En permanent kosmiskt medveten kan ju inte ha kvar sin "djuriska" sida, utan om man är dubbelpolig arbetar båda polerna i balans. Både den maskulina och den feminina sidan är aktiva och man pendlar mellan dessa båda "utrryck" allt efter behov. 
Martinus försökte bli av med sitt namn Thomsen och endast ha kvar sitt förnamn, men han fick avslag på sin ansökan. Det är ju bara ens fysiska anlag och celler som man får från föräldrarna för att kunna skapa sig en kropp. Men sedan går man framåt för egen maskin i sin utveckling, och om man som Martinus fick permanent kosmiskt medvetande, så har han ju ingenting av någon "herr Thomsen" kvar. De djuriska resterna (om det ens fanns något kvar?) har dött på "Kärlekens altare", vid det kosmiska elddopet.

Ryktesspridningen om en herr "Thomsen" sida hos Martinus har startat hos människor som blev arga på Martinus för att han inte stöttade dem i en osämja som pågick på Klint ett tag. Det är alltså ofullkomliga människor som kritiserar en fullkomlig. Man försöker smutskasta någon som inte stöder deras flock mot en annan flock i ett åsiktskrig. Precis som människan i långa tider gjort Gud till sin sämre avbild, försöker man göra också Martinus till sin egen ofärdiga avbild. Mao; ve den som förhöjer sig, honom skall vi "felsöka" och dissekera ned till vår egen låga nivå igen! Gärna med rättfärdigandet att man då är en sann objektiv forskare i rätt vetenskaplig anda.

Här kommer nu en gång för alla den riktiga versionen av vad som hände när dessa människor startade en ryktesspridning, som inte tycks ta slut ens i våra dagar. Från Per Bruus-Jensens bok "Sol og Måne":

"Om Martinus kontra Thomsen

Engang først i 1960'erne opstod der i feriebyen i Klint en strid om forskellige (olika) interne spørgsmål, der delte beboerne i to lejre, som i breve og udtalelser ivrigt og lidenskabeligt bekæmpede hinandens (varandras) holdninger og synspunkter.

Dette tog efterhånden et omfang, der bevægede Martinus til at give sin mening til kende og herunder minde om, hvad der oprindeligt havde været sigtet med feriebyens etablering. Nemlig at skabe et fristed, hvor mennesker med interesse for hans arbejde kunne mødes og i fællesskab dyrke (gemenskap odla) denne interesse, samtidig med at man i gensidig (ömsesidig) forståelse prøvede at virkeliggøre noget af den etik, der er det kosmiske verdensbilledes helt centrale kerne og pointe.

Dette initiativ fra Martinus' side blev ikke lige nådigt modtaget af alle de implicerede i striden, men blev tværtimod oplevet som et angreb og en provokation af de mennesker, som det pågældende initiativ gik imod. Og som resultat fremkom der flere forbitrede angreb på Martinus og sagens daværende ledelse. Angreb, der også tog form af personlig kritik af Martinus selv. Fx. begyndte man at skelne (skilja) mellem "Martinus" og "Thomsen" og lod det skinne igennem, at det nu nok i højere grad var Thomsen end det var Martinus, der var kommet på banen med det føromtalte initiativ og manifest.
Og da jeg under et weekendbesøg i feriebyen selv løb ind i repræsentanter for disse synspunkter, opsøgte jeg Martinus på Villa Rosenberg og forelagde dem for ham. I samme forbindelse spurgte jeg, om han tidligere havde mødt denne skelnen mellem Martinus og Thomsen.

"Ork ja!", svarede han smilende. "Jeg har i det hele taget gennem tiden fået alle de skudsmål (vitsord), man kan forestille sig lige fra at jeg var selveste Kristus og til at jeg var den værste svindler. "Og" føjede han til med en smittende latter (skratt) "hvis jeg havde fået en medalje for hvert af disse skudsmål, ville jeg i dag have medaljer nok til at dække (täcka) mig selv både for og bag (fram och bak), fra top til tå. "

"Jamen, hvem er du da ... ?", spurgte jeg med indtrængende stemme.

"Det har jeg ikke lov til at fortælle (berätta för) dig, Per. Jeg er den, du kan se i mig. Og det gælder også for alle andre, således som det der med medaljerne er udtryk for. Det viser, at det er meget forskelligt (mycket olika), hvad folk ser i mig."

Så sant som han sa: DET ÄR MYCKET OLIKA VAD FOLK SER I HONOM! Och den syn man har berättar mer om människan själv än om Martinus!

Låt oss nu stoppa detta rykte, en gång för alla, genom att förstå att det är människors ofullkomliga djuriska sidor som fortfarande grasserar, trots att vi kommit i närheten av högre andliga sanningar. De försvinner inte över en natt för att man läst Livets Bog, Tredje Testamentet. Till det krävs det en ständig kultivering av ens egna tankar och sinne.

Marja