Vi såg en dokumentärfilm igår kväll i Kunskapskanalen om new-age-gurun Deepak Chopra. Filmen var gjord av hans son Gotham Chopra. Den heter ”Min pappa Deepak Chopra” och kan ses t.o.m. 12 aug. 2014 under länken.

Jag måste säga att min tidigare upplevelse av honom stärktes.
Sonen visar fram en man som är som en tonårsgrabb som är fullständigt upptagen av sig själv och sin egen betydelse. Allt skall kretsa runt honom och hans ageranden. Jag ser en självupptagen man i filmen som verkar vara besatt av att få uppmärksamhet av en beundrande publik.
Min upplevelse av honom har tidigare varit att han vill uppfattas som en vis man som alla tillber och beundrar – en stor guru.
Chopra har tidigare varit djupt involverad i Maharishis Mahesh Yogis TM-organisation, men lämnade honom för att han inte ville bli samma slags guru som Maharishi. Chopra vill inte bli känd och sedan falla i glömska, menar han själv, och därför har han antagit många religiösa läror till sina förkunnelser. Chopras meditationsmetod är likvärdig med TM. TM:s syfte är att aktivera kundalinienergin, men det talar de inte om för sina elever utan det får du ta reda på själv. Eller överraskas av. De vanligaste biverkningar i TM-meditationer med mantran (namn på indiska gamla avgudar) är psykoser och mentala bränder i nervsystemet.
Allt det som Deepak Chopra nu skriver om och undervisar i är alltså ett hopkok från buddhistisk, hinduisk och kristen litteratur. Det finns ju inte plats för två gurun i samma rörelse så det är ju inte konstigt att han ville gå sin egen väg. Huvudgurun i TM-rörelsen ville ju alltid behålla förmögenheten för sig själv och hans adepter fick göra ”marktjänsten” för honom så gott som gratis.

I filmen kan man se en playboy-guru med mobilen som enda intresse i vilken han nästan maniskt verkar vara tvungen att läsa sin e-post i tid och otid och vara uppkopplad på det senaste. Hans ashram, tempel, finns i en fashionabel möbelbutik i New York och hans anhängare är trendiga stadsbor. Och allt sänds på Youtube, säger sonen i filmen.

Det obehagligaste intrycket är när han skall invigas till buddhistmunk. Man får se alla heliga ritualer som sker med pompa och ståt. Samtidigt fingrar han hela tiden och kollar i smyg på sin mobil efter nya mails.
Chopra berättar senare i filmen för en kvinnlig beundrare i USA om munklivet och att han bara åt en gång om dagen, sov på hårda golvet och mediterade bara om sin död dygnet runt. Kvinnan utbrast att ”det låter som rena helvetet”, men Chopra replikerar med att ”Det var fantastiskt.” Han nämner ingenting om att han vägrade att lämna ifrån sig sin mobil när sonen lämnade honom där i Thailand i munktillvaron för att åka till USA. Han måste ju hålla sig uppdaterad om mail, New York Times topplistor och om yttervärlden hela tiden. Detta munkliv pågick bara under två veckors tid. Gotham hade följt med med kameran på Deepaks många resor innan och filmat. De bodde på flotta hotell och pappan älskade uppmärksamheten från människorna.
Hans fru ansåg honom vara självupptagen och den övriga familjen kunde inte riktigt förstå hans upphöjdhet. Deepak fick inte heller veta vad filmen om honom skulle handla om. Undrar vad han tänkte när han fick se den fix och färdig? Men se filmen själv under länken ovan.

Jag läste en gång för länge sedan hans första bok ”Perfekt hälsa” och tyckte den var bra då. Senare har jag bara läst lite sporadiskt av honom. Har man, som jag, läst indisk religiös litteratur sedan 1992 så kan man se att det han skriver är något som redan finns återgivet i de buddhistiska och hinduiska religionerna. Han kommer alltså inte med något nytt.

Jag har själv haft kontakt mailledes med Deepak Chopra om de problem som människor upplever som använders sig av hans meditationstekniker. Han svarade en gång, men sedan tystnade han när jag skrev om Martinus syn på riskerna med konstlade andliga övningar. Vår korrespondens kan läsas här på engelska Public letter to Mr. Deepak Chopra och den finns även översatt till dansk version.