Igår, på min födelsedag ;-), besökte vi författaren Selma Lagerlöfs Mårbacka i Värmland. Vi tog en guidad rundvandring och sambon bjöd på en god lunch i caféet efteråt :-D.
Det var mycket intressant att höra om Selmas liv och se hennes hem inifrån. Vi fick se hennes favoritrum där hon sedan också drog sina sista andetag 16:e mars 1940. Selma var den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur (1909). Hon fick den

”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning” - ett kort citat av Svenska Akademins motiveringen till priset.

Hon måste ju helt klart ha haft klärvoajanta förmågor - hon var mörkrädd! - och hon trodde på odödlighet och hoppades på att vetenskapen skulle komma att förklara tillvaron bortom det fysiska.
Selma var intresserad av både Swedenborg, österländsk filosof och även antroposofi m.m. För det viktigaste hon ansåg var tanken på reinkarnation, odödligheten, så frånvaron av det var ett aber för henne i kristendomen. Hon menade sig, intressant nog, inte passa in i något religiöst fack. Och ändå har hennes böcker varit populära i både den protestantiska och katolska världen.

Redan för många år sedan fastnade jag för hennes ord i en bok som kom mig att tänka på Martinus. För Selma Lagerlöf (precis som Rudolf Steiner) siade om att det nog skulle komma "ett religiöst geni" med "genialisk klarsyn" som skulle avslöja tillvarons och livets hinsides gåtor för oss.

Selma har ordet:

"Om jag inte fick skriva om under, om det övernaturliga, så dög jag till ingenting. Och detta inre tvång förde mig tillbaka till att tro, att det dock måste finnas en annan värld. Någon religion bland de många som finnas här har jag inte funnit, som jag kan sluta mig till, men där jag råkar tro på Gud och odödlighet, där tycker jag att jag tillföres liv, det ger mig växtkraft, hjälper mig medan otro på något sätt gör mig maktlös, dödar det intuitiva livet. Därför är jag nog litet rädd för att övergå till förnuftsreligion ännu. Jag vill hellre vänta, tills vi kunde vetenskapligt bevisa tillvaron av ett hinsides. Jag tänker, att det kan göras, och jag vill aldrig, att vi skall gå som nu och tro gamla folksagor, utan vi måste få veta, vad som finns bakom förlåten, i sådant mått åtminstone, att vi veta att något finns. Det kommer nog ett religiöst geni som löser gåtan, så som den behöver lösas för vår tid. Det är säkert ganska lätt, men det behöver en genialisk klarsyn." (Ur "Selma Lagerlöfs mystik" av Sven Stolpe)

Jag undrar om hon någonsin hörde talas om att Martinus redan hade inkarnerat och var i full verksamhet under hennes levnad, för hon "dog" ju som sagt 1940....Det tror jag inte för då hade hon nog ilat iväg till Danmark. Hon var ju en berest dam och besöket i Jerusalem hörde till hennes större upplevelser fick vi höra igår. Hon skrev ju två böcker om upplevelserna där. Hon var helt klart en sökare.