En fråga om meditation, som jag har fått:

"Jag vet inte så mycket om djupmeditation. En rent hypotetisk fråga är: 
Om en mästare har en full kontroll över sin elev (som är en nutida intellektuell människa) och om mästaren således kan förhindra varje katastrof under meditationen som exempelvis en för tidigt utlöst kosmisk glimt. Skulle då ett meditationsprogram som avviker från det av Martinus rekommenderade kunna vara till gagn för elevens utveckling mot den stora födelsen. Eller skulle det innebära att organ utvecklades som ur ett högre perspektiv oundgängligen leder till en slags mindre urspårning? (Även om nu allt är mycket gott så att urspårningen till slut omvandlades till ett användbart erfarenhetsmaterial, kanske redan i elevens nuvarande liv.) Eller hur är det? Vad vet du som har specialstuderat det här under så lång tid?"

Mitt svar:
Angående djupmeditation så tror jag att någonstans har kanske någon lyckats, med hjälp av en guru, att forcera sin utveckling något lite, men aldrig uppnå kosmiskt medvetande. Det krävs ju att den gurun har stor "synförmåga" dvs. intuition, som skall kunna bedöma sin lärjunges inre moraliska standard för att kunna lotsa denne säkert vidare. Vad det faller på är ju attden motsatta polens framväxt inte kan forceras eftersom det är en moralisk och inre organisk process. 
Det som indiska yogier försöker med i sina yogaövningar (=asanas, andningsövningar, meditation) är att få den primära polen att stiga upp genom ryggraden och möta den sekundära, fast de talar inte om det i sådana här termer. De talar om att Shakti (den feminina kraften) skall möta Shiva (den maskulina kraften). 
Lyckas de med denna bedrift så är det ingen som vet vem som kommer helskinnad ur extasupplevelsen. Det beror ju på hur "ren" denne adept var. Att objuden försöka tränga sig in och klampa in i "det allra heligaste" med "leriga stövlar" på, och smutsa ner den heliga och rena atmosfär som där råder får till följd att man får "dörren slängd i ansiktet", vilket är detsamma som att få en kortslutning i nervsystemet. 
Och det kan man ju se som att det är till gagn för individens utveckling för man gör nog aldrig om det! Det kan ju bli skador som påverkar en i många liv, menar Martinus.
Det är till nattmedvetandet som man försöker att tränga sig in i olovandes när man håller på med bl.a. yoga, djupmeditation, spiritism och andra tranceövningar. Man försöker alltså att genomtränga och "borra" sig igenom "mödomshinnan", som finns i hjärnområdet, till den andliga världen. Med risk för att fastna i "skärselden" och få en besättande varelse på halsen :-(. 
Och det ödelägger intelligensen, säger Martinus, att för ofta och förtidigt vistas på det andliga planet. Han slutade själv därför med sina ut-ur-kroppen-upplevelser.
Martinus har skrivit en hel artikel om "Nattmedvetandet och paradiset", K 6/02, K 5/88, 1-2/71, som är givande att läsa.

Att fullt dagsmedvetet, som Martinus gjorde, sitta och tänka över de stora livsfrågorna, dvs. meditera eller tänka på Gud, betyder att man har kontroll på sig själv och sina tankar.
Djupmeditation där man går in i en slags trance eller släpper kontrollen över sina tankar, varnar Martinus för.
Det finns alltså en stor skillnad mellan dagsmedvetna tankar, meditation, och att släppa kontrollen över sina tankar, djupmeditation, vilket man gör om man fokuserar på ett objekt för att bli fri från sina tankar, eller rabblar mantran eller andra fraser. Då kan vilken "tjuv" som helst slinka in obemärkt i vår "boning", eller så kan man råka se en ljusglimt för tidigt, som man ännu inte var mogen nog för att se. 

Martinus liknar riskerna med felaktig meditation och drogupplevelser som likvärdiga.
Citat från "Den intellektuelle kristendom" st. 89, min snabböversättning till svenska och festil:

"De (människorna) börjar känna att de saknar något.
Den intellektuella kristendom med sin efterhand påklistrade hedendom och övertro kan de omöjligt tänka sig som livsfacit eller andlig ståndpunkt.
I synnerhet hos den nya generationen av ungdomar hittar vi dem i särskild förvirring med hänsyn till livets högsta kunskap. De skapar sig många föreställningar mer eller mindre i felaktiga riktningar. De har en aning om en högre tillvaros existens, utan dock att förstå den och vägen till denna. Massor av nedbrytande villfarelser huserar bland de unga. De prövar många metoder och medel, som de menar skulle kunna ge dem ljusets tillvaro. Ja, de har till och med gått över till att försöka med narkotika av olika slag, eftersom de genom dessa, för psykiska anlag 
ödeläggande giftämnena, ibland kan framkalla falska psykiska upplevelser, som ibland kan ge svaga tendenser i riktning mot salighetsliknande ljusupplevelser. Det sker bara på grund av att giftämnena har förmåga till att verka förstörande på de kosmiska organen, som hos de ifrågavarande människor ännu bara förekommer i latent form, men är beräknade till senare, när de är tillräckligt utvecklade till att befordra väsendets kosmiska medvetande. Att använda dessa giftämnen är ödeläggande för hela varelsens andliga struktur och kan i värsta fall göra människan till ett tillfälligt både fysiskt och psykiskt vrak.
Man försöker också att framkalla högre medvetandetillstånd genom felaktiga meditationer, som också kan föranleda en nästan lika psykiskt ödeläggande verkan på de kosmiska organen som narkotikaämnena. Vissa av dessa ämnen kan som förut nämnt ibland förorsaka farliga, salighetsliknande psykiska upplevelser. Felaktiga och skadliga meditationer försöker man också med. Men det finns absolut inte några som helst ämnen, som kan förvandla den mer eller mindre ofärdiga människan till ett ljusets väsen med kosmiskt medvetande och att framträda som ett kristusväsen, som är ett med Gud eller utgör människa till Guds avbild, till att vara honom lik.
Tillvänjningen av de nämnda giftämnen är mycket farligt, eftersom de påverkar ifrågavarande människors kosmiska sinnesorgan, som ännu är ofärdiga och bara latenta. Det är dessa förmågor som genom människans kommande utvecklade allkärlek och den härav förorsakade intuition eller kosmiska sinnesuppsättning, skall ge människan kosmiskt medvetande. De nämnda giftämnen har alltså förmåga till att inverka på dessa latenta kosmiska anlag hos människan. Men då dessa anlag ännu är mycket outvecklade och latenta, tål de inte denna inverkan eller att bli bragda till funktion med konstlade medel. Därför för det människan in i en mycket farlig förvirring av syner eller andliga upplevelser, som det ifrågavarande väsendet varken har intelligens eller känsla till att behärska. Det kan ändock nå fram till att föreställa sig som Kristus och slutar vanligtvis på en psykiatrisk klinik som ett mentalt urspårat, ja, som tidigare nämnt, både fysiskt och andligt vrak. Det kommer att ta flera fysiska inkarnationer för en sådan varelse att komma på rätt köl igen och bli normal. Men det blir absolut normalt igen och kan fortsätta sin normala utveckling av kosmiskt medvetande genom kärleksfullt uppträdande. Det existerar ju absolut ingen förtappelse eller utplåning av väsendet.
Det finns således absolut inga konstlade medel, genom vilka människan förutom återfödelsen eller reinkarnationen och utvecklingen av nästakärleken kan uppnå kosmiskt medvetande, bli en människa i Guds avbild, till att vara honom lik. Det finns således absolut ingen genväg till ljuset, således att några väsen kan komma lättare och genom en kortare väg till det färdiga människostadiet än andra. Alla måste absolut igenom det samma för att bli det samma. Om det fanns genvägar, skulle den föreskrivna normala livets väg baserat på allkärleken vara totalt överflödig och meningslös.
Varför skulle några människor ha en besvärlig och mödosam väg till ljuset, och andra kunna uppnå detta alltöverstrålande gudomliga resultat blott genom köp av några giftämnen på ett apotek? - Lycklig är den människa som vet att giftämnena för nedåt i mörkret och in i urspårningarnas och lidandenas dödsterränger, och att den absolut enda farbara vägen till ljuset är allkärleken, som naturligtvis också rymmer detta att älska Gud och alla ting som livets absolut enda sanna och levande upphov, och vars ande och blod pulserar i varje levande väsen. 
Det, det handlar om, är alltså väsendets djävulsuppträdandes omskapelse till kristusmentalitet. Och det är denna lösning, som är målet med väsendets mörka karma. Och det är detta uppträdande, som kommer till synes i den ointellektuelle kristendoms förkunnelse genom Jesu mun. Och det är densamme kristusförkunnelse, som nu i en utvidgad form genom den nya världsepoken kommer bli given mänskligheten i form av kosmisk vetenskap, tillgänglig för intelligensmässig efterforskning. Den kristna förkunnelsen kommer i den nya världsepoken inte vara något man skall tro på, utan en vetenskap tillpassad människans logiska sinne och kärleksutveckling. En vetenskap, som kommer att göra människorna till deras egna andliga lärare genom självstudium och genom de fakta, varigenom detta studium kommer bli till absolut verklighet som: vägen, sanningen och livet eller själva livsmysteriets lösning. Den nu för länge sedan påbörjade nya världsepoken kommer således i verkligheten vara en kosmisk invigning, där väsendena genom sin upplevelse av själva verklighetens ljus och mörker kommer bli experter i livets struktur och kan forma sina liv i Guds avbild, till att var honom lik. Och människorna kommer således nå fram till att bli andligt suveräna och kommer därefter inte mera vara avhängiga av andra meningar och uppfattningar. De blir sin egen andliga auktoritet. Och bara på detta sätt kan väsendet med rätta ge uttryck för den färdiga människan i Guds avbild, till att vara honom lik."

Klarare än så här kan det väl inte sägas.

Marja

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved