantera saken på det bästa sättet. Allt är ju mycket gott!

Jag berättar detta för att andra också kan få upp ögonen för, att vi är på den rätta vägen. Det är inte blott något vi själva tror. Kan ni se, att Försynen har gett en vink?

Nu kommer skeptiker som inte känner sig i kontakt med Försynen säga, att det visst nog var en märklig tillfällighet, men ändå en ren tillfällighet som man inte kan intressera sig för, även om den bar frukt. Några som har en liten förnimmelse av, att det finns saker vi inte kan se och mäta, men som är där ändå, kommer att säga att det naturligtvis var telepatiskt. En telepatisk upplevelse som fick Tage till att ringa, eftersom jag tänkte på honom. Man skall dock lägga märke till, att det han ville fråga mig om, inte hade något att göra med pengar, men dock med den pågående saken, och den andliga bakgrunden för denna. Det är naturligtvis möjligt, att det var en telepatisk förbindelse (en sådan hade jag också med Helmer Fogedgård i hans dödsögonblick).

Tages grundläggande intention med att ringa till mig, inkluderar emellertid inte, att han skulle ha lust att ge något stöd till oss, och detta mycket kontant, eller att utmynna denna önskan i loppet av fem minuter, och med ett så stort belopp.

Hans grundläggande önskan med uppringningen var, att han önskade att jag skulle berätta något för honom rörande en utveckling i saken som vi inte har nått fram till ännu, baserat på en av mina klardrömmar.

Den som verkligen har insikt kommer att vara fullständigt klar över, att det var ett tecken från Försynen. Det var svaret på min tidigare framförda önskan om ett tillkännagivande från denna Försyn. Detta svar uttrycker på en och samma gång, att vi handlar efter Försynens önskan. Tage ringde ju för att få upplysning från mig rörande en av mina klardrömmar, som berör den framtida utvecklingen av ”strukturen” inom saken och omhändertagandet av Martinus andliga vetenskap på det fysiska planet, och samtidigt en demonstration av, att Försynen nog skall sörja för, att vi inte kommer till att sakna pengar till våra förehavanden.

Det är alltså Försynens respons på min önskan om ett klart tillkännagivande av, att Försynen är med oss på alla sätt, och att vi kör enligt Försynens önskan.

För min uppfattning har det ingen betydelse vad andra människor tror och menar. Min uppfattning av saker och förhållanden är inte beroende av vad andra människor menar. Den kan bara påverkas av superlogiska, intelligenta argument som kan övervinna mina egna argument. Lyckas det att övergå dessa, är jag emellertid helt inställd på att byta inställning. Det är dock mycket sällsynt att något sådant har hänt.

Det står var och en fritt att använda min text till vidaresändning och därmed till att informera andra människor om det passerade.

De bästa hälsningar

Kurt

En solskensnotis från oss M & A:
Enligt senaste kontakten med Ruth Olsen så har generösa danskar lämnat så mycket i bidrag att de klarar advokaträkningen fram till den 9:e januari.
Om ärendet sedan går vidare behövs nya bidrag. Då återkommer vi med en insamlingsannons så även alla generösa svenskar, norrmän, islänningar och en och annan finne kan få praktisera den kosmiska gåvoprincipen. För visst vill väl alla seriösa kosmologi-intresserade medverka till att mänskligheten även i framtiden får ta del av Martinus oförändrade skrifter. D.v.s. en visdomskälla framsprungen ur ett högre kosmiskt medvetande och inte från några ofullkomliga klåperisters händer.

PÅ DANSKA:
Vanløse 28/10 2013

Hej venner

Jeg har en lille solstrålehistorie der nok kan få mange til at forstå hvilken vigtig opgave ”firkløveret” er blevet pålagt at skulle udføre.

Fra starten aftalte firkløveret, at Kurt skulle have det fulde ansvar for fremstillingen af, og argumenterne for, at vi udgav alle faksimileudgaverne af Martinus tekster (de egentlige sprogtekniske argumenter skulle Søren dog stå for, da han er universitetsuddannet sprogmand). Derfor oprettede Kurt sit eget bogforlag Åndsvidenskabsforlaget hvorpå han har udgivet bøgerne. Dette bevirker, at ansvaret, juridisk set, var Kurts alene. Kurt sagde også, fordi han var klar over, at der kunne opstå problemer der krævede penge, at hvis Kurt ikke kunne håndtere rådet ved MI ved brevvekslinger o.l., at han nok skulle lede sagen fra vores side, hvis det skulle ske at der blev en retssag.

Til gengæld, sagde Kurt, at alle udgifter i forbindelse med udgivelser af bøgerne, og udgifter der kunne opstå hvis vi skulle igennem en retssag, fordi MI har copyright til teksterne, skulle de andre tre i firkløveret skaffe. Kurt selv havde ikke penge at skyde ind i denne proces. Kurt skulle, som de andre tre, gøre alt non profit, og så vidt muligt uden økonomiske tab. Dette var alle helt enige i. Det var således en klar aftale.

Denne aftale har alle gennem tiden holdt. Efter nogle års brevveksling mellem Kurt og MI, er der så sket det som Kurt så som en ubehagelig, men overkommelig mulighed, at MI ville anlægge sag imod firkløveret for at påberåbe sig deres ophavsret til teksterne.

Det efterfølgende tovtrækkeri kender de fleste mere eller mindre i detaljer. Vi står nu midt i retssagen, hvor vores advokater har meddelt, at de vurderer, at deres medvirken vil koste firkløveret omkring 600.000kr.

Ruth har skrevet en lille notits i sit blad hvori hun anmoder mennesker om at bidrage, hvis de kan, med økonomisk hjælp til at afholde vores udgifter til advokatbistand. Det er vores advokat der har ansat beløbet til at være omkring 600.000kr.

Ruth har, på grundlag af sit indlæg i Den My Verdensimpuls (Ruths blad) fået lige knapt 100.000kr. indbetalt på sin konto, hvilket jeg syntes var rigtigt fint på en måned.

Ruth ringede mig op fredag i anden anledning, og i denne sammenhæng sagde hun til mig, at hun var lidt betænkelig ved at vi skulle skaffe så stort et beløb. Hendes fond og hendes egne resurser var stort set opbrugt, bl.a. havde hun lagt en del af pengene i trykningsudgifterne til bøgerne.

Jeg sagde til hende, at det behøvede hun slet ikke at være betænkelig ved, da forsynet, som jeg var sikker på havde iværksat denne sag for at gøre op med rådet ved MI og dets handlinger der er i direkte modstrid med Martinus ønsker, naturligvis ville  støtte os på den måde, at forsynet også ville sørge for, at de fornødne penge ville komme ind, også på det rigtige tidspunkt. En betingelse for at dette ville ske, sagde jeg, var dog, at vi kørte på en måde som forsynet ønskede.

Ruth sagde, at hun også havde tænkt meget over det, og at hun også var kommet til den samme konklusion, hvilket trøstede hende, så hun igen var blevet rolig. Jeg sagde til hende, at jeg var helt sikker på at min opfattelse var helt rigtig, og at hun godt kunne regne med at alt er sådan som jeg har sagt, og derfor roligt kunne slappe af.

Efter samtalen tænkte jeg, at det ikke måtte være så nemt at køre lige ud af vejen hvis man ikke var 100% sikker på, og har bevis for, at vejretningen er rigtig.

Jeg er jo 100% sikker, og har på ingen måde nogen usikkerhed som kan forvirre min tanke. Jeg har jo haft flere klardrømme som har belært mig om, at jeg skulle køre denne vej, og i denne retning. Klardrømme er den ultimative måde at få oplysning fra det ikke fysiske om, hvad der skal gøres, og hvad der vil ske. Det sidste ved dog kun mennesker der selv har fået et passende antal klardrømme som de har kunnet relatere til faktiske forhold, og disse er ret få.

Jeg sagde så til forsynet, at hvis det var muligt, ville jeg bede om, at forsynet, på en eller anden måde, ved et eller andet handlingsforløb eller lignende, ville lade noget ske, så alle de mennesker der troede på sagen, men ikke var fuldstændig sikker på, at det vi gjorde var det rigtige, og ledet af forsynet selv, fra forsynet kunne få et slags udtryk for, at det forholdt sig sådan. Alt dette skete i fredags.

Søndag var Muser (min kone) og jeg oppe i Klint for at se til sommerhuset, og for at hjælpe Ruth med noget EDB som Muser er ekspert i. Ruth havde lavet en dejlig æblekage og vi drak kaffe og talte om forskelligt, bl.a. om problemerne som Ruth så, ved at vi behøvede at få så mange penge udefra, som støtte til at køre sagen. Jeg påpegede, at Ruth jo allerede havde fået 100.000kr. ind via hendes indlæg i sit blad. Jeg syntes det var fint. Jeg sagde til hende, at Jan nu havde skrevet om dette på Facebook, og at disse indlæg nok ville give nogen støtte. Jeg nævnte også at en bekendt i Tyskland måske kunne støtte. Ruth mente, at vedkommende havde iværksat kapitalkrævende aktiviteter, så der ikke ville være noget han kunne undvære til os.

Jeg nævnte så, at hun også burde ringe til den gamle Tage Buch (103 år) og spørge om han kunne hjælpe os med lidt penge.

Ruth sagde, at det kunne hun ikke, hun kendte ikke Tage særlig godt. Jeg sagde til hende at det skulle hun alligevel gøre, hun havde jo, lige som jeg, været inviteret til hans sidste fødselsdag.

Inden jeg havde afsluttet denne sætning ringede min mobiltelefon. Det var Tage Buch der ringede til mig ( jeg taler kun meget sjældent med Tage, måske tre gange om året når han vil spørge om hvad jeg mener om noget han har hørt, eller han vil invitere mig til sin fødselsdag). Han ville nu spørge mig om noget vedrørende en af mine klardrømme som han havde hørt om.

Jeg kunne imidlertid ikke forstå hvad han sagde, så jeg kunne ikke svare på det han spurgte om (Jeg har jo lidt problemer med hørelsen). Jeg sagde til ham, at jeg gav telefonen til Ruth, så kunne han sige det til hende, og når hun gentog spørgsmålene kunne jeg så svare, og hun kunne give svarene til Tage i telefonen.

Jeg besvarede spørgsmålene på denne måde. Tage spurgte vist efterfølgende Ruth om hvordan det gik med retssagen.

Ruth fortalte, at hun havde skrevet lidt om vores behov for økonomisk støtte i sit blad, og der var kommet lige knapt 100.000kr. ind. Tage sagde så til hende, at han nok også kunne give lidt til støtte. Ruth sagde, at det ville hun være meget taknemmelig for, for hun var lidt nervøs for, om vi kunne få penge nok. Tage sagde så, at han ville tænke over det (formoder jeg). De afsluttede samtalen.

Fem minutter efter ringede telefonen igen. Det var Tage, der ville fortælle Ruth, at han nu ville overføre 100.000kr. til hendes konto til hjælp. Ruth udtrykte taknemmelighed over hans beslutning, og samtalen sluttede.

Da Ruth lagde røret på, sagde jeg med det samme til hende: ”Kan du se, det var en klar tilkendegivelse fra forsynet til dig om, at du kan være ganske rolig, forsynet skal nok sørge for at fremskaffe de nødvendige penge til vores sag, fordi det er en sag som vi kører for forsynet, og fordi vi kører i den rigtige retning”.

Jeg sagde ikke, at jeg et par dage i forvejen havde bedt forsynet om, at de, hvis det var muligt, skulle give et tegn til os, for det første, på at vi er på rette vej, og for det andet, at forsynet, af samme grund vil sørge for, at vi får de fornødne midler til rådighed.

Ruth var helt stille et lille stykke tid, hvorefter hun svarede: ”Ja det kan jeg se, at du har ret i. Jeg er nu helt overbevist om sagens vigtighed, og at vi nok skal få penge til den”.

Vi spiste så alle tre endnu et stykke æblekage, for Ruth laver en fantastisk god æblekage. Ruth havde hermed fået styrke til at køre videre, og bevis for, at forsynet nok skal håndtere sagen på den bedste måde. Alt er jo såre godt!

Jeg fortæller dette for at andre også kan få øjnene op for, at vi er på rette vej. Det er ikke blot noget vi selv tror. Kan I se, at forsynet har viftet med en vognstang.

Nu vil skeptiker der ikke føler sig i kontakt med forsynet sige, at det nok var en mærkelig tilfældighed, men alligevel en ren tilfældighed som man ikke kan interessere sig for, selv om den gav pote.

Nogen der har lidt fornemmelse af, at der er noget vi ikke kan se og måle, men som er der alligevel, vil sige, at det naturligvis var telepatisk. En telepatisk oplevelse der fik Tage til at ringe, fordi jeg tænkte på ham. Man skal dog bemærke, at det han ville spørge mig om, ikke havde noget at gøre med penge, men måske nok med den verserende sag, og den åndelige baggrund for denne. Det er naturligvis muligt, at der var en telepatisk forbindelse (en sådan havde jeg også med Helmer fogedgård i hans dødsøjeblik).

Tages grundlæggende intension med at ringe til mig, inkluderer imidlertid ikke, at han kunne have lyst til at give noget til støtte for os, og meget kontant, at udmønte dette ønske i løbet af fem minutter, og med så stort et beløb.

Hans grundlæggende ønske med opringningen var, at han ønskede at jeg skulle fortælle ham noget vedrørende en udvikling i sagen som vi ikke er nået til endnu, baseret på en af mine klardrømme.

Den der virkelig har indsigt vil være fuldstændig klar over, at det var et tegn fra forsynet, et vink med en vognstang fra forsynet. Det var svaret på mit forud fremsatte ønske om en tilkendegivelse fra dette forsyn. Dette svar udtrykker på en gang, at vi handler efter forsynets ønske. Tage ringede jo for at få oplysning fra mig vedrørende en af mine klardrømme, der vedrører den fremtidige udvikling af ”strukturen” inden for, og varetagelsen af Martinus åndsvidenskab på det fysiske plan, og samtidig en demonstration af, at forsynet nok skal sørge for, at vi ikke kommer til at mangle penge til vores forehavende.

Det er altså forsynets respons på mit ønske om en klar tilkendegivelse af, at forsynet er med os på alle måder, og at vi kører efter forsynets ønsker.

For min opfattelse har det ingen betydning hvad andre mennesker tror og mener. Min opfattelse af ting og forhold er ikke afhængig af hvad andre mennesker mener. Den kan kun påvirkes ved super logiske, intelligente argumenter som kan overvinde mine egne argumenter. Lykkes det at overgå disse, er jeg imidlertid helt indstillet på at skifte indstilling. Det er dog meget sjældent at noget sådan er hændt.

Det står enhver frit for at benytte min tekst til at videresende og dermed informere andre mennesker om det passerede.

De bedste hilsener

Kurt