I julas satt vi och drömde om en vårresa till solen. Vi har tidigare åkt till Grekland men jag tyckte att vi skulle variera oss lite. Och eftersom jag aldrig varit på Mallorca – i ren protest för dit åkte alla svenskar jämt på 70-80-talet –och hade hört så mycket positivt om ön nyligen av min frissa, så bestämde vi att det fick bli den lilla spanska ön.

Men när Ving-flygkonkursen blev ett faktum dagen innan vi skulle betala in anmälningsavgiften så backade vi. Phuuu! Men det sved!
När sedan den svenska avdelningen klarade sig undan konkursen kände vi att ”vem vet det kan ju hända mer som omöjliggör resande så vi ligger lågt”. När den norske hotellmagnaten sen köpte upp bolaget hade det ju varit läge att boka resan igen. Men något gnagde, vi tänkte att den första varningen kanske var ett tecken på att hålla sig hemma.

Vi har nämligen fått uppleva lite andra varningar före våra tidigare resor. När vi hade bokat en resa till Teneriffa kom larmrapporter om massinvasion av ”portugisiska örlogsmän” på stränderna. De är manetliknande nässeldjur med långa giftiga trådar som kan orsaka paralyserande smärta och i värsta fall leda till drunkning. Usch att inte kunna få bada! Men som av ett mirakel så försvann de strax innan vi skulle åka ner :-D!

Nästa gång när vi skulle åka till Egypten, Sharm el-Sheikh, så hade en mördarhaj sökt sig in till bukten och huggit en tysk kvinna så svårt att hon avled. Vi åkte i alla fall. Man fick bada om man höll sig till midjehöjd i vattnet. Efter första nervösa badet lade vi oss vid polen istället, ville inte riskera att sluta denna inkarnation som hajmat! Jag hade säkert varit en lockande läckerbit med mina extra kilon för en hungrig haj!

När vi några år senare hade bokat en resa till Kreta, och redan betalat den, så började islänningen Eyjafjallajökull spy ut sin aska den 21 mars 2010 och lamslog sedan all flygtrafik. Och det höll i sig… och höll i sig…och vi skulle åka 26 april. När den dagen närmade sig var läget fortfarande så illa att vi såg våra tusenlappar ryka all världens väg. Surt sa räven! Men så släpptes flygtrafiken på igen genom en annan rutt och dagen innan vi skulle åka sa jag att ”vi åker, jag känner att det kommer att gå bra!” Och vi packade i all hast och landade lyckligt och väl på Kreta och fick 14 underbara soliga dagar i Chania.

Men vi fick höra berättelsen om en förfärlig och strapatsrik resa av vår unga reseguide på plats. Hon hade blivit beordrad att omedelbart i ilfart ta en taxi till flygplatsen, för att hoppa på ett flyg som skulle till Aten, så som hon stod och gick i sin sommar-arbetsuniform! Utan att ens fått med sig ett klädombyte eller necessär, för att sen med buss utan toalett, ta hem strandade resenärer från Thailand genom Östeuropa till Sverige. Den resan kommer hon aldrig att glömma. Hon hade köpt en flaska whisky på flyget för att ge bort den hemma till sin bror. Men den fick hon lämna som en muta till några gränsvakter vid en öststatsgräns för att de överhuvudtaget skulle kunna få åka vidare. Sedan blev mutorna hopskrapade semesterpengar. Bussen var full med trötta resenärer och småbarn. Men de flesta visade sig ha änglars tålamod trots de många svårigheterna som de mötte på vägen. Och de lånade ut av sina kläder till henne så att hon inte skulle frysa. Människor har en fantastisk förmåga att samarbeta när nöden inte har någon lag. Alla ville hem fortast möjligt.

Vi hade tur, vulkanens askvindar blåste åt ett annat håll när vi skulle åka hem igen så det blev inga problem att flyga hem. 😊

Men nu tyckte vi att vi blivit ”saved by the bell” så många gånger så vi ville inte chansa på någon Mallorcaresa. Det kunde ju vara ett tecken på att vi inte skulle åka någonstans. Och så blev det! Nu har Corona-viruset orsakat att Svenska UD gick ut igår den 14 mars med en avrådan från alla icke nödvändiga resor till hela världen!
Vi har sparat våra surt förvärvade sekiner – och de är vi mycket tacksamma för – men tänker nu på alla de stackars semesterresenärer som inte kommer att få någon återbetalning av sina ☹. Inte roligt alls!