I boken ”Martinus erindringer” kan man läsa att Bernhard Löw, som senare kom att stödja Martinus arbete, hade bott som gäst hos Rudolf Steiner i Schweiz innan han hade träffat Martinus. När Löw skulle åka hem till Danmark igen hade Steiner sagt till honom:

”Jag ser en öppning i molnen över ert eget fädernesland Danmark. Där kommer en ny världslärare att framträda om några få år. Eftersom han kommer att ha behov av stöd, skulle det vara bra om det fanns någon som kunde hjälpa honom.”

Martinus och Steiner hann aldrig ses, men jag har hört eller läst någonstans att när Steiners fru var på besök i Danmark, efter Steiners bortgång, var det någon som undrade om hon ville träffa Martinus, varmed hon skulle ha sagt att hennes man hade redan gett världen allt, så det behövde hon inte. Steiner själv lär ha menat att hans lära skulle bara vara en kort tid.

Martinus har skrivit att teosofin (som Steiner ju också först drogs till och utvecklade till sin antroposofi) har gjort "Johannes-Döpar arbetet" innan den andliga vetenskapen skulle komma. I boken "Logik" skriver han:

"Men i den tredje gruppen finns också andra väsen än de här nämnda. Bland dessa är det några, vilkas religiösa liv sedan de vuxit ifrån allmänhetens gud och utlevt dogmerna söker utlösning i teosofiska studier och sammanslutningar och vilka därigenom verkat för en högre religiös, intellektuell åsiktsbildning. Och mycket av dessa väsens andliga arbete har blivit till stor nytta för många människor på samma stadium eller våglängd. De har manifesterat ett stort "Johannes döparearbete", dvs. förberedelsearbete för den nya världsåterlösningen. De har i hög grad börjat rikta allmänhetens uppmärksamhet på individernas reinkarnation eller återfödelse, vars kosmiska analys är en av huvudfaktorerna i det tjugonde århundradets världsåterlösning."

Men det var inte bara Rudolf Steiner som förutsade Martinus ankomst. Även Selma Lagerlöf siade om "ett religiöst geni" som skulle komma. Undras om hon någonsin hörde talas om att han redan hade inkarnerat och var i full verksamhet under hennes levnad, för hon "dog" 1940?

Selma har ordet:

"Om jag inte fick skriva om under, om det övernaturliga, så dög jag till ingenting. Och detta inre tvång förde mig tillbaka till att tro, att det dock måste finnas en annan värld. Någon religion bland de många som finnas här har jag inte funnit, som jag kan sluta mig till, men där jag råkar tro på Gud och odödlighet, där tycker jag att jag tillföres liv, det ger mig växtkraft, hjälper mig medan otro på något sätt gör mig maktlös, dödar det intuitiva livet. Därför är jag nog litet rädd för att övergå till förnuftsreligion ännu. Jag vill hellre vänta, tills vi kunde vetenskapligt bevisa tillvaron av ett hinsides. Jag tänker, att det kan göras, och jag vill aldrig, att vi skall gå som nu och tro gamla folksagor, utan vi måste få veta, vad som finns bakom förlåten, i sådant mått åtminstone, att vi veta att något finns. Det kommer nog ett religiöst geni som löser gåtan, så som den behöver lösas för vår tid. Det är säkert ganska lätt, men det behöver en genialisk klarsyn."

Ur "Selma Lagerlöfs mystik" av Sven Stolpe