Det är flera av dem, som läst vad som framkommit under diskussionerna om rättsprocessen på olika Martinusforum, som har uttryckt att rådet nu fallit ner från sin piedestal. Eller på annat sätt uttryckt sin djupa besvikelse över rådets handlingar.

Dessa piedestalsplaceringar beskriver ju den gamla vördnaden och tron på auktoriteter, en slags helig påvekultur, som varandes bättre vetande. Det är ju en inställning som släpar med från den gamla världsimpulsens syn på att prästerskapet är ställföreträdare för Gudomen. Kallade och välsignade av Gud.
Är det kärleksfullt att placera rådsmedlemmarna på en högre nivå än oss andra vanliga ofullkomliga Livets Bog-studeranden? Nej, det är det inte! Fallet blir alltför stort!
Är det inte högst orättvist och kärlekslöst att begära mer av dem än någon annan kosmologi-intresserad? De behöver ju nämligen inte vara mer utvecklade än andra människor på denna planet. Men denna upphöjning av rådet har alltså många gett uttryck för.

Jag minns när jag första gången läste om en sådan gudomligförklaring av rådet på ett Martinusforum. Jag höll på att sätta morgonteet i vrångstupen, minst sagt. Hur i all sin dar kan man tro på något sådant om man har läst Livets Bog, tänkte jag. Och mannen som skrev det var dessutom en viktig medarbetare för spridningen av kosmologin.
Gudomen har ju inga favoriter, utan Han/Hon ”tager vad man haver” från sitt stora skafferi. Och just nu är det från ett skafferi som mest innehåller ofullkomliga ingredienser av jordmänniskoskocken. Vi är alla ofullkomliga ännu och vi är i så fall alla utvalda av Gudomen att verka på de områden som vi ”brinner” för. Eller där vi behöver beta av på karmahögen. Eller kanske ta en vilopaus i detta liv.

Så Gud favoriserar och upphöjer ingen genom någon plötslig ”nåd”, som den hedniska kristendomen i alla tider förklarat sin okunnighet om Guds vägar med. Och det klär ingen sann kosmologi-intresserad sanningssökare att ta på sig skenhelighetsdräkten!

Så hur gick det då till när Martinus utsåg rådet?

Ja, här har vi faktiskt förstahandsupplysningar från en person som stod Martinus väldigt nära under hans sista 8 år, nämligen hans personlige assistent Mischa Lim. Så låt oss höra hans berättelse!

”Jag upplevde på allra närmaste håll hur Martinus under tidens gång arbetade med att sammansätta sitt råd.
Jag upplevde hur noggrann han var med att välja ut och insätta nya rådsmedlemmar, för det var många saker att ta hänsyn till. Det var ingen lätt uppgift, inte ens för Martinus.
Självklart hade Martinus den nödvändiga vetskapen, därför är han också talesmannen den helige ande, och naturligtvis visste han hur framtiden skulle forma sig för Saken. Därmed var det inte sagt att Martinus var tillfreds med vad han såg. Han kunde gott uttrycka sin missnöjdhet för att strax tillägga: ’De (rådsmedlemmarna) gör vad de kan och de gör det frivilligt.’
Men de val han företog var alltid de bästa som han kunde bringa fram på den dåvarande tidspunkten, för han hade att göra med ofullkomliga människor.
Att samla och samordna sex människor med sex vitt skilda former av karma, i en värld som är under stark utveckling, är en bedrift i sig självt.
[…]
En afton när jag kom upp till Martinus frågade han om jag ville vara rådsmedlem. När jag inte verkade särskilt begeistrad tog han med mig till ett rådsmöte, så jag kunde se hur det gick till.
Efter mötet gick vi upp till Martinus lägenhet och fortsatte vårt samtal om detta. Vi talade länge fram och tillbaka, men efter att jag hade utvecklat mina bevekelsegrunder för att hålla fast vid mitt nej tack accepterade han till sist min motivering. Det jag sa kom helt naturligt och så spontant att det måste ha övertygat Martinus.
I varje fall accepterade han min motivering och blev lugn, för mitt svar innebar också ett löfte till Saken.”

Nästa dag tog Martinus upp saken igen, berättar Mischa Lim vidare, för han hade ännu inte beslutat sig för en ny rådsmedlem. Mischa skrev:

”Under samtalets gång nämnde jag Rolf Elving och Martinus övervägde Finn Bentzen och Willy Kuijper. Vi talade länge om detta, varefter Martinus beslutade sig att fråga både Willy och Rolf.”

Följande dag ringde så Martinus till Rolf i Sverige och till Willy som bodde i Köpenhamn. Båda accepterade och blev således invalda i rådet.

Som man av ovanstående berättelse kan förstå var det ingen lätt uppgift för Martinus att få till stånd ett första råd. Han hade ju bara ofullkomliga människor runt sig, även om många av dem ”brann” för Saken.
Martinus egna förstahandsval var alltså Mischa Lim! Men när han tackade nej fick Martinus söka vidare.
Efter Mischas tips gick han så vidare till Rolf Elving och Willy Kuijper, som alltså blev andrahandsval. Varför då upphöja någon av dem och sätta dem på piedestal?

Martinus hade redan tidigare valt en kvinna som första förman för rådet när han inte längre skulle vara kvar på det fysiska planet:

”Valet av sin kvinnliga efterträdare föll för Martinus helt naturligt. Han hade aldrig varit tvungen att leta efter sin efterträdare för Grethe Brinkhard var både hans första och enda val och han motiverade det med att Grethe alltid hade varit trofast mot honom och Saken.
Här ser man att Martinus också kunde vara snabb i sina beslut och med sitt val visade han att också kvinnor kunde vara rådsmedlemmar och till och med förmän för rådet.” (alla citaten övers. fr. danskan av Marja)

När Martinus sedan efter stor möda och stort besvär hade fått ihop sex rådsmedlemmar ur en krets av ännu ofullkomliga jordmänniskor, som vi alla ännu är, sa han enligt Mischa: ”Jag har gjort vad jag har kunnat” och han tillade vidare ”När jag är borta så är det Guds ansvar.”

Och så är det ju!
Det är Guds ansvar och vi är alla Guds redskap. Och om något går galet i rådet, så har Gud bara oss andra att ta till som redskap, dvs. som ”whistleblowers”. Genom Försynen petar Gud på känsliga sanningssökande andliga forskare genom t.ex. tankeimpulser, inspirationer, ingivelser, intuitionsglimtar, samvetet, moraliska handlingar, ja, även genom klardrömmar.
Det är denna växelverkan mellan människor som är Guds direkta tal, och som vi alla medverkar till för varandra i ett växelspel allt efter samvete och moral. Gud talar till dig och mig genom vår nästa.  Alltså den nästa som direkt vänder sig till oss genom skrift, tal eller en handling.

Sensmoralen är alltså: Upphöj inga jordmänniskor på en piedestal, det är inte kärleksfullt att göra så.
För fallet blir stort när man upptäcker att där inte fanns något speciellt hos dem att förhärliga!
Gud favoriserar nämligen ingen. Och allt just nu är efter vad Gudomen har att tillgå från en ofullkomlig jordmänniskovärld. Vi är ännu bara kosmiska foster på olika stadier i vår utveckling på väg mot fullkomlighet, enligt Martinus.

Rådet kom i maj månad 1980 att bestå av Martinus, Grethe Brinkhard, Tage Edeling, Rolf Elving, Aage Hvolby, Willy Kuijper, Henning Laug och Ib Schleicher.
Idag är bara Willy Kuijper kvar och han har suttit på förmansposten sedan 2001. Trots att posten som förman endast skall vara under ett år vart femte år.
Läs om reglerna för rådet: Stk. 1 Institutionen ledes af et råd...och vidare.

Referenser:
Den Ny Verdensimpuls 2012-4  Mischa Lim: "Svar på Hans Wittendorffs brev til Tage Buch og venner"
Martinus Instituts Begivenhedsoversigt