Ja så är vi tillbaka från dejliga Danmark, som denna gång i början visade sig lite mer från sin "surmulna" sida. Men det gjorde absolut ingenting för sol hade vi fått så det räckte på vår soliga svenska östkust.
Det svalare vädret gav tillfälle till exkursioner i alla hobby-, inrednings-, och loppisbutiker inom några mils omkrets ! Och många nya decoupageservetter, decoupagepapper och loppisfynd blev det till höstens nya decoupageprojekt! Nyfiken på vad jag gör med dem? Kika in på mina gallerier här: http://design.silverfall.se/

Ett verkligt fynd var en gammal kolkannan för bara 50 Skr, som blev så här fin med en hängpelargon i vår trädgård:

Och visst blev det ett besök på Klint-Terassen också. En gång.
Där fick vi höra lite "senaste nytt" som har hänt på Centret. 
Bl.a. har rådsmedlemmarna och hela Institutet tydligen tagit till sig kritik som framförts mot dem på ett Martinus-forum tidigare om att de stänger in sig och isolerar sig från annat folk och nu hade de alltså flyttat ut hela kontoret till Klint över sommaren. Flera av dem deltog nu i det dagliga livet på Centret med att t.ex. ta betalt för maten och andra uppgifter. 
Vem var det som sa att kritik inte är nödvändig för förändring? Jo, många reagerade och ansåg att man inom kosmologin inte bör/får/skall kritisera någon och absolut inte någon inom Institutet. De är "utvalda av Försynen" och borde därmed segla under immunitetens flagg, till skillnad från oss vanliga "dödliga", tyckte en del. Luktar inte det dogmatisk auktoritetstro, osund tillbedjan och en aning sekterism? Är det trots allt inte så att Försynen bara har ofullkomliga människor att välja mellan - än så länge? Och är det inte dessa som i sin tur väljer in nya medlemmar som också är ofullkomliga? 

Jag minns att min egen kritik till Institutet om för mycket flum- och "old-age"- snack i gruppdiskussionerna på Klint föranledde att man lade ut lappar i receptionen sommaren efter till alla studeranden att det var önskvärt att de höll sig till kosmologin i gruppdiskussionerna. Ja, det vill säga, jag fick höra det som ett rykte av en händelse på Terrassen, som "denna sommars förändring" när jag kom dit för att fika den sommaren. 
Men om det har blivit en varaktig förändrig till det bättre, dvs. att man håller sig till kosmologin på ett Martinus centrum - som ju borde vara den naturligaste sak i världen - bland gruppledare och studeranden vet jag inte, för jag har sedan mitt klagobrev, år 2001, inte satt min fot i några gruppdiskussioner. Martinus säger att utveckling inte sker fort och språngvis och jag har inte råd att chansa bort ca 1000 kr i studiekort för att kolla dagsläget varje sommar ;-/. Om man nu får raljera om så allvarliga ting…Och han har dessutom sag att:

"Inom Institutets ramar skall undervisningen endast vara undervisning i analyserna, och den skall försiggå på ett sådant sätt att analyserna inte kan förväxlas med andra uppfattningar." Ur Samarbetsstrukturen

Så nog lönar det sig att kritisera om så allvarliga felaktigheter, tycker jag, och Martinus håller med . Ja, han är t.o.m. väldigt bestämd på den punkten:

"Eftersom vägen till utveckling av all intellektualitet och kultur går genom friheten att tänka, friheten att kritisera, vilket vill säga påpeka brister eller fel, friheten att lägga fram idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk, samt den absoluta friheten att med sin rösträtt fritt och öppet vara för eller emot varje framlagt förslag i statsledningen eller samhällsordningen, så kommer ingen diktatur någonsin att kunna bli en verklig kulturstat, eftersom den ju blott existerar genom att fängsla eller inskränka friheten för den intellektualitet som är den absolut oundgängliga livsnerven, impulsen eller det orubbliga fundamentet för varje verkligt civiliserad kultur.Vägen till invigning kap. 6 (min fetstil)

Och som sagt, ingen av oss är fullkomlig ännu! Vi har alla "brister eller fel".

Har du, kära läsare, någon gång råkat ut för insinuationer? 
Ja, att någon vill tillrättavisa dig på ett obehagligt och indirekt sätt? Man ger insinuanta "hälsningar" till någon närvarande genom att framföra sina kritiska åsikter till andra närvarande. Man tittar inte på den man egentligen talar till utan på någon annan och låtsas att det är rent generellt man uttalar någon kritisk åsikt som man har. Alltså man vänder sig inte rakt till personen ifråga, utan talar allmänt till någon annan om det man vill kritisera någon närvarande för. M.a.o någon säger något till någon annan t.ex. runt ett fikabord där man själv är närvarande och man vet att det är bara man själv som har gjort det som "insinuanten" kritiserar? Visst är det obehagligt? För man kan ju inte bemöta sådan dold kritik!

Det är inte alla människor som alltid är medvetna om att man kan avläsa mycket "mellan raderna" i ett samtal. Eller så är de det, men kör sin kritik ändå. På ett fegt sätt.
Man kan "höra" icke uttalade tillrättavisanden och pekpinnar, dvs. nyanser och skorrningar av t.ex. irritation, avundsjuka, försvar, "du har fel åsikter-tankar" och andra taggiga outtalade dolda insinuationer. Och speciellt när ledtrådarna är uppenbara som att någon annan suttit med vid bordet och precis lämnat det, som var med om den begivenheten som den insinuerande nu orerar om till en tredje person vid bordet. Eller att man vet att "insinuanten" varit härinne och läst vad vi skrivit hittills.
Inte kan man ställa en fråga rakt ut om det är mig du menar för då kan hon ju bara säga; nej. Eller säga "varför tog du åt dig, jag menar väl inte dig". Eller inte svara rakt på en direkt rak fråga som man ställer, utan fortsätta att antyda och krumbukta sig. Så gör politiker också. Man står inte för det man antyder, vill inte framstå som elak. Men det kallas faktiskt för oärlighet!

Risken finns alltså, om man påtalar sådana insinuationer, att man får svaret att "du överreagerar" eller "inbillar dig saker". Med andra ord så är "du överkänslig" och blir än mer löjliggjord inför de andra. 
Jag kallar dem för "slingerbultar". Och de är inte riktigt snälla, för sådant beteende kan man aldrig bemöta. Det är bara att lämna ett sådant fikabord och låta dem fortsätta med den indirekta kritiken - men då kanske på ett direkt sätt. Men då förlorar kanske "insinuanten" lusten, för objektet för ens tillrättavisande pekpinnar försvann?

Vad insinuerar jag nu om helt plötsligt om insinuationer? Ja, något annat kan man ju inte göra om insinuationer. Ingen begriper något - utom den som insinuerade. Kanske. Och helt klart den som det insinuerades om. 
Tyvärr är det vanligt även bland dem som menar sig ha studerat kosmologi!
Försöker man själv vara rak, öppen och ärlig i sin kommunikation, vare sig det handlar om kritik eller beröm, så blir man sannerligen inte populär. Bakomryggen-snack är fortfarande väldigt "inne"!
Trots att alla läst Martinus sju levnadsråd till en man, som frågade efter sådant:
Var absolut sann och ärlig i livets alla förhållanden

Trevlig fortsättning på sommaren – allihopa!
Även om det stormar och regnar!

Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved