Hej Anders!

Ja, det är intressant det här med våra begär, som kan vara både sunda och osunda!

I den nya Kosmos som kom för några dagar sedan fanns artikeln "Frihet – frigjordhet och fred" med igen. Jag har läst den många gånger förut och läste den med glädje igen.
Här skriver Martinus just om det, som du är inne på, att vi skall bli herrar över våra begär. Han menar att vi försöker tillfredsställa mänskliga begär efter djurrikets principer.

Vi tror att vägen till frigörelse och fred går genom att befria sig från yttre band och att vi är fulla av kritik mot de yttre förhållandena, andra människor m.m. Men vi vet inte att så fort vi utövar kritik så är vi bundna!
Martinus skriver:
"För att bli fria måste människorna nå fram till att höja sig över alla begär och all kritik. Människorna är i en viss form av onatur så länge de begär. Här måste man naturligtvis göra undantag för urbegäret, dvs begäret efter livet."
Våra begär leder oss åter och åter igen mot nya band och bojor så länge vi inte känner "livet och dess lagar". Genom våra erfarenheter kommer vi att frigöra oss från alla , mänskligt och kosmiskt sett, onaturliga begär. Men så länge individen är slav under sina begär efter att äga och utöva makt över andra, så länge är hon slav under sina egna begär.

Och det intressanta är att Martinus menar att intelligensen, som ju idag omhuldas som den viktigaste egenskapen hos människan, paradoxalt nog är den egenskapen som "för dem bort från kontakt med naturen och livet och den kan bringa dem på avvägar". Vi försöker att tillfredsställa vårt naturliga mänskliga begär efter frihet och fred efter djurrikets principer.
Begäret efter att äga och maktbehovet över någon eller något är ju härskande egenskaper inom relationer av alla slag och nationer emellan. 
Hur många gånger har man inte sett maktkampen som pågår mellan man och kvinna i parrelationer. Eller man/man och kvinna/kvinna relationer. Eller vän/vän relationer. Allt handlar om maktbegär och ägandebegär. Dessa begär skall bort innan vi uppnår friden inom oss. Det skall till ett nytt medvetandeområde, en kärlek där man ger fri istället för binder någon med synliga eller osynliga band eller bojor. För enligt Martinus VET man genom detta medvetandetillstånd "att frihet inte är något man tar eller kräver, ty därigenom binder man bara sig själv med nya band."
Till detta skall vi utvecklas som ett äpple; vi måste gå igenom det sura stadiet innan vi når fram till en mognad för större frihet och fred. Verktygen på vägen har vi t.ex. i den andliga vetenskapen och vårt logiskt tänkande.

Därför är berättelsen om mannen och kvinnan, som du refererar till, så fin. För de hjälpte varandra på den "smala vägen", kungsvägen, för att nå upp till friheten på toppen av berget under sin långa och mödosamma strapats.
Mannen vägrade att överge både sin döende "själs älskade" kvinna och hunden på sista etappen i snön. Och se då kom hjälpen! Han hade bestått provet på "Barmhärtighetens Väg" och blivit en Människa.
Rena rama polförvandlingshistorien, för vad är väl en man-människa utan sin feminina princip? Jo, bara en man.

Ha´de´ så bra i friheten !

Marja 

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved