Jag läste i en bok "Tänk dig ett bättre liv" i början av 90-talet av Anna-Stina Vrethammar, att man skulle prova om affirmationer verkar med något enkelt till att börja med.
Sagt och gjort. 
Jag satte mig i min fåtölj i vardagsrummet och tänkte intensivt på affirmationen: "Jag har nu en ny matta!" Konkreta bevis om det fungerade gällde alltså!

Två veckor senare visade en arbetskamrat mig trasmattor som hennes pappa hade vävt och som hon sålde för hans räkning. Jag såg en fin som skulle passa i mitt kök till hyfsat pris, och bestämde mig för att köpa en och kasta min gamla luggslitna.
När hennes pappa, som mediterade, fick höra att jag intresserade mig för andliga ting - vilket inte var så vanligt på den tiden (19 år sedan!) - skänkte han mattan till mig. Gratis. 

Så, jag fick visserligen en matta, men det var vardagsrumsgolvet jag hade riktat min affirmationsblick mot, det var dit jag verkligen behövde en matta för jag hade ingen. Jag hade tydligen varit oprecis - glömt att uttala tydligt VAR jag ville ha mattan - men jag fick mig ett gott skratt, och en härlig undervisning i bedjandets konst. Sedan dess har det fungerat mycket bättre. Jag är numera mycket tydlig i mina böner. 
Men jag ber inte idag om materiella ting. 
För jag har upptäckt att det är viktigt att tänka på VAD man ber om. Det är inte säkert att man alltid kan bedöma vad som är bäst för en. Det kanske inte är till glädje och välsignelse för en vad man ber om och då kan man ju formulera med en "klausul med något finstilt" som t.ex. "om det är förenligt med Din vilja". Innan man trycker på "Skicka-knappen".

Marja