Psykopater(antisocial personlighetsstörning) har en mycket begränsad empatisk förmåga men vet ofta hur man manipulerar dvs. "spelar" de korrekta känslorna vid givna situationer. De är egocentriska och saknar samvete. Den spelar alltså inte någon större roll för begränsning av olämpligt beteende. De kan vara väl medvetna om samhällets normsystem och leva inom dess ramar, men de har ingen empatisk koppling till reglerna. Deras impulskontroll och ångesttolerans är bristande. Människor med denna personlighetsstörning kan leva hela livet utan att utföra några öppet antisociala handlingar, det är då oftast partnern som drabbas och detta sker bakom lykta dörrar.

Jag har läst mycket om psykopater tidigare, för jag arbetade och levde ihop med en sådan, om inte hel- så i alla fall halvpsykopat, några år. Han var ingen kufisk typ utan en oerhört intelligent och charmig man, när han satte den sidan till. Han kunde dupera de flesta. Han hade en hög samhällsposition både politiskt och chefsmässigt.

Många psykopater, som sitter på samhällets makt– och toppositioner, har hänsynslöst tagit sig fram till sina ställningar med vassa armbågar utan någon hänsyn till sin omgivning. De har inget samvete utan har överskott på intelligens kontra känsla och är bara sig själv närmast. Och de har också ofta svårt att tygla tyngdenergin, som i pressade situationer kan eruptera i vredesutbrott mot någon i omgivningen. Psykopater saknar empati. De saknar alltså lidandeserfarenheter.

Enligt statistiken: ”Antisociala och psykopatiska personlighetsdrag förekommer hos uppskattningsvis 3% av männen och mindre än 1% av kvinnorna. Bland de som döms till fängelse är dock andelen män över 50%”.

För några år sedan läste jag en intressant artikel i Sydsvenskan. Den hette ”Vem vill jobba för en psykopat?”

Författaren skriver att psykopaters destruktiva inflytande uppmärksammas alltmer överallt och ”närmare en tredjedel av samhällets högsta befattningar innehas av personer tillhörande den mörka triaden”, vilka förutom psykopater innefattar också narcissister och Machiavellityper. Dessa människor ”eftersträvar total makt och kontroll över omgivningen som ett självändamål skriver han”. De blir ofta lärarnas favoriter i skolan för studiebegåvningen är det inget fel på. Därmed är de också givna på höga chefsbefattningar överallt i samhället. Han menar också att psykopaten fattar beslut på renodlat rationella grunder och är i avsaknad av medkänsla. En psykopat tolkar med andra ord protester och klagan, gråt och tandagnisslan, från sina offer som att han lyckats bra och att hans misshandel ”utförs eftersträvansvärt effektivt”.

Läser man på NE kan man förstå att Machiavelli-typen inte är någon sympatisk typ. Machiavelli ”framhöll bl.a. att en furste för att uppnå och hålla sig kvar vid makten ofta tvingas göra sig skyldig till handlingar som i det privata livet skulle betraktas som förkastliga – lögn, mord, svek, skoningslöshet.” Och är det inte det vi ser hos makthavare runtom i världen?

Och en narcissist är helt uppfylld av självbeundran och överdriven självupptagenhet.

Martinus:

”Men bortsett härifrån finns det en annan typ av väsen, vilka också mer eller mindre känner antipati mot världsåterlösaren och hans mission. Det är väsen som till följd av psykopatiskt präglade anlag är fångna i den tron, att de själva är världsåterlösare eller åtminstone har uppnått den kosmiska invigningen. Dessa väsen är farligare för människorna än för världsåterlösaren, eftersom de är i stånd att för en tid leda okunniga eller underutvecklade människor in på själsliga eller andliga avvägar. Dessa väsen har i verkligheten inte alls något annat kosmiskt vetande än det de läst sig till i böcker eller fått sig berättat av andra väsen. Men detta andrahands eller tredjehands vetande präglar de med sina egna av sjuklig fantasi skapade religiösa föreställningar, vilka de nu lär ut som det absolut allena saliggörande eller den enda rätta vägen till mänsklighetens frälsning. Och här", fortsatte den evige Fadern, "står vi inför de mer eller mindre ' falska profeter", som jag genom min älskade son, Jesus Kristus, bebådat och som senare skulle uppträda.” Livets Bog VI 2123

Och vidare:

Läsaren frågar – Martinus svarar: (Kontaktbrev 4-5 1950 – Om psykiska förmågor och dess risker)

Fråga: Vad är framtidens lösen: spiritism eller kosmiskt medvetande?.

Martinus:

”[…] Men här måste man vara försiktig, ty hundratals människor anser sig ha högre psykiska förmågor: Klärvoajans, kosmiska glimtar eller till och med kosmiskt medvetande etc., trots att de i verkligheten är helt utan egenskaper i den riktningen. Deras åberopade högre andliga eller psykiska position är stundom rätt och slätt ett kamouflerat självförhärligande, baserat på psykopatiska tendenser.”

I LB stycke 843 kommer han in på sexuell urspårning, särskilt de manliga, som orsak till psykopati i flera liv:

”…sexuell avvikelse från det så kallade "normala" leder heller inte direkt in i himlen. Den utgör i stället i stor utsträckning den sfär, varifrån de abnorma väsen som vi kallar "psykopater" rekryteras. Dessa väsens abnormitet ger just utslag i de speciella anlag och böjelser som kommer till utveckling genom dagdriveri, vagabondering, oordnat liv och bedrägeri. Genom ett eller flera liv i en sådan sfär har deras förtrogenhet med sanning och ärlighet till stor del brutits ned. I en tillvaro, där man inte har något begär efter äktenskap eller andra livsviktiga värden som kan befrämja eller stimulera en naturlig arbetslust och man därför skyr allt rejält arbete men i alla fall måste existera, ställs det onaturligt stora fordringar på fantasiförmågan. Bedrägeri trivs ju inte särskilt bra ihop med sanning. Och så uppdiktar man alla möjliga historier för att göra ett trovärdigt och imponerande intryck på sina offer. Man kan ge sig sken av att vara "representant", "läkare", "direktör" etc. eller försöker på annat sätt ge sina offer intryck av att man har en viss framstående social position, allt eftersom sådana intryck kan vara fördelaktiga eller ändamålsenliga i givna kuppsituationer. Och det är denna dagliga inlevelse i en overklig tankevärld som är farlig. Väldiga talangkärnor utvecklas på detta speciella område, och dessa blir till slut så dominerande att väsendet inte längre har full kontroll över fantasi och verklighet, i synnerhet inte i sitt minne. Ett sådant väsens förflutna liv blir för det självt en så tilltrasslad blandning av fantasi och verklighet, att det till sist är omöjligt för det att reda ut, vilket som är vilket. Intet under därför, att dess berättelser om dess levnad blir egendomliga. Och hela bilden blir ju inte ljusare genom att väsendet har sina talangkärnor med sig till nästa liv, då de kommer att blomstra ännu mera.”

Mer läsning:

Om samvete - brist på sådant - och skuldkänslor

Varför finns det psykopatiska chefer?