Det finns väl ingen som missat de skandalösa turerna kring den tidigare så ansedda "anrika" Svenska Akademin, som delar ut Nobelpriset i litteratur varje år. Om man inte följt med i turerna kan man läsa vad som hänt i korthet här

Vad som fångade mitt intresse idag var emellertid detta:

"Anders Olsson, som enligt Svenska Akademiens hemsida sedan flera decennier inleder varje morgon med en tio minuter lång zenbuddhistisk meditationsövning, riktade i intervjun med Ekot generell kritik mot medierapporteringen.
– Jag har upplevt en skadeglädje i media. Nu ska vi skapa ett nytt klimat och tala med varandra på ett lugnt och sakligt sätt, säger Anders Olsson."
Uttalandet kan läsas här

Jag måste säga att jag hyser djup oro för den mannens förmåga att leda den Svenska Akademins ur dess krisläge som hamnat lååångt ner under lågvattenmärket. Håller man på i decennier med felaktig meditation är risken stor att man förlorar verklighetsuppfattningen. Det är ett vanligt fenomen och en biverkning som jag uppmärksammat i många av de mail jag fått genom åren av yoga- och meditationsutövare. Konstlade andliga övningar är nämligen inte riskfria. Han borde läsa min informationssida

Om man levt i ett klimat där man först nu skall försöka "skapa ett nytt klimat och tala med varandra på ett lugnt och sakligt sätt" så verkar det som om fler ledamöter också har gått snett. Den senaste tidens avslöjanden i media beskriver även andra symptom som också drabbar de som sysslar med österländska och newage metoder. Det är nämligen vanligt att man lider av "Inbillad upphöjdhetskänsla, en högmodig föreställning att man mitt uppe i alltihopa är en mycket viktig gudomlig person med stort ansvar...." och står över den okunniga delen av mänskligheten. Alltså anser sig höra till den självupphöjda eliten och bildar sin egen lilla sekt med egna lagar och (o)moral.

Dessutom går deras strategi - med att avsätta den ständiga sekreteraren, en stark rättrådig kvinna som ville ha en oberoende rättvis sanningsenlig granskning av de påstådda sextrakasserierna och våldtäkterna - ut på att utse henne till syndabock och dra bort uppmärksamheten från deras egen del i tystnadskulturen kring ursprungsfrågan. (Vanlig maskulin taktik som även jag känner igen från egna erfarenheter från olika forum.) 

Alltså TRE tidigare sekreterare, som alla är män, har inte gjort något åt situationen fast de blivit uppmärksammade om problemet i decennier. Tvärtom vill en av dem, Horace Engdahl, upphöja den man som påstås ha ofredat och hotat många kvinnor med att:

"Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!” (Källa)

Man tror ju inte det är sant! Han låter ju rent av avundsjuk på den andres påstådda olagligheter. (Jo jag vet att han ”Kulturprofilen” inte är dömd för något, därav ordet "påstådda". Men aderton (lika många som ledamoterna i SA) kvinnors vittnesmål är väl ändå en ganska stark indikation...)

Uttalande om den nye tillfällige ”ständiga sekreteraren” (konstig titel, borde vara ”obeständige” numera!) som kommer gå till historien:

"Han har väl ungefär lika mycket ryggrad som ett vanligt ostron så det blir säkert alldeles utmärkt."
Leif GW Persson om Danius efterträdare Anders Olsson. ;-)

Och vad är då resultatet av den här soppan till dags dato:

"Akademien ska blunda för sexuella övergrepp och trakasserier så länge de inte drabbar institutionen själv. Den ska bortse från flagranta brott mot dess stadgar och ignorera kvalificerade juristers rekommendation om att låta rättsvårdande myndigheter utreda misstankar om ekonomiska oegentligheter. Svenska Akademien står inte längre vid sidan av eller över samhället. Man står på en absolut bottennivå, långt under det." (Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter)

Läs även andras reaktioner här

All slags kamp om positioner handlar om makt och kärlekslöshet, skrev även Martinus. Precis allt. Och som det ser ut just nu segrade den gamla alfahannemakten, för man/män håller ihop i flocken när det blåser motvind eller när en fiende skall elimineras. 

När skall kvinnor enas till en stor gemensam frontlinje mot det föråldrade bakåtsträvande patriarkatet? Det har börjat bra med #Metoo-manifestationen, men mycket arbete kvarstår till att förenas i ett kvinnligt samarbete. (Tidigare inlägg "Metoo - sett utifrån den andligtvetenskapliga tolkningen")

Akademikerdansen lär fortsätta, men det är dax att kvinnorna bjuder upp - eller hellre till. För det krävs två kön för att få till en snygg följsam tango.
Låt oss hoppas på att ljuset segrar över mörkret. Det är dax nu.

Det var underbart att se hur Sara Danius gick ut från det sista mötet med värdigt högburet huvud utan att säga ett ont ord om dem som tvingade henne att avgå!

Med knytblusen på!
Marja