Människorna går hellre vilse med flocken än ensam på den rätta vägen, skriver Martinus någonstans.
I en arbetsgrupp eller andra gruppbildningar där det finns inbördes misshälligheter och problem mellan människor och de inte löses, söker man naturligtvis efter "syndabockar" till "illamåendet". När det då in i en sådan grupp plötsligt kommer en ny individ kan denne bli hela gruppens gemensamma "mobbingsobjekt" utan att det egentligen behöver finnas några orsaker till detta. Och denne person kommer aldrig att kunna rättfärdiga sig, oavsett om det personen gör är aldrig så rätt och korrekt. För det handlar egentligen om gruppens oförmåga att lösa problemen mellan sig. Martinus skriver:
"Alla människor innanför den idag härskande världskulturen är var och en många gånger om dagen ställd i exakt samma situation som Pilatus. De skall ta ställning för det eller det. De skall träffa beslut i den ena eller andra riktningen. Och inte ett enda av dessa beslut kan vara utanför principen 'Barabbas' eller 'Kristus'. De skall i de givna situationerna giva antingen barabbassinnelaget eller kristussinnelaget fritt. Och vi ser också här, hur de söker att göra en kompromiss. De vet egentligen väl att de borde ge kristussinnelaget fritt, men så kan denna frigivelse eventuellt komma att beröra deras position och goda rykte, ja kanske vara farlig för deras ekonomi eller livsställning. Och så blir man rädd liksom Pilatus och ger barabbassinnelaget fri och fängslar och avrättar kristusmentaliteten i sig själv." (Egen översättning från "Verdensreligion og Verdenspolitik", Kap. 5)
Den vanligaste idag härskande mentaliteten bland människor är ju "pilatusmentaliteten", dvs. att man "tvår sina händer" eller säger "jag lägger mig inte i det" och menar sig därmed vara neutral. Men få förstår att man då stödjer och ställer sig bakom gruppmajoritetens handlingar, och i detta fall stödjer man ju då mobbningen. "Ditt tal skall vara att ja är ja, och nej är nej, allt där emellan är av ondo" säger Jesus. Man måste alltså ta ställning i alla livets frågor, för eller emot. Barrabas eller Kristus.
"Passivitet är människans största fiende. Den som räddar ett liv räddar en hel värld" står det i Talmud.
Den som är mobbad har ju naturligtvis också detta som karma, men för sin egen fortsatta hälsas skull, är det kanske klokt att "lämna flocken" eller gruppen. Har man känt hur ont det gör att bli trakasserad, behöver man kanske inte längre denna läxa. Det intressanta som då oftast sker är att alla de tidigare misshälligheterna i gruppen åter får kraft och blommar ut i full styrka, för det var ju det som var grundorsaken till gruppens problem.
Det krävs mod och självständigt tänkande för att våga gå sin egen väg ut ur schismer och olösbara situationer, och Martinus menar också att man skall "vänligt dra sig tillbaka" i de situationer där andra inte är på våglängd med en själv.
Som avslutning kommer ett citat där Martinus skriver i LB st. 1251:
"Den mentala tyngd som ett sådant motstånd kan bli för väsen som står utanför "flockens" eller allmänhetens mening känner inte sådana väsen alls till, vilka ännu tror blint på "flockens" moral, dess juridiska och religiösa paragrafer. De bärs ju i lycklig okunnighet upp av den massuggestion och kraft som den stora gruppen i sig själv alltid utgör gentemot den lilla gruppen eller den enskilde individen. Men den som mentalt sett nödvändigtvis måste stå utanför flertalet eller "flocken", ja, som kanske befinner sig alldeles ensam inför dess massuggestion, har ett helt annat behov av en fast "tro" eller ett absolut "vetande" bakom sin viljeutlösning och sitt uppträdande. Han måste vara helt annorlunda garderad i sin egen moraliska synpunkt och sitt individuella framträdande, om han inte skall kvävas av de gängse auktoriserade traditionernas famntag. Och det är alltså med tanke på dessa, en ny kulturepoks, ett högre utvecklingsstegs pionjärer, som föreliggande analyser är nödvändiga."
Och detta är ju enda sättet att bli en självständig individ och andligen ett suveränt väsen.
I påsktider
Marja
© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved