I förrgår var vi och såg Oliver Stones intressanta film om Snowden. Det var en stark film om kärlek och att följa sitt samvete och sin ljusstod som Martinus kallat det när man följer sin moral.
Enligt Livets Bog har inte djur eller fullkomliga människor dåligt samvete. Varför?
Jo, djur följer de kosmiska morallagarna – dödar för att leva, för annars skulle de själva dö – och den kosmiskt medvetne följer de kosmiska lagarna naturligt genom att vara ett moraliskt geni. De gör alltid det minst onda i varje situation. Inget dåligt samvete alltså.

Sedan har vi då oss "vanliga dödliga" jordmänniskor, som ännu tampas med samvetet och skuldkänslorna. 
Och här finns många grader av samvete, eller frånvaro av samvete, allt ifrån en del naturfolk som fortfarande till viss del är kannibaler till kriminella psykopater som sitter inne för det mesta. Sedan har vi också psykopater som sitter på samhällets makt– och toppositioner och som hänsynslöst har tagit sig fram till sina ställningar med vassa armbågar utan någon hänsyn till sin omgivning. De har inget samvete utan har överskott på intelligens kontra känsla och är bara sig själv närmast. Och de har också ofta svårt att tygla tyngdenergin, som i pressade situationer kan eruptera i vredesutbrott mot någon i omgivningen. Psykopater saknar empati. De saknar alltså lidandeserfarenheter.

Sen har vi oss som börjar bli så humana genom våra lidandeserfarenheter att vi börjar uppleva samvetets röst inom oss när vi sagt eller gjort någonting som gjorde att någon annan blev ledsen, sårad eller arg.

Vad är då samvete? 
Samvete är, enligt Martinus, "den tankegång som är resultatet av många lidandeserfarenheter från tidigare inkarnationer. Även om de inte kan minnas vad de upplevt, har upplevelserna fäst sig i deras psyke som en mer eller mindre medveten farofantasi och erfarenhetsskapelse, så att de bara inte nänns vara orsak till andras lidanden, utan också söker, där så är möjligt, avlägsna lidandena och skapa bättre livsmöjligheter för sina medmänniskor. Detta vill alltså säga, att de jordiska människor, som idag representerar det som i den gamla förutsägelsen karakteriseras som 'fåren', har blivit sådana genom de erfarenheter de fått av att skörda den säd de tidigare sått som 'getter'". 

Getter är de som fortfarande är mordiskt och krigiskt inställda och i stor utsträckning i avsaknad av medkänsla.

Samvetet är inget relativt begrepp såsom "ont och gott", menar Martinus, utan är en absolut princip och den faktor i människans medvetande som kommer att förvandla henne från djur till människa genom många inkarnationer.
Han liknar det vid att vi har en "mörk" och en "ljus" skugga som följer oss mentalt. 
Citat":

"Vartenda levande väsen uppfyller ett led i Försynens plan, och vad de jordiska människorna beträffar, uppfyller varje enskild jordisk människa ett led i skapandet av det riktiga människoriket på jorden. För att kunna vara helt i kontakt med Försynens plan eller världsplanen, måste människorna vara utrustade med en princip som de kan styra efter, och en sådan princip utgör just det ljusa fält som följer dem. Det finns inte i fysisk materia, utan är en psykisk realitet, och detta mentala lysande fält har vi alla i vårt medvetande i form av idealen från det riktiga människoriket. Det är dessa ideal vi önskar kunna förverkliga."

Det ljusa fältet är våra ideal, önskningar och förhoppningar. Och sedan skriver Martinus något intressant:

"När vi läser i Bibeln att Moses förde israeliterna genom öknen med hjälp av en lysande stod som hela tiden var framför dem, så var det i själva verket ett sådant lysande mentalt fält som ledde honom, det var inte något fysiskt. Våra ideal finns i det lysande fält vi har med oss. Dessa ideal måste naturligtvis framträda som något relativt för den som har överblick över dem. När de betraktas med kosmiskt medvetande ser man att de utgör steg, steg över och steg under det lysande fältet, mörkare ju längre bort de ligger från detta fält och lysande ju mer de är ett med det. Det är ju därför som det 'goda' och det 'onda' är relativa begrepp, det är därför som vi inte alla får samvetskval över samma saker. Huruvida samma manifestation kommer att skapa glädje eller sorg i vårt sinne, är avhängigt av hur långt vi har kommit på vandringen mot det stora byggnadsverk som heter det riktiga människoriket."

Samvetskval får vi när vi går emot vårt ideal, alltså mot "ljusstoden" i vårt medvetande. Ofta känns det som om man går tillbaka i utveckling vilket inte är riktigt utan endast skenbart. Det beror bara på att vi ibland tror att vi är "större" eller bättre än vi är. 
Oliver Stone träffade Snowden tre gånger i Moskva innan han bestämde sig att göra filmen.
Filmen om Snowden är den film som gett minst ekonomisk utdelning för Stone, vilket han var medveten om.  För i USA är ju Snowden betraktad som landsförrädare så det är inte många som sett filmen på biograferna där. Men ändå gjorde Stone den, han följde sin ljusstod och ville berätta Sin version om denne man som offrade allt för sitt samvetes inre röst. 
Och han själv var tvungen att t.o.m. utebli från sin mors begravning på grund av sin begränsade filmbudget och för att filmen kunde bli färdig i tid.
Som jag skrev är det en stark film. Också därför att den visar på en stark flickvän som älskade honom som han var och är, även om han inte kunde vara öppen och ärlig med det arbete han hade hos CIA. Och att hon älskade honom just för att han stod för sin ljusstod och numera bor med honom i Moskva.

OBS!  Kl. 22:30 ikväll kommer Snowden att ge sina synpunkter på presidentvalet i USA, i en Livesändning på nätet:

Läs också:

https://www.startpage.com/blog/