"Därför bör man vid kvinnornas uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plikter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom! Så snart man inte följer denna grundsats, avlägsnar man sig från målet, och alla de föreskrifter man ger dem, kommer inte att tjäna till att befordra varken deras eller vår lycka."
Ur "Emile", av Jean-Jacques Rousseau   (1712-1778) Andra delen s. 158.

"En äkta make som föredrar en konstlad skönhet i stället för den naturliga eller verkliga, är inte en "äkta", utan snarare en oäkta kamrat eller partner i den förbindelse som kallas "äktenskap". Det är inte hustruns naturliga utseende, utan i stället det kvinnoideal som hon med kosmetikens hjälp söker föreställa, som stimulerar hans älskog. Och hustrun måste alltså här med konstgjorda medel omskapa sig själv, vara en efterapning av eller ett surrogat för detta kvinnoideal.    

Men ett äktenskap som på så vis endast baserar sig på en - nästan i ordets absoluta mening - yttre fernissa, grundar sig inte på det verkliga jagets naturliga yttre hos väsendena och är därför oäkta. Och det är naturligtvis endast i en mycket ringa omfattning som ett sådant kamouflage kan stärka äktenskapets hållbarhet. I de allra flesta fall går det sönder. Väsendena kan inte längre komma i kontakt med varandra. Äktenskapet blir ohållbart och måste brytas. Och väsendena skyndar vidare mot nya förälskelser, ingår nya äktenskap och upplever samma besvikelser. "Smekmånadstiden" i de nya förbindelserna, och den därmed förknippade äktenskapliga lyckan, kan inte upprätthållas. Väsendena jagar sålunda förgäves efter det "förlorade paradiset". De befinner sig inte längre i den "Edens lustgård" de tror sig vara i. De är inte längre några renodlade "parningsväsen"."

 

"Vad skall man t.ex. säga om en man, som förutom sin lagvigda maka även absolut skall ha "älskarinnor"? Och vad skall man säga om gifta kvinnor, som inte kan leva utan att på olika vis kurtisera och kokettera med andra män? - Är inte i många fall dessa kvinnors klädedräkt och kosmetiska utsmyckning - "plockade" ögonbryn, konstgjorda ögonfransar, målade läppar och färgade kinder, färgat hår, lackerade naglar etc. - mera avsedda att beundras av andra män än av den äkta mannen? - Att kvinnan törstar efter beundran från andra män än den äkta mannen, detta kan omöjligt vara till fördel för äktenskapet i fråga.

Och det gör inte saken bättre, om kvinnan känner sitt kamouflage nödvändigt för att kunna behålla sin man för sig själv." 
Livets Bog, Band 3, st 838. På danska: https://www.martinus.dk/da/dtt/index.php