Jag läser för tillfället Kurt Christiansens nya bok om polförvandlingen. Han har sammanställt alla ställen i Tredje Testamentet där Martinus talar om just polförvandlingen, och analyserar texterna utifrån ett helhetsperspektiv. Särskilt fokus lägger han på att utreda förvirringen kring problemet om homosexualitet. Två stora tolkningsfalanger finns idag, den ena menar att ALLA blir homosexuella så som dagens homosexuella. Och den andra menar att Martinus definition av homosexuell är något helt annat, nämligen ren nästakärlek, allkärlek så som färdiga, riktiga människor upplever det.
Halva boken behandlar Livets Bog V, och sista halvan andra texter, som artiklar, småböcker etc. Jag har läst första halvan nu och börjat på andra halvan.
Det som slår mig så här långt är ett par saker:
Ord är ett väldigt grovt medel att uttrycka sig genom. Allt beror på att mottagaren av ett ord har exakt samma definition av det ordet i sitt medvetande som avsändaren. Detta förutsätter att parterna har ungefär samma mängd liknande erfarenheter.
När Martinus beskriver polförvandlingen försöker han förmedla något som ingen av oss - sannolikt - här på jorden har egen erfarenhet av. Ingen av oss vet hur en kosmiskt medveten människa, fullt medveten i båda sina poler, upplever livet.
Av mina studier och till största delen genom samtal med Marja, har jag förstått att dubbelpoligheten är ett helt nytt upplevelsetillstånd, ett tredje kön som är en total sammansmältning av de två polernas principer. Det är varken eller, utan både och. Denna nya "legering" av de två "metallerna", för att ta en liknelse, har en helt annan "färg" och helt andra egenskaper än de två var för sig.
Bästa, och snabbaste sättet att komma till insikt om detta tror jag är att upparbeta sin motsatta pol, samtidigt som man underhåller och bevarar sin ordinära pol. Till slut smälter de samman, och allt kommer att stå klart.
Tänker
Anders
© 2006 Anders Silverfall All Rights Reserved