Tankar på nyårsafton 2007
Varje år vid 12-slaget får vi höra:
"Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
[…]
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut …förtalets lömskhet, avundens försåt.
[…]
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias."
Alfred Tennyson "Nyårsklockan"
Ja, vi bör alla försöka "ringa in" det lilla Kristusväsen som spirar i vårt hjärta och låta den humana sidan få en mer framträdande roll i våra handlingar mot varandra.
Ring in den tid då respekten för åsiktsfrihet gäller,
inte blott för dem med makt.
"Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad — intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet — dess bruk med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek — är också för samhället och släktet ett villkor för växt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna…"
Dag Hammarskjöld "Vägmärken"
Ring in den tid då kvinnofriden och hennes självständiga frihet är en självklarhet,
och mannens makt- och förtryckarbehov är ett minne blott.
Ring in den tid då rätt sorts makt råder,
inte principen "makt är rätt".
"Eftersom vägen till utveckling av all intellektualitet och kultur går genom friheten att tänka, friheten att kritisera, vilket vill säga påpeka brister eller fel, friheten att lägga fram idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk, samt den absoluta friheten att med sin rösträtt fritt och öppet vara för eller emot varje framlagt förslag i statsledningen eller samhällsordningen, så kommer ingen diktatur någonsin att kunna bli en verklig kulturstat, eftersom den ju blott existerar genom att fängsla eller inskränka friheten för den intellektualitet som är den absolut oundgängliga livsnerven, impulsen eller det orubbliga fundamentet för varje verkligt civiliserad kultur.
[…]
Då diktaturen sålunda endast kan existera genom undersåtarnas frihetsberövande, måste den alltid befinna sig i krigstillstånd. Det ligger inte i de levande väsendenas natur att godvilligt låta sig bindas själsligt eller materiellt. Diktaturen måste därför hela tiden ligga i kamp med denna natur, som inte blott och bart är ett hjärnmotstånd utan är själva livets egen utveckling i undersåtarnas mentalitet. Och denna utveckling kan inte hejdas utan kommer helt visst, som förut nämnts, att till slut spränga diktaturens tvångströja.
Diktaturen är alltså en kamp mot själva livet och utvecklingen och är således gåvoprincipens största kontrast. Den är en maktens regim, som endast hör hemma i zoner där "Valhall" - även om dess dyrkare är omedvetna därom - ännu är det allt överskyggande, strålande och ärorika idealet, inför vilket allt annat i tillvaron måste förblekna, zoner där "rätten" ännu bara är ett dimmigt begrepp. I samma mån som väsendena således ännu befinner sig på dessa utvecklingssteg, där "makten" och inte "rätten" är det absolut ledande idealet, kan de alltså lovsjunga diktaturen. Men har de i sin utveckling nått fram till zoner där "rätten" börjat gå framom makten, då förvittrar svärdets moral, och man ser fröet till en ny värld, i vilken "rätten" och därmed frihet för allt högre livs utveckling börjar skönjas i fjärran.
Då denna nya värld är en frihetens värld, är den också gåvoprincipens värld, ty ingen form av gåva kan existera utan att vara uttryck för en eller annan frigivning. Varje gåva är således identisk med en "frigivning"."
(Martinus "Vägen till invigning")
Ring in den tid då SANNINGEN är vägvisare till visdom,
och inte motarbetas av personligt färgade sym- och antipatier.
Ring in LJUSET.
Förstå MÖRKRET.
Marja
© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved