Fri fortsättning på tidigare artikel om yoga, läs detta först.

Yoga är koncentrationsövningar för att uppnå samadhi, dvs. bli ett med Alltet eller mao uppnå det högsta medvetandetillståndet. 
De som, genom koncentration i meditation, har haft framgång i sina yogaövningar, beskriver ofta en oerhörd ljus- och/eller jublande extasupplevelse. Det är en tusenvolts-upplevelse, som kan orsaka brand i kroppen och kortslutningarna i nervsystemet.

Martinus skriver om den våldsamma extas och de "tillfälliga extas eller i inspirationsögonblicken" som man försöker uppnå genom yoga (meditation, andningsövningar, qigong, reiki m.m.) i LBI st 204 – 208:

"207. Men då denna högsta kunskap genom jordmänniskans självupplevelse sålunda endast kan framträda i brottstycken, kan den stundom i sådana fall då individen i sitt tillstånd utanför extasen eller intuitionen ännu har kvar rester av lägre tendenser i sitt medvetande såsom äregirighet, oärlighet och maktbegär bli av en olycklig natur, i det att individen då bekläder brottstyckena av den verkliga kunskapen med lägre känslo- eller intelligensmaterier som blir av mer eller mindre osannfärdig natur i den mån detta är fördelaktigt för hans egen prestige eller för tillfredsställandet av hans lägre begär. En sådan manifestation kan i vissa fall till och med äga rum utan att ifrågavarande individ är helt medveten om denna sin förorening av ljuset, eftersom han genom bristande självkännedom omedvetet suggererat sig till att ej kunna se orenheten, som då framträder för honom under sken av sanning. Sådana individer blir lätt fanatiker och upphov till fanatiska rörelser och sekter.

208. Ett för tidigt uppnående av de kosmiska glimtarna, dvs. innan individens moraliska standard är fundamentalt underbyggd, kan sålunda vara mycket olyckligt men kan dessbättre endast äga rum på ett eller annat onaturligt sätt och i en mycket begränsad form eller som ett slags surrogat för de verkliga glimtarna. Den absolut ofelbara klarsynen kan endast nås genom utrensning från medvetandet av lägre tendenser, såsom äregirighet, högmod, intolerans, maktbegär, oärlighet osv. Dessa realiteters bekämpande är det ofrånkomliga pris som den kosmiska klarsynen måste betalas med. Detta bekämpande gör ju individerna "renhjärtade" och är alltså den naturliga och äkta övningen eller vägen till den gudomliga synen. Varje form av övning som inte är liktydig med detta bekämpande blir alltså en oäkta övning eller en konstlad väg och kan i bästa fall låta utövarna komma i beröring med vissa av de kosmiska energierna. Men då de ju i detta fall inte genomgått den tillräckliga moraliska utvecklingen, är deras andliga kroppar ännu för späda för denna beröring. Sådana individer kommer därigenom att andligen förlyfta sig, bli till andliga krymplingar, ett tillstånd som oundgängligen alstrar fanatism, som i värsta fall kan få sinnessvaghet eller sinnessjukdom till följd. Och individen möter sålunda här "tröskelns väktare" i form av sin egen ofärdiga natur. Ingen skall sålunda kunna "se Gud" utom "de renhjärtade". Vi vill därför inte alls här i Livets bok på något sätt uppmuntra till konstlad träning utan uteslutande visa vägen genom moralen. Ty med den grundläggande moralutvecklingen kommer de kosmiska egenskaperna helt av sig själva, på ett naturligt sätt, i sin ofelbara kraft och styrka och utan någon som helst fara eller risk för individen".

I LB VI st. upprepar han igen: "Vi vill därför inte alls här i Livets bok på något sätt uppmuntra till konstlad träning utan uteslutande visa vägen genom moralen."

I "Kosmiska glimtar" förklarar han:

"Det är möjligt att genom tankekoncentration träna upp sig till ett slags andlig extas, under vilken man upplever ett strålande ljus och har visioner och uppenbarelser. Man kommer då liksom i blixtljus i beröring med de högsta andliga energierna. Men denna till synes sköna ljusupplevelse sätter också "tröskelns väktare" i funktion. Denna konstlade beröring med de kosmiska energierna är varken invigning eller den stora födelsen."

Även de intresserade av den andliga vetenskapen bör vara på sin vakt mot de lägre djuriska tendenserna som vi har kvar av våra äregirighet/högmodstendenser. Vem kan, med handen på hjärtat, känna sig själv så väl, så att man kan svära sig fri från lägre tankeklimat? Liksom i andra andliga samfund finns det även bland oss, som blivit intresserade av den andliga vetenskapen, kvar tendenser av bristande självkännedom och äregirighet/högmod.

"De är ännu, som förut nämnts, starkt bundna av äregirighet, vilket vill säga hungern efter att bli beundrade. Och deras anknytning till den andliga vetenskapen beror alltså i mycket hög grad på denna hunger. De ser i den andliga vetenskapen ett nytt medel, varigenom de möjligen kan bli beundrade. De lägger därför i sitt väsen oerhört stor vikt vid att inlemma den i sitt sätt att tala och skriva, medan de efter det den första entusiasmens rus har gått över mer och mer slöar till när det gäller att praktisera den i sitt sätt att vara. De kommer därigenom utan att egentligen veta om det, mer och mer i konflikt med de stora analyserna eller eviga faktas anda och har till slut i sitt medvetande endast kvar dessa företeelsers nakna bokstav. De uppnådde aldrig med den andliga vetenskapens hjälp den makt och berömmelse, de i all stillhet hade begärt. De kommer aldrig att upptäcka att verklig andlig makt och storhet ligger i detta enda - att inte begära den. Att komma därhän i utvecklingen är detsamma som att ha övervunnit makten. Och endast den som har övervunnit makten kan använda den enligt de högsta lagarna. Endast ett sådant väsen kan bli livets herre." Ur artikeln "Omkring min skapelse av Livets Bok"

Som det är sagt; må den som menar sig stå se till att inte falla, för det är lättare än man tror om man bara teoretiserar utan att tala utifrån egna erfarenheter.

Avslutningsvis:

"När en person således är i färd med att utföra en andlig mission på grund av pliktkänsla, så går missionen framom hans egen person, men om han utför den på grund av äregirighet, då går hans person framom missionen." Tolkning av företalet till Livets Bok Kosmos 2/1983.

Och:

"Det primära när det gäller den sanna vägen till invigningen eller fullkomligheten är alltså nästakärleken. […] Var och en som söker visa människorna en annan väg till freden och fullkomligheten än den absoluta nästakärlekens väg, han hör till de "falska profeter" som Kristus varnade mänskligheten för." LB VI 2009. 

Och de bland studeranden av kosmologi som förespråkar eller försvarar konstlade andliga övningar som något positivt hör till de "falska profeter" som ovan nämnts. Visserligen pga. okunskap, men ändå.

Marja