Enligt Martinus kan drömmar vara både förvirrande, "abnorma" och verkliga, allt efter vårt för tillfället fysiska och psykiska tillstånd.
Vi flyttar upp till vårt "nattmedvetande" på natten, det som så småningom - allt efter utveckling - skall bli vårt fysiska dagsmedvetande. Där kan vi på det mest naturliga sätt möta och umgås med dem som har "dött" och även om vi inte minns det när vi vaknar kan vi ha fått med oss råd och information som kan aktiveras i vårt minne när vi står inför en situation i det fysiska livet där vi har användning för det.
Har man haft en klar och tydlig "verklighetsupplevelse" i en dröm så kan det vara en minnesrest av något som man har upplevt i den andliga världen, och som följer med till det vakna tillståndet. Martinus förklarar i Livets Bog II:

"Dock kan det hända, att hon, när hon vaknar upp ur sömnen, har liksom en förnimmelse av att ha upplevt något. Ja, upplevelserna kan till och med framstå mycket klara och tydliga i minnet, även om de i de flesta fall är ologiska. Sådana upplevelser är kända under begreppet 'drömmar'. 'Drömmar' är alltså verkliga tankereaktioner i individens medvetande. Men då tankereaktioner är detsamma som 'upplevelser', blir 'drömmar' identiska med realistiska upplevelser." St. 338

[…]

"Men en sak står likväl fast, nämligen att drömmarna i sig själva är upplevelser från ett annat 'vakentillstånd' än det man känner från dagsmedvetandet, alltså ett 'vakentillstånd' som inte bäres av de fysiska sinnena. Och de få fall av drömupplevelser som är identiska med upplevelser av verkliga fakta, blir här till den 'lilla tuva som kan välta det stora lasset'. De utgör för den utvecklade forskaren ett orubbligt kompletterande bevismaterial för existensen av en 'vakentillvaro' även när de fysiska sinnena är satta ur funktion och den fysiska kroppen sover." St. 342

[...]

"Det är, som om det skulle finnas ett slags 'otäthet' här i skiljeväggen mellan en fysisk och en själslig zon. På enstaka ställen är 'otätheten' stor, och ljusglimten blir då klart lysande och visar sig tydligt härröra från en annan världs strålglans. Så är t. ex. fallet, när ljusstrimman visar sig som realistisk 'fjärrskådning i rum och tid', när den avslöjar såväl gången tid som nutid och framtid. Vid andra tillfällen framträder 'otätheten' i en mängd 'småsprickor' och 'hål', och ljuset visar sig då endast mycket svagt och flämtande. Då blir den jordiska strålglansen dominerande och blandar sig så starkt med det själsliga ljuset, att detta synes helt overkligt. De två världarnas ljus ödelägger varandra. Av den olyckliga blandningen uppstår blott mentalt slagg eller medvetenhetsavfall. Och det är anhopningen av detta 'avfall' som den stora massan ser eller känner som 'drömmarnas värld'. Endast den nyktert seende forskaren når fram till de enstaka stora 'otätheterna' och ser själsljuset i renkultur. För den stora massan eller allmänheten är det fysiska ljuset så dominerande över de svaga vilsegångna strålarna från andra sidan, att dessa helt förlorar sin färg och kraft, blir till 'aska'. Intet under, att denna 'aska' inte kan ge den vanliga jordiska människan någon säker föreställning om att drömmar är konsekvenser av en realistisk 'vakentillvaro' hinsides den fysiska sömnen; att de är ödelagda minnen från en högre värld, som löper parallellt med den jordiska; att de är ödelagt bevismaterial för jagets odödlighet eller gudomliga upphöjdhet eller för dess identitet som herre över varje form av medvetslöshet.
Den jordiska allmänheten vandrar fram över ödelagt bevismaterial för sin egen evighetsexistens och förblir därvid i mörkret." St. 344

Läs mer intressant om drömmar i LB II 337- 344,
"Ansvaret för det sovande livet" Kosmos 7/01
"Fysisk och andlig upplevelse" Kosmos 9/96,11/86, 4/73

Marja

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved