Om den pågående rättegången och rövarmetoder

Martinus Sak har ju varit i rättstvist sedan år 2013 med enorma krav på ekonomiska skadestånd från Martinus Institut (MI) till fyra personer som kallas ”Fyrklövern” förkortat till 4K. MI kommunicerar sedan dess med sin omgivning genom advokater istället för sakliga konfliktlösande samtal. Man spelar hasard, inte med sina egna pengar ur egen ficka, utan generösa gåvogivares. Man samtalar inför domstol istället för att försöka att samarbeta med ideellt arbetande informatörer av kosmologin. Man kan inte se dessa frivilliga non-profit-aktiva individer som resurser, utan ser dem istället som fiender och stämmer dem inför det nu gällande lag- och rättssystem. Men var det den rätta vägen?

Vem är det egentligen som är de stora vinnarna i denna process? Innan pengarna rinner ut i Öresund, som någon så riktigt påpekat är slutmålet för dem, tar de först vägen genom advokaternas redan välfyllda fickor. Man låter andliga ting hamna i dueller med spetsfundiga jordiska materiella advokater som inte förstår ett dyft om viktigheten att bevara de heliga orden obesudlade i Martinus skrifter. "Det är ju något underligt att man skulle föra rättssaker om andliga ting. Vi skall ju gå före med vad som skall göras.” Säger i Martinus i ett rådsmöte 1980.

Man jonglerar med stora skadeståndsbelopp som riskerar att 4 personer måste lämna hus och hem. För de i sin tur däremot måste betala ur sina egna fickor. Man dräper deras sinneslugn och existentiella rätt att leva i trygghet. De har blivit anklagade för att vara ”bedragare” och ”tjuvar” m.m. bara för att man har velat ge ut Martinus Livets Bog i dess oändrade och orättade form från Martinus egen hand och inte de rättade och ändrade som MI nu säljer. Med Martinus felaktigt angivet som författare. Man bör nog här ställa sig frågan vem det är som ägnar sig åt röveri!

Martinus har genomskådat dessa rövarmetoder och ville inte att hans sak någonsin skulle hamna i rätten och i dansen kring guldkalven.

Han tar upp dessa frågor i sin artikel ”Den dräpande övertron — människans värsta fiende” K 2/12:

Varför spelar pengar och ekonomi en sådan förskräcklig, dräpande roll i människornas liv? Har inte jakten på pengar blivit så primär i människornas dagliga liv, så att det har blivit en överdimensionerad livsbetingelse för de flesta människor att tillägna sig dessa? Sker det inte en mängd uppenbara och kamouflerade rövarmetoder för att just få tag på dessa? Är det inte därför advokater och andra jurister kan leva högt och flott? Lever inte dessa väsen av att reda upp spetsfundiga metoder för att komma underfund med andra människors listigt uttänkta eller lika spetsfundiga metoder, genom vilka de på oberättigat sätt har tillägnat sig värden, som tillhörde nästan? Och låter de sig inte likaså i hög grad betalas för att finna metoder, genom vilka en bedragare kan försvara sitt bedrägeri inför rätten som en fullständigt reell och ärlig handling? Kan inte advokater lika väl lejas av bedragaren som av den bedragne? Och försvarar inte bedragarens advokat lika hårdnackat sin klient som den bedragnes advokat? Och har inte livet blivit just så komplicerat och dess lagar så invecklade, att den vanliga människan inte kan begripa det dagliga livets förpliktelser utan hjälp av jurister. Ja, inte ens plikten att betala skatt till staten kan människorna klara själva. Även staten har blivit så raffinerad i sina krav på medborgarnas pengar, att den också har kommit ända ut i det spetsfundiga för att kunna få fatt i medborgarnas pengar med en någorlunda snygg motivering. Hela tillvaron är således i själva verket en dans kring guldkalven.

Idag är Martinus verk överlämnad till advokaters kunskaper att finna ut spetsfundigheter och genom sådana dueller avgöra vem som är ”bedragare” och vem som inte är det av MI eller ”fyrklövern”, som båda anser sig ha rätt i sakfrågan. De juridiskt kunniga behöver ju varken ta moralen till sin hjälp, inte heller ha kunskap om kosmiska lagar eller ha mer intuition än andra människor. Den advokat som är mest övertygande och kan peka på flest jordiska lagar, som redan kan vara föråldrade, vinner tvisten åt sin guldkalv som de sedan kan mjölka på stora arvoden.

För i vissa situationer är det så att domarens egna kunskaper och erfarenheter är det som avgör utgången i målet, t.ex. i fråga om bevisvärdering eller vid bedömning av straffvärdet, och hur kan man då mena att domaren ska kunna vara neutral eller objektiv? Trots att neutralitet/objektivitet anses vara en självklarhet i det svenska och danska rättsväsendet är det inte självklart att det överhuvudtaget existerar människor som kan vara objektiva.

Många domar baseras på domarens empati, intuition och känsla, det vet även juridikstuderanden. Och om man läser LB noga så vet man att både med empatin och intuitionen är det lite si och så med i dagens samhälle. Ja, det är något som är en bristvara idag hos de flesta, för annars skulle de kosmiska glimtarna vara oräkneliga idag. Och med empati menas inlevelseförmåga i en annan människas upplevelse och sådant får man bara genom att själv ha upplevt liknande saker dvs. att man så att säga har ”trampat omkring i den andra människans skor en längre tid”. Endast genom eget lidande uppstår empatin och förståelsen för andras situation. Men MI utandas kyla, ovilja till samarbete och oförsonlighet.

Och det verkar ju som om även Försynen nu motarbetar dem genom att hela tiden sätta käppar i hjulet och de stora snabba ekonomiska vinsterna lyser med sin närvaro. Nästa rättegång är framskjuten till eventuellt juli 2019.

Är det därför man nu på MI börjat sälja ut fem sommarhus och mark? Börjar gåvopengarna sina i kassakistan? Har advokatkostnaderna överskridit gåvotillgångarna? Är konkursen och ättestupan nära förestående? Håller — hemska tanke — Martinus Sak på att gå mot konkurs?

Läs Bakgrunden till Martinus Instituts stämningshot

Fakta om saken i Saken

Exempel på felrättelser i LB V:

Felaktigheter i Mogens Möllers-Martinus skiss och LB

220 visningar
© Averbis HB | Kontakt