Vad som har slagit mig är att det som dagens "själsterapier" ofta går ut på är ett sökande efter "syndabockar" utifrån till ens "illamående". Och oftast går terapierna ut på ett evigt ältande om den stackars barndomen, där modern, så gott som alltid, får stå som skottavla för att det har gått "sååå illa för mig här i livet". Martyriet understödes.
Den nya själsterapin för mig innebär att man tar på sig sitt eget ansvar. Jag har det som jag har det, för det är det jag har sått hittills, genom detta och många liv. MEN det gäller inte att fastna i detta, utan börja fundera över hur jag kan UNDVIKA att jag hamnar i dessa situationer i fortsättningen om de inte känns tillfredsställande.
Jag kan inte sitta på rumpan och be till Gud att; nu är jag ju som jag är, och Fader du kan väl förlåta mig för att jag är den jag är, och låta mig vara som jag är, och älska mig ändå, som jag har sett en del förespråka. Visst skall man älska sig själv som man är "just nu", men det betyder inte att man kan använda det som en ursäkt för att inte komma vidare i sin utveckling. Man kan ju inte ursäkta sitt beteende mot sin nästa med en sådan lättjefull inställning, för det är ju faktiskt gudomen som drabbas, även om vi inte ser det just nu. Vi är ju alla denna gudoms redskap.

All själsnöd handlar til syvende og sidst, enligt Martinus, om den ständiga konflikten inom oss — som symboliseras så tydligt i boken Påsk — den mellan Pilatus- Barrabas- eller Kristusmentaliteten. Oftast vinner Pilatus; "jag tvår mina händer och bryr mig inte om det som händer", eller "jag sköter mig själv och skiter i andra". Eller så vinner Barrabas; "jag ser om mitt eget hus i första hand". Ingen av dessa två "själskamper" kommer någonsin ge oss sinnesfrid.
Martinus:

"Alla människor innanför den idag härskande världskulturen är var och en många gånger om dagen ställd i exakt samma situation som Pilatus. De skall ta ställning för det eller det. De skall träffa beslut i den ena eller andra riktningen. Och inte ett enda av dessa beslut kan vara utanför principen 'Barrabas' eller 'Kristus'. De skall i de givna situationerna giva antingen barabbassinnelaget eller kristussinnelaget fritt. Och vi ser också här, hur de söker att göra en kompromiss. De vet egentligen väl att de borde ge kristussinnelaget fritt, men så kan denna frigivelse eventuellt komma att beröra deras position och goda rykte, ja kanske vara farlig för deras ekonomi eller livsställning. Och så blir man rädd liksom Pilatus och ger barabbassinnelaget fri och fängslar och avrättar kristusmentaliteten i sig själv." (Egen översättning från "Verdensreligion og Verdenspolitik", Kap. 5)

Det är en ständig konflikt och maktkamp som råder inom och utom människan. Och:

"Endast en verklig tankevetenskap eller andlig vetenskap kan återupprätta mänsklighetens själsliga eller andliga stabilitet
Nu kommer man kanske här att invända att man inte alls är så obekant med tankevärlden som förut nämnt. Ja, man kan till och med genom den auktoriserade vetenskapen bli utbildad till psykolog, vilket vill säga till expert på allt som angår det levande väsendets psyke eller själ. Härtill kommer ju också den filosofiska utbildningen inom samma vetenskap. Men vad vet nu dessa auktoriserade psykologer och filosofer? Hur mycket har man genom den auktoriserade akademiska utbildningen kunnat ge sådana väsen av inblick i det mänskliga själslivets mysterium eller av själva livsmysteriets lösning. Ja, här måste man minnas att denna sida hos den auktoriserade vetenskapen ännu är i sin allra första späda begynnelse. Och även om den nu kan börja göra en viss nytta inom vissa ytliga grenar av det jordmänskliga själslivet, så har den ännu ingenting positivt, som kan underminera den materialistiska vetenskapens förnekande av och konträra inställning till den verkliga andliga världens existens. Nämnda gren av den auktoriserade vetenskapen kan därför omöjligt bringa mänskligheten in i det verkliga, fullkomliga, förtroliga förhållande till dess tanke- eller själsvärld som krävs för att kriget skall kunna avskaffas såväl i individernas inre värld som i deras förhållande till den yttre världen, deras omgivning och deras nästa. Den auktoriserade materialistiska vetenskapen kan därför omöjligt ersätta förlusten av den fundamentala trygghet, andliga stabilitet eller själsfrid som människorna förlorat samtidigt med sin religiösa trosförmåga och den därmed brustna innerligheten i sitt gudsbegrepp eller förhållande till Försynen.
Jordmänsklighetens verkliga och absoluta räddningsplanka i dess nuvarande kulminerande mörkertillstånd kan därför uteslutande bli skapandet av en verklig konkret vetenskap på tanke- och själslivets område. Människorna måste lära känna det levande väsendets själsliga eller andliga struktur och de eviga livslagarna, inte som något "abstrakt", utan som en verklig vetenskaplig realitet i vaket dagsmedveten analys. En sådan vetenskap är den andliga vetenskapen."
De levande väsendenas odödlighet 7 KAPITLET

Och de eviga livslagarna säger; så som du sår så får du ock skörda! Inga martyregenskaper göre sig besvär här, utan jag blir tvungen att se sanningen i vitögat; att jag skapar alltid mitt eget liv och öde, dvs. hur jag just nu har det.
När man får in det som en sanning i sitt hjärta, då är man FRI! Då blir man en medskapare i sitt fortsatta liv. Då kan man inte vara deprimerad längre, utan går in med liv och lust och försöker att förbättra sitt fortsatta liv. Till slut blir man mästare och får sinnesfrid.
Om man förstår detta med eget-ansvar kan man också förstå varför Martinus inte var så imponerad av dagens "själavård" och i Samarbetsstrukturen kan man läsa:

"Avspänningsövningar, psykologisk rådgivning,
naturläkarverksamhet och motsvarande kan inte
utövas inom institutets ansvarsområde."
(Rådsmötesreferat 9/8 -77)

Om Pilatus, Kristus och Barrabas av Martinus kan man läsa mer här:

Pilatus, Kristus och Barrabas

Marja

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved